STORASYSTER

***

Jag hör henne fortfarande skratta ibland. Hon kunde underhålla hela familjen vid middan när hon berättade vad hon och bästisen Inger haft roligt åt i Ludvika under dan, hon bubblade av skratt när hon berättade. Här 1958 är hon lite äldre, 21, och jobbade förstås, hade för flera år sen flyttat hemifrån. Nu är hon borta sen tre år, men jag har skrattet och hennes  glädje kvar

*

Säkert har jag skrivit om dom här bilderna tidigare men det gör inget. Eftersom hon kom i mina tankar också ikväll och jag hör hennes skratt så är det klart att jag visar dom igen och skriver lite. Kommer också att tänka på  hur lite utrustningen betyder när bilderna i sig är av värde. Bilderna är tagna med min gamla Yashica-Mat, stående på ett extremt skrangligt stativ som jag köpt för en spottstyver, 30 spänn om jag minns rätt. Men med en klassisk trådutlösare funkade det. Idag har jag ett kolfiberstativ plus en kulled som bara den kostade några tusenlappar det är bara det att jag aldrig, eller nästan aldrig, tar några porträtt längre......, i alla fall inte med kameran på stativ. Och pappas arbetsrum med fönster åt två håll fick funka som studio, tror jag hade hans skrivbordslampa som lite riktat ljus framifrån, ni ser lite av upplägget i bild 2. Såklart hade jag ingen duk, men ett vitt lakan uppspänt på pappas bokhyllor med häftstift funkade rätt bra. Och i det här perspektivet har jag lite svårt att förstå alla som skriver om alla fantastiska kameror och objektiv, men sällan visar exempel som verkligen visar hur bra dom är En och annan bild kommer väl, men ofta kan jag inte skilja bildkvaliteten från den hos bilder som är tagna med alldeles vanliga kameror och objektiv. Men jag ser ju inte så bra heller......
*

Sigbrit 21

*

*

***

MINST TVÅ KAMEROR OCH ETT ANTAL OBJEKTIV SÅKLART!

***

Det var greppet jag fastnade för, handlaget. Det naturliga, i mina ögon mkt kvinnliga, greppet om mobilen. Så där ser jag sällan män hålla i mobilerna. Och jovisst är det ett av barnbarnen, men det är inte därför jag visar bilden. Barnbarnen är dom enda modeller jag har tillgång till och eftersom vi känner varann väl blir både ansiktsuttryck och kroppsspråk otvungna och naturliga. Vid det här tillfället satt Agnes sysselsatt med sin mobil framför pappa som tar sig en eftermiddagsslummer i soffan. Min enda "modellinstruktion" var att lågt säga hennes namn, Agnes, vilket fick henne att vrida på huvudet. I samma ögonblick tog jag bilden.

*

Allt oftare har jag två kameror tillgängliga, åtminstone när barnbarnen är här. Förutom A7RIII:an, numera oftast försedd med den fasta Sonyvidvinkeln, också min gamla 99:a, antingen med Zeiss-135:an eller  Minolta-85:an. Alla är klara favoriter. Det är fö också mina Sony-telen 70-200 och 100-400, fast då mer till fåglar och sånt, simhopp tex. Så har jag ett billigt makro som måste med, 90 mm-tamronet. Få se nu, hur många objektiv kan vara favoriter samtidigt utan att devalvera favoritbegreppet..... ?

Leica har jag inte någon, inte Fuji heller. Det är ett givet handicap har jag förstått, alla riktiga fotografer har ju det, så egentligen borde mina bilder ha lite extra  poäng redan från början, innan dom går in i slutbedömningen så att säga. För det är väl poäng det handlar om, fotograferingen?

*

*

***

SONY FE 24/1,4 GM - UTSEENDE OCH SPEC

***

Nu när jag skrivit några gånger om den passar jag på att visa hur den ser ut, fullständigt namn är alltså som i rubriken - Sony FE 24/1,4 GM. 445 g väger den, klart lättast i klassen, motsvarande från Canon, Nikon och Sigma väger alla en bra bit över 600 gram. Tillsammans med en redan lätt kamera, A7RIII väger 655 g, blir det 1,1 kg. Det tycker jag är helt ok för en fullformatare med objektiv. Objektivet är vädertätat, har 11 lameller och minsta fokuseringsavstånd är 24 cm. Jag har redan sen länge insett att detta kommer vara standardoptiken som sitter på när jag inte medvetet valt något annat, teleobjektiven tex. Med den skärpa det här objektivet har faller nästan behovet av standardoptik bort, skärpan är tillräcklig för att istället croppa om jag vill komma något närmare. Som det känns just nu kommer jag att bara välja min standardoptik 55/1,8 när jag vill minimera vikten så mkt det går, den optiken väger bara 281 g. Den är ju också lite mindre. 

*

*

*

Önskar er alla en riktigt härlig helg, badvattnet är på väg mot 20 grader!

***

ÅH, VILKEN FIN BILD, DU MÅSTE HA EN BRA KAMERA......

***

Den har ni säkert hört nå´n gång. Egentligen inte så konstigt, ganska ofta hör det ihop ju.....Bra fotografer har ju ofta bra kameror, eller hur? Ändå har jag vid något tillfälle lite maliciöst tänkt att nästa gång jag tycker något smakar riktig gott ska jag säga....gud va´gott, du måste ha en bra spis..... Men det har jag såklart aldrig sagt. Faktiskt inte ens tänkt när jag väl ätit något gott.

*

Men hur är det egentligen, blir det bättre bilder med en bättre kamera? Det finns många svar på det. Vanligt på FS nu är  kommentaren från den som köpt ny kamera att jag vet att jag inte blir en bättre fotograf men.....

*

Egentligen är jag ganska ointresserad av kameror och kommenterar ytterst sällan kamerafokuserade bloggar. Det betyder inte att jag ogillar dom, bara att jag inte är värst intresserad. Alla har vi olika fokus. 

*

Ofta tycker jag man blandar ihop olika saker när man tycker till om sambandet mellan kamera (och/eller objektiv) och bildkvalitet. Det är få saker som är sådär enkla och entydiga. Dom två kamerorna jag visar nedan har nog gett mig dom mest värdefulla bilderna jag har, i alla fall är det min bedömning idag. Och ingen av dom har en optik som skulle få någon att höja på ögonbrynen idag. Den var hyfsad skulle jag påstå med dåtidens mått, men långt, långt från Leica, Hasselblad och andra. Alltså är det inte skärpan som avgör om vissa bilder blir värdefulla eller inte. Därför höjer jag på ögonbrynen när det framhålls som märkvärdigt att gamla toppobjektiv fortfarande "duger". För mig är det mer remarkabelt att enklare objektiv också duger till mycket. Det är vidare så att det inte ens behöver vara "bra" bilder för att dom ska vara värdefulla. Ibland är det tiden och inte fotografen som är viktigast. Fö är ordet bra precis lika odefinierat som fin eller fint.

*

Men det är också lika enkelt att konstatera att med dom kamerorna skulle det knappast gå att ta en enda av alla dom fågelbilder vi nu varje dag ser på bloggen. Men det har ju ingen betydelse om man inte tar fågelbilder. Om man nu vet vad det beror på att man inte tar fågelbilder.... Det skulle heller inte gå så bra att ta stämnings- eller porträttbilder på Tårtan i naturligt ljus med dom kamerorna. Eller kanske skulle det gå?  Med Yashica-Mat'en tex? Bländare 3,5 på 1/10 s och Tri-X upptrissad till 3200 ASA. Det skulle kunna bli riktigt snygga grovkorniga och antagligen en smula oskarpa bilder . Häftigt, det borde jag försöka en gång, tror min Yashica fortfarande funkar.

*

Säkert är att jag med mina moderna kameror tar massor med bilder jag aldrig hade tagit med dom gamla. Bra bilder? Ja, en och annan tycker jag väldigt mkt om. Om du gillar dom vet ju inte jag. Men lika värdefulla för mig som bilderna jag tagit med dom här nedan är dom ju inte. Inte än i alla fall. Säkert inte sen heller, för det finns så otroligt mycket  bilder idag.

*

Så kamerorna, dom som tom jag kan känna lite kameranostalgi för. Min första kamera, Zeiss Ikon Nettar, köpte jag efter mitt första sommarjobb i början av sommaren 1954, jag var 14. Kameran kostade 125:-. Den som nu står i bokhyllan bakom mig är inte min egen gamla kamera, den köpte jag på Blocket och hämtade i Gävle sommaren 2014. Den verkar oanvänd, ser splitter ny ut och jag har heller aldrig använt den.

Ett år hade jag min Netter, och i juli 1955 sålde jag den för att kunna köpa min första småbildskamera, en Robot IIa. Den sålde jag 1957 för att kunna köpa Yashican som var riktigt dyr (för mig), 425:- Den är ju i princip en japansk Rolleiflex, men alltså till ungefär halva priset, Rolleiflexen kostade över 800.

Idag ångrar jag att jag inte stannade kvar med 6x6-kamerorna, det som kallas mellanformat idag. Nu när jag scannar gamla negativ har jag inte hittills hittat småbildsnegativ som ger mig samma kvalitet, främst skärpa, som negativen från dom här två kamerorna ger.

*

Min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar med Novar-Anastigmat 75 mm f:4,5 Prontoslutare 1/25 till 1/200 s och B

*

Min egna Yashica-Mat med Lumaxar 80 mm 1:3,5 Copal-slutare 1 till 1/500 s och B "Klädseln" håller på och släpper men slutaren verkar funka.

*

***

EN HEL SKRÄLLDUS MED BILDER - TÅRTAN IGÅR

***

Först när jag klev in på Tårtan i går eftermiddag tänkte jag att jag kommit fel, det här var ju finmekanisk verkstad ju. Men jag urskiljde ju några bekanta också, så rätt var det nog. Uppmärksamheten var annars total på det finmekaniska. Inte mkt blev sagt där i början. Prylen som drog blickarna till sig var en adapter, sannolikt hade den något med Leica att göra, men det är i och för sig en vild gissning...... Själv hade jag nog inte vågat lägga ut dom små miniskruvarna på bordet (bild 2 nedan), undrar vad som hänt om jag satt kaffet i vrångstrupen, eller ännu värre, spillt ut en kopp.....Nu gick det bra. Ulfs koncentration gick inte i alla fall inte att klaga på.

*

Förstora om ni vill ha lite närvarokänsla!

*

*

*

Men som vanligt stod annars kamerorna i fokus.

*

*

Och med dom fotograferandet förstås

*

*

*

Kärnan är ju annars det goda fotosamtalet

*

Jag hade också tagit med mig några svartvita analoga bilder från förr i tiden (50-talet)

*

Och eftersom också jag fotade  blev det lite kompisbilder

*

*

*

*

*

Affe såg väl snäll ut på dom två första så det fick bli en mörkare med mer kräm i också....

*

*

*

*

Väl ute var det inte riktigt mörkt än, dessutom lyste månen vacker över stan

*

Trevligt att vara med igen, tack för fin eftermiddag alla! 

Själv var jag med på fotoklubben Avtryckets möte innan jag rullade hemåt. Resan gick fint och jag landade hemma vid halv elva-tiden!

***