|
|
|
|
***
När jag hörde grävmaskinerna på håll nedåt Bönnern-änden slog det mig direkt - nu har dom börjat riva gamla lasarettet. Då vill jag ha några bilder till innan allt är borta. Eftersom hemtjänsten var hemma kunde jag ta mig en halvtimme. Sagt och gjort, jag var straxt där. Så illa var det nu inte - lasarettet låg fridfullt kvar, ingen grävmaskin i sikte. Det var bara det vanliga skramlet från dom stora skrotlådorna på Gränges plus en rejält stor grovklippare som rensade slänterna ner mot Hällestadsbron.
*
Nåväl, väl där tog jag en promenad runt lasarettet. Höstsolen lyste från blå himmel till att börja med, sen blev det lite gråare. Här kommer en serie bilder från 20-minuterspromenaden. Det går en fin asfalterad gång runt lasarettet, passar mig perfekt. Jag tog inte bara bilder på själva lasarettet, också några ut från lasarettsområdet mot omgivande oråden. Det ligger fint.
*
Innan jag nu skriver bloggen googlade jag fram lite fakta om lasarettet (Riksarkivet, Administrativa arkivet). Det var riktigt roligt att läsa och jag har lagt till Arkivtexten efter bilderna om ni är intresserade. Det började med att landstinget 1876 beslutade om lasarett i Finspång för 18 vårdplatser. Resten får ni läsa själva härnere efter bilderna. Jo, en sak till. Så här utvecklades antalet vårdplatser över tid. Jag noterar att våra tre barn, födda 1968, 1971 0ch 1975 alla föddes då antalet vårdplatser var störst.
1880 | 12 | 1992 | 78 | |
1881 | 18 | 1994 | 58 | |
1900 | 22 | 1996 | 42 | |
1920 | 40 | 1998 | 32 | |
1928 | 60 | 2000 | 33 | |
1940 | 81 | 2003 | 29 | |
1960 | 103 | 2004 | 16 | |
1965 | 213 | 2009 | 14 | |
1979 | 213 |
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Historik
|
|
|
|
***
***
Nu inne på sjunde året efter Alzheimerdiagnosen. Alltid positiv, aldrig uppgiven, alltid tacksam för det jag och andra gör. Helt närvarande i stunden, dvs alltid här och nu.
*
*
***
***
Få är dom prylar jag använder lika mkt som min mobil. Till att börja ringer jag med den, så gammalmodig är jag. Vissa dagar har jag tät kontakt med barnen, särskilt nu när I varit dålig några dagar. Då blir det många SMS också för att inte ringa/störa varje gång. Barn o barnbarn ringer ofta skype för att kunna visa I ngt dom gjort, om inte annat än sig själva som I genast känner igen. Med Insta håller vi kontakt också när dom är i andra änden av Sverige eller på andra sidan jordklotet.
Det finns mkt, mkt mer. Google maps tex är suveränt. Ta utställningen nu i Södertälje, dit hade jag aldrig hittat utan den appen. Storstäder som Stockholm och Göteborg blir plötsligt oproblematiska även om jag inte känner dom närmare. Almanackan självklart, nu är den med jämt. Parkeringsautomater behöver jag inte leta kronor för, lätta att ändra/förlänga om mötet/besöket tar längre tid än tänkt, utan att springa ut till automaten. Bland det bästa är naturligtvis Swish och mobilt BankID. Och så kameran förstås, kameran som alltid är med. Mm, mm
*
Mina moderna kameror gillar jag också. Autofokus är bland det absolut bästa, genom åren före AF har jag missat mängder av bilder pga oskärpa, i sin tur beroende på dålig syn. Glasögon ger förstås sfärisk korrektion plus cylinder-(astigmatisk) korrektion om än sällan fullt ut, men keratokonusens helt oregelbundna störningar finns ingen korrektion i världen som rår på, även om hårda linser hjälper något. Att kunna kolla skärpan direkt är obetalbart. Detta trots att jag inte har världens bästa kameror eller världens bästa objektiv. Helt övertygad om att dom flesta av dagens systemkameror, och många andra, har fullständigt tillräckliga kvaliteter för att ta dom bilder jag vill ta. Att en bild med äldre utrustning och gammal bildbehandlingsteknik är svårare att ta och bildbehandla kan jag inte se ändrar bildvärdet alls, varken uppåt eller neråt. Men, det skulle heller inte falla mig in att kritisera andras sätt att nå sina bilder, även om metoderna är helt andra än mina. Det är fritt val och var och en använder dom metoder som man bäst tror leder till önskat resultat eller helt enkelt som man tycker är roligast.
*
Bilderna nedan är från dagens Risingepromenad, alla tagna med min mobil, en iPhone 12 Pro. För något år sen ramlade jag ute (det händer då och då) och slog sönder optiken. Via ett företag i Norrköping fick jag kameran i mobilen utbytt till en i sammanhanget vettig utgift, ca 1500 SEK. Det gick snabbt och smidigt, men jag vet ju att det är en tredjepartslösning, alltså inte en ny Apple-kamera. Jag inbillar mig, eller konstaterar, att varken upplösning eller bilddjup är riktigt lika bra som på originalet, svårt att säga säkert. Det är inte dåligt, men är det så bra som det faktiskt ska vara? Det gör dock att jag är lite intresserad av en ny och då blir det förstås en senare modell. Vi får se.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***
***
Vildvinet får en nästan osannolik färg så här fram på höstkanten. Det är som naturen spurtar lite på slutsträckan, alldeles innan tystnaden och stillheten tar över.
*
*
***