Varför fotograferar jag (du) egentligen?

Ja, varför fotograferar jag egentligen? En fråga jag funderat mer än en gång över. Visst, ofta är det naturligtvis för att komma ihåg, för att föreviga något jag för stunden tycker värt att komma ihåg - en fest, ett bröllop, en semesterresa. Hur det var när barnen var små. Men jag har ju kameran med nästan jämt, och motivet kan vara allt - ett löv, en vattendroppe, ett grässtrå. Jovisst, en del är vackert - ibland kan kan jag kanske återge lite av skönheten som finns i orginalet, oftast inte.Eller ett gatufoto med idel obekanta ansikten, eller medpassagerare från en tågresa, personer jag aldrig mer kommer se. Varför sparar jag det?

Såklart finns inget enkelt svar. Men ett och annat börjar dyka upp som jag inte varit klar över tidigare. Jag tror att mitt fotograferande, förutom allt det vanliga jag redan nämnt en del av, ibland är ett sätt att se mig själv, eller åtminstone se vad jag ser i den existens jag är del av, ingår i .

Jag ska försöka ge några exempel på vad jag menar. Jag vill också säga att hittills har det mest varit så att jag i efterhand börjat förstå varför jag tycker om vissa bilder, men inte kommit så långt så att jag haft tanken eller syftet klart när jag tog bilden.

Idag när barnbarnen oftare är motiv än barnen, blir det mer än bara för att komma ihåg. En bild av ett älskat barnbarn är inte bara ett porträtt utan kanske kan ge en glimt av en insikt jag inte hade när mina egna barn var små - hur totalt oskyddade och beroende de är samtidigt som de visar en fullständig tillit till livet

Eller visa oförstörd glädje, inte glädje av någon särkild orsak utan helt enkelt glädjen att finna till

En promenad efter första decembersnön, runt en av mina vanligaste vändor, kan för mig bli nästan magisk bara för att färgerna är så subtila och ge en känsla av enkelhet och renhet

Och, förhoppningsvis utan att låta högtidlig eller märkvärdig,  i bästa fall kan en bild låta mig ana oändligheten

Lite av dagens reflektioner.  Självklart finns mycket mer - teknikintresse för kameror och annan utrustning, lust att utveckla mitt bildseende, och , javisst bara för att det ser vackert ut såklart.

Men det jag vill när jag ser framåt, är att lära mig ta bilder som säger mer om mig själv än hittills, kanske mer om mig själv än om motivet. Hur ser mina glädjeämnen ut? Vad är jag mest rädd för? 

Och varför fotograferar du?

2012-10-09 22:41   Lena Eriksson

Jag fotograferar för att jag kan... :)
Men kanske också för att jag som du söker något. Svar?
Men mest fotograferar jag för att det är så himla spännande och roligt...
/ Lena

Besvara

Svar från Khalad 2012-10-10 00:22

Hej Lena, tack för din kommentar. Gillar bilderna av din mormor mycket! Mina funderingar handlar om vilken drivkraft som liksom ligger bakom lusten att fota. Enkla svaret är ju att det är roligt. Men varför tycker jag att det är roligt - egentligen? Det vet ju inte jag heller, men funderingarna är åtminstone en del av svaret.

Svara

2012-10-10 10:33   präntare

Om man nu behöver formulera det alls, tycker inte om att ge pekpinnar, tycker bilder skall tala, om dom gör det alls och betraktaren får tänka fritt kring bilden. Men om jag skall försöka formulera detta så fotograferar för att jag en gång lärde mig detta hantverk, det kunde lika gärna ha blivit måleri vilket också är ett hantverk. Jag har ett behov av att uttrycka det jag ser för mitt inre och yttre öga i bild. Kanske det för min del också handlar om ett sökande efter något som är gilltigt, sammantagna fragment av livet, som bekräftar min egen, människans existens.Kanske handlar det också om en livslång kärlek till den fotografiska bilden som uttrycksmedel.Tycker om dina lågstämda bilder.
/Hans-Åke

Besvara

2012-10-10 10:42   Ewa Kirjavainen

Intressanta reflektioner Björn! För mig är fotograferande kreativt och därför viktigt för mig, dessutom har det en avstressande verkan på mig vilket är en bonus. Drivkraften i början var att återskapa det vackra runtom oss så bra som möjligt och att se det vackra i triviala saker eller små ting. Numera fotar jag av samma orsaker men drivkraften att utvecklas är större och variationen på bilderna blir lite större med tiden också. Allt från daggdroppar till stora hus. :-)

Vackra bilder framför allt på dina (förmodar jag) barnbarn.
Ha det gott!
//Ewa

Besvara

Svar från Khalad 2012-10-10 11:31

Hej Eva, tack för dina kommentarer. Visst, det är bilder på barnbarnen, eller i detta fall barnbarnet, det är samma tjej som ungefär ett halvår och som 4-åring. Jag har fem (idag från 2 till 9) och dom är en fantastisk glädjekälla för jämnan, inte bara för foto förstås!

Svara

Svar från Khalad 2012-10-29 22:21

Var in för att svara på några kommentarer och gick in på din sida - gillar dina Hav & Sjö jättemycket!

Svara

Ewa Kirjavainen 2012-10-30 10:25

Tack Björn, det gläder mig jättemycket! 'Bilderna från skärgården betyder så mycket för mig själv. :-)

Svara

2012-10-10 11:24   Khalad

Hej Hans-Åke, uppskattar att få dina reflexioner. Du beskriver, tror jag, ungefär det jag försökte säga på ett vackrare sätt. Håller helt med också om din första mening, jag har ju aldrig menat att förse mina bilder med kommentarer i tid och otid, jag gav kommentarerna i just det här inlägget för att ge några exempel hur mina tankar kring bilder kan gå just när jag funderar kring drivkrafterna. Självklart har jag varken här eller annars någon avsikt att tala om vad andra "ska" se i mina bilder - i mina vanliga bloggar kommenterar jag inte bilderna alls på detta sätt.
Kul att du gillar första-snön-bilderna, tack för din kommentar!

Besvara