JÄTTEN

***

Precis bakom huset i Korsheden börjar en liten naturskyddad ravin. Här får inga träd röras, det som faller faller och får ligga kvar. Området är inte stort men känslan är speciell när  vi går där. Rådjuren hör vi där ofta på kvällarna och fåglar på dagarna. Och här finns jättarna, dom stora granarna. Inte så många, men imponerande. Och när jag står bredvid ett av dom här blir jag nästan andaktsfull, undrar om jag riktigt förstår hur unika dom är, hur gamla dom är och hur stora dom är.

*

*

***

SNÅRLJUS

***

*

Förstoras!

*

***

STAMLJUS

***

*

Förstoras!

*

***

PÅ VÄG HEM FRÅN LUDVIKA

***

På väg hem från Ludvika i går em färgade den nedgående solen de lägsta molnen ovanligt intensivt rosa. Effekten gav landsvägen och landskapet en känsla av  overklighet 

*

Förstoras!

*

***

ATT FÖLJA MED SIN TID

***

Det är klart, visst ska vi väl följa med vår tid. Eller? Det här är Ludvika  centrum idag eller rättare sagt, häromdagen. Storgatan, här omgjord till gågata. Det var den inte då, då när jag bodde här. När det var? Vi flyttade hit samma år jag började i skolan, 1947, och jag lämnade stan efter studenten 1960. Och då var trafiken tät på Storgatan. Inte nog med att alla viktiga affärer låg här, då gick också genomfartstrafiken på Storgatan. Och där till vänster, där ni nu ser en rad skyltfönster, där låg torget. Ett helt vanligt småstadstorg med små affärer, skomakare och en del annat. Det var centrum för julskyltningen, där i december, 2:a el 3:e söndagen i december. Vad jag säkert kommer ihåg är hur vi då kunde åka häst och släde under skinnfäll till församlingshemmet för att dricka choklad med vispgrädde och äta pepparkaka. Då hade jag och brorsan stått utanför ett av fönstren och frusit länge, fönstret där dom skyltade med en Märklinjärnväg med tåg och vagnar som gick.Vi kunde Märklinkatalogen i princip utantill.

*

Men det var inte det jag tänkte på nu när jag stod där häromdagen. Nej, i slutet av mina år i Ludvika bestämde man att bygga ett stort Domusvaruhus på torget. Trots, eller möjligen tack vare, att man hade en stadsarkitekt och allting. Det finns ingen sån idag, det har Ludvika inte råd med. Torget var inte så stort, så man utnyttjade hela tomten, ingenting blev kvar av torget. Hur länge Domus fungerade vet jag inte, men idag finns ingenting kvar av Domusverksamheten, inte minsta lilla konsumbutik. I stället finns där en galleria, och den är väl ok i sig. Men dom stora affärerna, dom ligger förstås utanför stan, precis som i dom flesta orter. Utom förstås i dom som har mysiga centrum med torg och kaféer och sånt.

Ludvika centrum idag

*

***