TROGNA GÄSTER

***

Inte varje dag men ofta nog har vi våra tranor på besök nere på ängen. Jag gillar att se dom där nere i den miljön. Ängen slås inte längre tycks det som, däremot betas den då och då men ser ändå ut att långsamt växa igen. Tråkigt, men tror den kommer ha ängskaraktär så länge som vi kan utnyttja Korsheden. Som fågelbilder enkla bilder av fåglar på marken men jag är glad för dom ändå, jag tar mig nästan ingenstans med diskbråcket just nu. Dom två "närbilderna" är croppade varianter bilden före.

*

*

*

*

*

*

*

***

SMILET

***

Världspolitiken med Trump, Putin och Brexit får vänta, nu har barnbarnen varit här några dagar. Och massor av bilder att gå igenom. Lugn, ni kommer bara få se några få. Men det är otroligt fint att fortfarande kunna dela intensiteten och livsglädjen, för att sen också kunna njuta av tystnaden och lugnet. Och Agnes såg ju att jag fotade och hörde serietagningen så hon tog ju chansen och agerade lite......  

*

*

***

FLYTBRYGGAN I BARTJÄRN

***

Badplatsen vid Bartjärn, alldeles nedanför allmänningen i Korsheden, är populär. Inte bara när barnbarnen är hemma, vi har just haft Göteborgsfamiljen här, men alldeles särskilt då.  Och väl där är flytbryggan ofta i centrum. Här busar Elias 9, Agnes 14 och pappa Stefan kärvänligt därute.  

*

*

*

*

*

*

***

SIDDHARTA GAUTAMA BUDDHAS ÖRON

***

Han står i fönsternischen i mitt rum trots att jag inte ser mig som buddhist. Men visst har han påverkat mitt tänk ganska mkt. Här har han ovanligt stora och långa öron. Eller ovanligt och ovanligt, i Asien är stora öron tecken på visdom och compassion, medkänsla,  och därför ser man det rätt ofta, framförallt men inte bara, hos Buddhafigurer. I verkligheten har jag dock aldrig sett särskilt stora öron nånstans, vad nu det kan bero på. Men Buddha alltså, med sina stora öron hör han allt lidande i världen. Det var ganska mycket då, för sådär 2500 år sen, och är väl inte mindre nu kanske, vad vet jag. Fast på FB förstås verkar de flesta må bra så det kanske inte är så farligt med lidandet nuförtiden. Rent personligt är min erfarenhet dock att det är först när jag sitter ensam, eller åtminstone någorlunda ifred, med någon som jag får höra hur det egentligen är. 

*

*

***

SAXEVÄGENS BLOMMOR

***

Flockblommigt är det ju men mkt längre kommer jag inte. Det finns massor av likartade - hundloka, strätta, kvanne, sprängört osv osv. Sprängört är det dock inte, den växer vid vatten, där det är rejält fuktigt, det här är vid sidan av Saxevägen, torrt och fint. Sprängört vet jag fö att den sannolikt är Sveriges giftigaste växt, i alla fall en av de giftigaste. Men som sagt, vad det här är vet jag inte, kanske vanlig hundloka. Den var ändå lite i största laget för det tyckte jag. Säkert skulle även jag kunna ta rätt på vilket med lite mer noggrann examination men nu var det inte botaniken jag var intresserad av utan den mer bildmässiga delen, den stod rätt fint mot den mörkare bakgrunden. Den mörkröda nyckelpigan såg jag som vanligt först vid datorn!

*

*

***