Musiken kan börja.....

Jag låter bilderna tala även i denna blogg. Skriver inte ut artisternas namn då de är så kända så de flesta vet ändå vilka dessa är. Både analoga gamla bilder från 90-talet och digitala nyare. 

Några musikaliska bilder, sätter inte namn under då jag säkert skulle skriva fel namn. 

Finns nog fler bilder på musik i mina bilder 

Några cirkusbilder som visats tidigare.

Jag har tidigare visat upp delar av dessa bilder tagna på Cirkus Scott när de var i Växjö för några år sedan. När jag först fick för mig att fotografera cirkus var det mer livet bakom, lite som Hans Gedda gjort med sina fantastiska cirkusbilder. Men det kändes inte som det fanns så mycket "livet bakom". Det var inte så mycket folk ute utan de blev att sitta under föreställningen och fånga bilderna med min Hasselbladare och en Sonnar 150 mm optik, med bländare 4 som största bländare. Körde med Tri-x och tror också att jag hade någon T-max 400. Det var alltså mörkt och det var inte det jag hade väntat mig när jag satte mig tillrätta. 

Men ibland blir inte bilderna som man tänkt sig, en fotograf måste anpassa sig, kasta om sin planering och göra på ett annat sätt. Detta har jag alltid haft lätt för och så också denna gång. 

Här gick jag under tältduken och in när de övade med de vackra hästarna, det var mer den här typen jag var ute efter. "livet bakom" så att säga. Helt underbart att se.

Elefanter är spännande och dessvärre har jag inte sett elefanter i sin rätta miljö, bara på cirkus. De är verkligen storslagna djur, vackra, tunga och helt underbart häftiga. Tänk att fotografera dessa giganter i sin rätta miljö, när dammet från marken yr. 

På cirkus i dag är det en annan typ av historia, en annan typ av berättande som följer cirkusen genom de olika cirkusnumren. Men var är clownerna,,,, varför är inte dagens clowner sminkade på ett mer tragiska sätt, mer färg och mer tragedi / comedi. Jag saknar de vita ansikterna på clownerna med de stora kläderna som snubblar, jäklas och skrattar sig genom sitt nummer. De lite tragiska ansiktena som blommar upp i ett härligt skratt... En clown är för en cirkus i min värld vad en punkt är efter en mening.  Synd att de inte längre finns med som de gjorde förr. I min värld är Clownen cirkusen...... 

Det är mycket trevligt att fotografera cirkus, fotografera människor och djur som är mästare inom sin gren. Som delar med sig och får oss att skratta och ha en trevlig upplevelse. För det är väl det cirkus handlar om, att få en upplevelse. Att vara med om något som man sedan kan tänka tillbaka på och gilla. 

Vilka tre ord skulle du säga om denna bild?

Bygger vidare på min tidigare blogg om att bilder kan berätta något utan att man skriver någon text till. Vilka tre ord skulle du säga om denna bild. 

En bild säger mer än 1000 ord, stämmer det verkligen?

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord, stämmer det verkligen. Kan det vara så att det kommer igång en massa kommentarer om dessa bilder om jag bara visar bilderna utan att skriva något alls. Bara låta det vara en tyst blogg i dag. Kommentera gärna - ordet är ditt. 

Ja, vad säger ni - Kan en bild säga mer än 1000 ord..... 

Dessa negativ satt i min pärm för 1991, blandade bilder från Växjö och Göteborg. 

Möte med vilda western

Vi gjorde ett reportage jag och en kille som heter Edgar Weibull. Jag hade kommit på att vi skulle bege oss till High Chaparral för att träffa Bengt Erlandsson, allas vår Big Bengt.

När vi kom dit, mötte vi honom  strax utanför hans hus. Han hade byggt en pärleport som vi fick köra igenom för att komma till hans hus. Det var en ganska kortväxt man som bar en stor cowboyhatt och en svart skinnväst. Han frågade om vi varit på High Chaparral tidigare och när jag sa nej och när Edgar Weibull också sa nej blev han sur. Det hade visst varit en kvinlig politiker där på ett snabbesök och som hade frågat Big Bengt vad de skulle skriva om High Chaparral. Han hade bett henne flyga någonstans.

När han frågade oss hur länge vi skulle vara där svarade jag snabbt att vi avsatt hela dagen, hur länge har du tid med oss sa jag till honom. Han strålade då av glädje och sa något i stil med bra, då åker vi då sa han och klev in i bilen. Vi satte honom i passagerasätet och Edgar fick sätta sig i baksätet. Jag satt bakom ratten. Äventyret hade börjat - inte på en hästrygg i vilda western utan i en bil från tidningen. Vi var inte bara på väg till High Chaparral, vi var på väg rakt in i High Chaparral. 

När vi körde förbi en campingplats sa jag till Bengt!
- Snygg Campingplats
- Det är ingen Campingplats sa Bengt, det är en parkeringsplats.
- Okey, snygg parkeringsplats sa jag och Bengt log 

Det blev verkligen en heldag. Mycket snack, en del skäll på fel frågor och mycket skratt. Vi fick med Bengts alla humörsvängar och vi mötte en Bengt som var mycket givmild och som jag tror tyckte att det var roligt att vara med oss denna dagen. Samma dag som vi var där så var radion där, tror att de var radio kronoberg men är lite osäker här. De hade inte gått in på området utan var mer utanför området om jag förstod det rätt. De hade inte heller pratat med honom utan de var hans son de hade pratat med. Han som nu driver High Chaparral. Jag förstod att detta inte var något som Bengt gillade att han inte var  inblandad lika mycket längre. Det är väl så när man lämnat över att man ska hålla sig lite borta från saker och ting.

Denna dag fraktades vi runt inne i bil på området, några veckor senare reste jag dit med min familj, min fru och mina två barn. Från den resan har jag också lagt in några bilder i denna blogg för att få till två dagar på detta ställe.    

Nu är det några år sedan vi var där. Men resan kan börja..... ducka så du inte får en kula i skallen. Akta dig för hästarna och framförallt för indianerna. 

När indianerna uppträdde med sina danser var det många som tittade, de vackra kläderna som lyser upp, det annorlunda. Det var trevligt att se. 

Taxin inne på området ser ut så här. Prova gärna 

En ganska vanlig syn inne på High Chaparral, turister som lever livet som cowboys och indianer. Överallt gick det folk som såg ut så här. De var inga dåliga revolvrar de bar omkring på heller. Många kommer från år till år och bor på Campingen. Det är folk som är ute efter äventyr som kommer hit sa Bengt till oss när vi åkte på området. 

Jag bad Bengt att sätta sig på bardisken och det gjorde han, han är ju inte busung men det var inga problem för honom. Tyvärr var ljuset inne på saloonen för mörkt för min kamera trots att jag körde på längre tider. Men ville ändå visa dig bilden av Big Bengt sittandes på bardisken. Han ser lite ut som en vaxdocka men är faktiskt äkta.
- Drick så mycket du vill, bara du är nykter sa Big Bengt till mig, ett ord som jag släpat på sedan den dagen han sa det.  

Det var roligt att slänga käft med Bengt Erlandsson som ofta och väldigt rappt besvarade frågan man ställde.  Han vände och vred på det mesta och det kändes inte alls som det var svaret på just den frågan som man ställde. Men vi hade det mycket trevligt och han visade stolt upp sin kyrka som var inne på området. Han var inte snål, han bjöd på middag, fika, fika och köpte oss varsin cowboyhatt. Nej, jag lade den i bilen att gå runt med en sån på mitt huvud kändes inte som jag. Kanske var jag för feg för att sätta på mig en cowboyhatt. Men det var trevligt att se alla som sprang runt där med full mundering. 

Historierna om honom låter jag vara osagda, det är bra om alla har sin egen bild av Bengt och det jag såg när vi körde bilen inne på området var att vi hade inte kunnat ta oss fram gåendes. Bengt behandlades mer eller mindre som en rockstjärna och alla ville fram till bilen och hälsa på mannen med cowboyhatten. 

High Chaparral har en vacker kyrka som vi gick in i, direkt åkte hatten av. 

Tyvärr dålig belysning även här. Men bilden passar ändå in i det den ska vara. 

En bild när vi varit inne i Mexico och tittat, även där fick vi fika av en mycket givmild Bengt. 

Indianerna var där och jag frågade om inte vi kunde åka och hälsa på dem, kanske ta en bild med Big Bengt tillsammans med indianerna, vilket han gladligen sa att han kunde göra. Bengt gillade indianerna och indianerna gillade verkligen Bengt. 

Det var härligt att se alla de vackra färgerna som indianerna hade i sina vackra kläder. Det är just dessa olika kulturer som är så spännande att ta del av. 

När jag gick fram till indianerna och frågade om vi kunde ta en bild tillsammans med Bengt blev de jätteglada och ropade Bengt, Bengt, Bengt. De kände sig mycket glada att få ställa sig tillsammans med Bengt. När jag sedan ställde upp dem och skulle backa bak, hade nämligen bara en 70-200 och behövde backa för att få med hela gruppen men när jag vände mig om stod det mer än fullt med turister och fotade den bilden jag skulle ta. Det fanns helt enkelt ingen plats för mig. Jag lät turisterna fotografera sedan ställde jag om gruppen mot ett annat håll och tog mina bilder. 

Här är bilden som jag tog. som ni ser så fick alla turister vara där de var. Det var inte illa att få så här mycket plats tillsammans med Bengt och indianerna. Jag hade visserligen kunnat ta bort dem vid sidan av men det tyckte jag var synd. 

Den här killen har nog lagt en mindre förmögenhet på en revolver som det verkligen small från, hur många gånger han åkte till staden vet jag inte, men han var som ett barn på nytt. Visst kan man vara som ett barn även om man är stor. Det är bara leksakerna som kostar lite mer pengar. 

Alla ville fram till Bengt och  hade vi inte haft bilen hade vi inte kommit många meter inne på området. Men Bengt tog sig tid. 

Dags för våfflor och kaffe igen,,,,, 

Bengt Erlandssons händer i det lite mörkare ljuset, men tog en bild ändå. 

Ja, det var ett bra möte med vilda västerns hjälte Big Bengt Erlandsson eller som hans fru sa till mig då jag ringde och frågade efter Big Bengt. Här hemma säger vi Bengt sa hon. Det var riktigt trevligt att träffa honom och se staden som  han byggt upp. 

Dagen tog slut och vi begav oss hemåt. Tack Bengt Erlandsson för ett mycket trevligt möte. Det blev ett bra reportage i tidningen (Kronobergaren också)