Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

EACH ONE OF US

***

*

*

***

Postat 2020-04-11 23:07 | Läst 2920 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

DOPP I GRYTAN MM - JULEN 1955, CARLAVÄGEN LUDVIKA

***

Från den gamla lägenheten där på Carlavägen 31, huset står fortfarande kvar. Gran med levande ljus förstås. Högt i tak med ovanfönster och innanfönster med klistrade pappersremsor över springorna för att det inte skulle dra för kallt. Då var ju granen aldrig tänd hela dagarna som nu för tiden, den tände vi upp nån timme då och då när vi drack julkaffe och efter maten, en gran med brinnande ljus fick i princip aldrig lämnas ensam. Det ser lite enkelt ut men som jag kommer ihåg det var det lika festligt då. Minst.

*

Granen togs in och kläddes på julaftons morgon, pappa hade köpt den på torget några dagar innan. Så småningom blev det jullunch med sill, kalvsylta och skinka och två sorters korv, bla mammas egen värmlandskorv. Jullunchen avslutades med dopp i grytan, vörtlimpa som doppades i spadet, jag tror från något hon gjort tidigare, kalvsyltan kanske? Sen paus nån timme med versskrivning och lackdoft (det mesta var gjort kvällen innan som var uppesittarkväll), så blev det kaffe med alla julkakorna, typ 7 sorter. Efter kaffet julklappsutdelning med pappa som tomte.  När den var överstökad - högen med paket var inte så stor som nu för tiden och allt skräp undanplockat blev det så småningom dags för middan - risgrynsgröt och därefter lutfisk. Lutfisken hade mamma själv lutat några dar, och sen sköljt i typ tre bad och lika många dygn. Vi hade min morfar boende hos oss några år och det jag kommer ihåg bäst är att han alltid fick läsa julevangeliet efter gröten och lutfisken på julaftonen, då var klockan framåt tio på kvällen. Det hände sig vid den tiden att kejsar Augustus....... Sen var det hög tid att komma i säng, vi skulle upp före fem för att hinna till julottan i Ulrika Eleonora.

*

Från mellanvåningen Carlavägen 31 Ludvika, fotat med min Zeiss Ikon Nettar 1955, plus minus ett år

*

Jo, jag vet, jag har både visat bilden och skrivit om det förut men kände för att göra det igen. I och jag åker i morgon till Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn!

***

Postat 2019-12-22 21:09 | Läst 3163 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

INTE BARA BLOGGAR JU......OCH SÅ LUDVIKAPLUGGET FÖRSTÅS

***

Alltså, egentligen hade jag tänkt ta mig till Viksäng för gofika idag men så blev det inte. Sonen (Gbg) tog vägen över Finspång hem så det blev gofika hemma i stället, mysigt!  Men det var inte ämnet, ämnet var att jag fick för mig att kika runt på min egen sida här på FS i stället för att blogga. Det är nästan det enda jag använt FS till under senare år och det känns lite synd, tex är jag med i 4-5 grupper och det är tveksamt om jag över huvud taget lagt in nå´n bild i någon av dom i år. Två grupper la jag in varsin bild och konstaterade att det bara gick att lägga in just en bild, trots att jag inte lagt in nästan något på de sista åren och trots att det verkade vara flera veckor sen någon la in bilder i just dom grupperna. Jag förstår ju att i dom "stora" grupperna måste FS begränsa till en bild per 24 timmar, det är en vettig princip, men måste det gälla nästan stillastående grupper också?

*

Nästa stopp blev portfolion, det är många år sen jag var inne på den och min känns rörig, omodern och väldans amatörmässig. Den skulle vara rolig att lyfta nå´t steg. Eftersom jag fotar det mesta och blandar familjebilder, landskap, porträtt och 50 år gamla analoga bilder med lite existentiella inslag - inte bara i mina bloggar utan i mina album, både portfolioalbumen och de vanliga - blir det ju rörigt. Huvudfelet är att jag inte definierat temat i portfolioalbumen bättre. Och jag vet ungefär hur jag ska gå tillväga tror jag. Till en början ska jag lägga in lite mer just av dom gamla bilderna, dom har enkelt större värde än dom nyare. Här har jag i kväll problem med att få portfoliolistan att se ut som jag vill, antingen är det pyttesmå ikoner men där hela beskrivningarna kommer med, eller är det stora ikoner och där får jag bara med knappt en rad av beskrivningen, tar gärna emot tips där. Upplägget med små ikoner verkar i princip rätt men inte små, Gun-Inger verkade ha kläm på hur man gör, berätta gärna! Så en viktig grej på slutet, när jag varit inne och ändrat på Portfoliosidans upplägg måste jag trycka på spara för att det ska sparas, självklart, inte svårt att förstå alls. Men varför i herrans namn sitter en knapp Ta bort min portfolio omedelbart intill spara knappen? Minsta miss med musen och jag har tagit bort min portfolio i stället för att spara ändringen, livsfarligt för en darrig åldring........Tacksamt om FS flyttar bort den till andra sidan 

*

Och ja, dagens bild blev en till av de gamla analoga, årtal 1955 typ.. Leffe kollar om han kan få nån hjälp med tyskan

*

***

Postat 2019-11-28 00:17 | Läst 2560 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

KÄNNER NI HAYAO MIYAZAKI ?

*

Som en del av er vet hade vi alla fem barnbarnen hemma i helgen. Dom har näst intill outsinlig energi och var inte så slut som jag trott (hoppats?) efter badhuset, och efter X antal kurragömma, bara springa runt, bollar, rita mm var det dags för lite film. Det finns massor av bra barnfilmer (och ändå större massor av dåliga) men för några år sen fick jag ögonen på en japan, Hayao Miyazakis filmer, och jag och barnbarnen är lika förtjusta i dom. Oerhört välgjorda (tecknade, eller kanske säger man animerade idag, jag vet inte), en fantasi som jag knappt trott varit möjlig och oerhört vackra. OCH spännande. Jag rekommenderar dom varmt.

*

Den snällaste av dom heter Min granne Totoro och passar även för ganska små barn om mamma eller pappa (eller farmor ......) är med. Där finns världens snällaste jättetroll med.

Också  bra för små barn och upp (i varje fall upp till 74, så långt VET jag) är filmen nedanför PONYO PÅ KLIPPAN VID HAVET. Man behöver inte tycka om barnfilm för att njuta av fantasin och det vackra.

*

*

Just i fredags såg Hilda (11) och jag Spirited Away. Den är på ett sätt lite otäck och inget för de allra minsta, men lika vacker, lika mycket fantasi. Kikis Expressbud och det Det Levande Slottet liksom Laputa, Slottet i Himlen, är andra.

Får ni en chans, titta på någon av hans filmer!

*

Postat 2014-11-18 21:29 | Läst 2150 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4