Även jag ska blogga på en annan blogg

http://morganlarm.blogspot.se/2015/09/analog-fotografering.html

Jag kommer i huvudsak börja blogga på länken ovan. Kommer vara kvar här också för att skriva något och länka osv. Men huvudsak ska jag blogga på min tidigare sida på blogspot. 

Välkommen dit. 

Svarta kläder

Just nu sitter jag och går igenom mina bilder, det har blivit en hel del och jag tycker att det är viktigt att försöka få ordning på dem. Vissa bilder ställer jag mig frågande till, andra bilder blir små minnesbilder som hoppar upp och som gör mig glad.  Jag har slängt väldigt många negativ som jag tog då jag bodde i Göteborg då jag hade kameran mer eller mindre hängandes runt halsen och fotade utan att se i sökaren, självklart blev det väldigt mycket skit som jag då matade papperskorgen med. 

Jag ställer mig ofta frågan vad som är en bra bild, sedan tänker jag på hur andra uppfattar bilderna som jag tar. Framförallt tar jag bilderna för min egen skull. Men visst är det kul om andra gillar dem. 

När jag arbetade som fotograf och det kom en mamma och pappa och ville att jag skulle fotografera en väldigt ljus ateljébild på deras barn, en bild som mer eller mindre är väldigt ljus och rosa och där de skulle ha vita tröjor och blå jeans hela familjen kändes det inte alls som om jag ville ta dessa bilder. Ibland kom det med en tidning och sa, så där vill vi bli fotograferade.

Personligen gillar jag inte ateljébilder som är för ljusa, det känns som om de är felexponerade ett steg- Men smaken är olika. Det här är väldigt inne, men passar som sagt inte mig. 

Men det är väl som med svartvitt, jag vill ha svart riktigt svart och vitt riktigt vitt. Sedan vet jag med mig att mina bilder kan bli lite för mörka ibland. Men smaken är ju olika. Jag är en människa som alltid eller näst intill alltid går omkring i svarta kläder, det har jag gjort under mycket lång tid. Jag har någon skjorta som är blå, kanske en grå tröja men annars är det bara svart. Jag frågade min mamma en gång som har fått en stroke vilken färg jag hade på mina kläder, hon skrattade till och sa att du går ju alltid klädd i svart. 

Det är väl just detta att ha sin egen stil, att göra just sin egen grej. För flera år sedan hade Christer Strömholm en fotoutställning i Växjö där jag bor. Självklart gick jag dit för att kolla på bilderna.

Just vid denna tid hade jag väl inte så mycket kunskaper om hur en svartvit bild skulle se ut. Jag såg att Christer Strömholm var på utställningen när jag kom dit. Man visste ju vem han var, hur duktig och hans rykte som mycket duktig fotograf, men jag hade ju inte direkt sett några bilder. Nu fanns det en hel utställning av hans bilder att ta in. Ångrar fortfarande att jag inte gick fram och hälsade - men vad skulle han säga till mig då? 

Jag ställde mig frågan / Vad är det för bra med dessa bilder, sedan gick jag länge och väl och försökte lära mig något av bilderna som hängde på väggen. Många gånger är det alltid "samma" bilder som en känd fotograf lyfter fram. Men det finns ju oftast lika mycket osett så att säga - som är minst lika bra om kanske inte bättre. 

Jag avslutar dagens blogg med en bild som endast är fotograferad men som inte har gått genom mina tre steg i P.S Nivåer, kontrast och lite skärpa då jag scannar negativen. Innan dess har filmen framkallats i D76 och sköljts med vatten för att sedan fixas i Kodaks unifix, eller T-maxfix som jag använder i dag. Bilden får symbolisera att bilden aldrig blir klar, det finns alltid något att göra.

Vädret i Växjö. 1;125 sek, bländare 5,6 / 100 ASA kl 08.40

Jag bloggar för att jag vill bli en sån där person som folk lägger märke till, inte mig som person utan det jag håller på med - nämligen min fotografering. Jag vill att den som går in i min blogg ser mina bilder och tycker något om dem. Men framförallt återkommer till min blogg för att det finns något intressant där inne. 

Sedan är det ju roligt om inte alla "smyger" in och "smyger" ut utan att säga något. Tycker man inget och inte finner bilder eller text intressant så är det helt okey. Men tycker man något och finner något är intressant så vore det trevligt om man lämnar ett spår - ett spår som kan göra att både läsare och bloggare får ut något av det. Det är ju kontakten mellan läsare och bloggare. 

Ibland kan det gå dagar utan att någon lämnar något spår efter sig, Andra gånger så bara väller det in kommentarer.

Man kan väl säga så här att varje bloggare står på en scen. Är allt tyst och stilla så kväver det bloggaren, men om folk finner det intressant så applåderar man den som står på scenen. Men man är ALDRIG elak, oförskämd eller smaklös. Man är sig själv bara. :) 

En som står på scenen förbereder sig, lägger upp en tråd hur de ska förfara sig på scenen, en som bloggar gör säkert samma sak. Jag slänger mig rakt ut. Jag tar fram en bild och sätter text runt den. Snart snackar jag om något som jag finner intressant. 

Jag tycker att det är kul att blogga, problemet är att min "jävla" bärbara dator gör att texten jag skriver markeras, jag hoppar in på olika sidor när jag skriver och allt försvinner. Jag kommer inte åt själva musplattan eller vad det heter som fingrarna ska ta på för att ändra musen. Såg på nätet att vissa program kan ställa till detta men vet inte hur jag ska åtgärda detta. Det är jävligt irriterande och många bloggar har blivit oskrivna på grund av detta. 

Alla är vi olika, men alla gillar vi att få uppskattning för det vi gör. 

Välkommen in och se min profil och mina bilder

Jag har ägnat några dagar åt att ladda in massa bilder och försöka få dessa i ordning under mappar. Har mkt arbete kvar och det ligger säkert bilder som ska bort och som är dubletter. Men ta gärna en titt. 

Karneval på Linnégatan i Göteborg början av 90-talet, analog film och hög kontrast. Troligtvis T-max 30,5 meter som jag klippt ner för att få det att bli billigare att fota. 

Välkommen in på min profil och se mina bilder.... Tänk på att jag lassat upp en del som inte ska vara där. Men det är bra att rensa när man är på plats så att säga. 

Lite gnäll i dag bara, inget att bry sig om. :)

Ska sanningen fram så är jag en jävla dåligt förlorare som fotograf, kan man vara det. När jag ser bilder av andra som inte är bra men som lyfts fram som duktiga så blir jag osäker på mig själv som fotograf. Många är duktiga på att nå ut med sina bilder, det känns som om det är svårt att ta. Usch, det låter som en klagoblogg. Men är jag med och tävla med en bild och inte placerar mig bra blir jag skitsur... ärligt alltså. Ofta rör jag till temat och gör det för svårt för mig. 

Samtidigt känner jag att jag fotograferar för att jag tycker att det är roligt, för att jag vill utveckla mig själv, jag är inte så mycket för att arbeta i photoshop och ska sanningen fram så var jag lat även i mörkrummet, jag var för snabb och slarvade för mycket. Det har varit själva fotograferingen som har varit det som betyder något för mig. Inte bildskapandet. När jag tagit bilden så har jag sett bilden i sökaren, de räcker för mig. Jag framkallar filmen och scannar den idag. 

Kamerorna är väldigt viktiga för mig, det analoga är det som är viktigt för mig och därför är det just detta jag håller på med. Självklart kan jag fota digitalt också, men jag finner inte det lika roligt. 

Jag vet inte vad jag egentligen vill säga med denna blogg annat än att "gnälla" lite, såg föresten rockfotografen från Svtplay och det var fantastiskt trevligt att se. Tänk att komma så många människor så naturligt nära, vilka bilder man har möjlighet att ta då. 

Hoppas att hösten innehåller fina bilder, jag ska fota hösten i svartvitt.