Skriver ibland på annan blogg också.

Ibland skriver jag bloggen på en annan blogg. För att inte behöva göra två likadana bloggar lägger jag en länk dit så att ni om ni vill kan se vilka andra bloggar jag skriver. 

morganlarm.blogspot.se

Kanske borde jag gå över hit och skriva helt, men många av mina läsare är ju inte fotografer. Hur brukar ni göra. Är det många som har fler än en blogg?

Jag tycker inte om rött och blått scenljus............usch!

Jag fotograferar till nästan 100 % analogt, men jag har även fotograferat väldigt mycket digitalt. Jag väljer att göra en blogg för att berätta om det "dåliga" scenljuset som vi har nu för tiden. Det är inte bara svårfotograferat, ofta måste man göra bilderna i svartvitt för att få det att se okey ut i. 

Det är inte bara det röda ljuset utan även det blå ljuset som formligen äter upp detaljerna i ansiktet. Det är en stor anledning att jag inte fotografera musik längre, inte digitalt iallafall. 

Det rosaaktiga kalla blaskiga ljuset som blir. 

Att fotografera handlar om att måla med ljus, har du inte ljuset så har du inte bilden. Så enkelt tycker jag att det är. 

Även om jag ska arbeta i photoshop med en digital bild så är det lätt att bilden tar överhanden och dödar bilden för mig. Gränsen kan ofta vara hårfin. Från bra till kass, är det inte lång väg. Samtidigt är det de dåliga bilderna som ska lära en att bli bättre som fotograf. 

Gruppen The Ark körde sin avslutningsturné, detta var i Växjö på biografen Palladium. För några år sedan. 

Ja, ni förstår nog, ingen mening att slänga upp massa bilder här. Men ljuset på scenen är jobbigt och väldigt konstigt. 

Det var samma jobbiga ljus på Lasse Winnerbäck för ett antal år sedan då han spelade i Växjö. 

Jag tänkte gå hem,  hade jag inte ljuset så hade jag ju inte bilden. Packade ihop prylarna men tänkte. svartvit. Jag måste se allt i svartvitt tänkte jag. Lyfte upp min kamera igen och fotade med inställningen till att det var svartvitt jag arbetade i (Fotade färg digitalt men gjorde bilderna i svartvitt).

Ibland tar det lite tid att hitta hem. Med tänket svartvitt så gjorde jag det. 

Nu slapp jag de röda och blå lamporna, nu är det bara kornet jag saknar. Nej, det analoga filmerna passar mig bättre än digitaltl. Men alla är vi ju olika. 

Jag kommer då inte fotografera med färg på någon mer konsert. Troligtvis blir det med Tri-x och min bladare. Så jag känner igen mig vill säga. 

Publikbilden är digital färg, men gjord till svartvitt. 

Denna är TRI-X och bladaren, det jag är mest van vid och det är nog det jag arbetar bäst med. Scannad i Canoscan 9000 F och några lätta stänk i ps. Nivåer, kontrast och något tilll sedan lite mer skärpa. 

Ett antal år sedan i Växjö, Kronobergs Slottsruin. 

Som samlare blev jag bottenlös och rastlös.

Under min tid i det militära som Beredskapssoldat på i11 i Växjö mellan åren 1987-88 hade jag hand om gruppens kamera. Vi var ett förband som letade efter Ubåtar men fann aldrig någon. Vi såg inte till några spetznas i buskarna heller och vi slapp få huvudena avlägsna från våra kroppar. Dagen eller veckan gick åt till att bygga en o-plats och med nattkikare spåna ut över vattnet och lyssna efter dieselmotorer. 

Vi gick alltid med skarpladdade vapen och man vande sig att alltid ha bössan med sig. En gång blev vi satta att bevaka ett berg, det var kallt, blött och jag var jävligt sur. Vi hade fått en order att ingen, absolut ingen skulle släppas förbi. De skulle gå runt omkring berget på en speciell väg, mycket längre än att gena. När vi stod där kom det några befäl som vi inte kände igen av lite högre rang efter vad jag kunde se på märkena. De sa god kväll och jag sa inte så mycket. God var det ej då det regnade, jag var trött osv. När de skulle gå förbi oss stannade vi dem och sa att de fick gå runt om. Bra att ni vakta sa de men vi ska gå genom här. Nej, sa jag. De slutade med att befälen fick gå runt. Vi hade fått en order och vi följde den ordern. Troligtvis av ren tjurighet. Men det visade sig sedan att vi fått beröm för att vi gjort vårt arbete. En annan gång skulle vi måla oss i ansiktet, jag hette Nilsson vid denna tid. När vi lagt en krigsmask i ansiktet ställdes vi upp i led med vapen och ett befäl började genast skrika åt mig. 

- Nilsson för helvete, du kan väl inte gå ut i strid med ett fredsmärke ritat i ansiktet. Spring snabbt och fyll i lite mer svart för helvete. 

Nej, att måla ett svart fredsmärke och omgärda det med grönt var visst inte så uppskattat, men jag tyckte att jag var rolig, Men jag var nog den enda som tyckte det. Min tjurighet hade återigen visat sig ge utdelning. 

Nu när jag tittar tillbaka på gamla lumparbilder som jag tog tycker jag att de som låg i lumpen såg så små och unga ut. Då tyckte vi att vi var stora och tillräckligt gamla för att kallas för män. 

Min privata kamera jag hade var mycket sliten, den var ju alltid med och jag hade inte mycket pengar till att köpa några fina saker då. Kanske därför jag som kamerasamlare senare i livet köpte alla de kamerorna som jag aldrig hade råd att köpa när de kom ut från början. 

Det finns bilder som man tagit som alltid finns på näthinnan. De behöver inte alls vara bra, det räcker med att man hade en bra känsla då man tog dem. Här är några bilder från Brazil Jacks Cirkus när de var i Malmö. Tror det var början av 1990-talet. 

Man ser en bild - man tar en bild. Vet tyvärr inte vilka som är med på bilden. 

Då tänkte man inte på djur i Cirkussammanhang. Idag skulle jag inte ta dessa bilder då det visat sig att många djur inte haft det bra. Men då såg man bilden som vacker, som om elefanterna var fantastiskt duktiga. De var en lyckad bild när jag tog den, en bild som idag fallit lite. 

Ja, vad säger man. Jag älskar Cirkus iallafall och senast jag fotograferade Cirkus var 2010 då jag fotograferade Cirkus Scotts Cirkus då de var i Växjö. Men denna bilden med hästen är från Brazil Jack i Malmö för mycket länge sedan. 

Cirkus Scott tränar inför kvällens föreställning i Växjö - Året var 2010 och kameran jag använde var en Hasselbladare och en Sonnar 150 mm optik med bländare 4 som största bländare. Det var tufft. Men väldigt kul. 

Varje blogg blir sin egen historia, jag måste nog börja planera mitt skrivande i bloggen. Men svartvit har nog alltid varit den sanna färgen för mig. 

Har även bloggat en del på morganlarm.blogspot.se

Att fotografera är att leva, att fotografera är att andas, att fotografera är att orka

Jag älskar min stora kamera, Deardorff 8x10. Jag hade under mycket lång tid velat skaffa just en sån. Frågade runt vad en sån skulle kunna kosta och frågade hur den var att fotografera med. Fick rådet att köpa mig en Wista 8x10 som är mycket mer stabil som kamera. Dock inte lika snygg tycker jag. Att ha en vacker kamera är mycket viktigt. Därför blev det en Deardorff V8 OS (Old Style) och jag köpte den på Ebay för lite över 20000 kr, med skatt, moms mm kostade kameran i slutänden ca 26000 kronor och då var det bara en trälåda med bälg. 

Kameran uppvisar de spår efter slitage som en kamera från 1937 gör och jag skulle aldrig drömma om att lämna in den till en tränisse och låta honom göra den som ny. Undersidan har spår av flitig användning. 

Den saknar eller egentligen saknar den inte "Bed Plate", en rund platta som sitter på de flesta Deardorff som är tillverkade från 1950-talet och framåt. Då denna tillverkades på 30-talet så fanns det inget som hette "Bed Plate". Tänk denna kamera hos en Tränisse. Den skulle se ut som ny och det hande känts väldigt lustigt. Jag menar, det tar tid för en kamera att öppna sig, visa sitt "rätta" jag. Lite som ett gammalt instrument som är stämt på ett visst sätt. 

Timmarna är långa då jag suttit och läst på om kameran, vilken optik ska jag använda, vad hittar jag bladfilmskasetter i storlek 8x10 osv... För länge sedan köpte jag en Sinar P2 av en duktig fotograf nere i Skåne, till den kameran köpte jag också två objektiv, ett Schneider Kreuznach 360 mm bländare 6,8 som jag betalade närmare 6000 kronor för. Den testade jag på kameran. Men innan jag kunde testa den fick jag beställa två stycken objektivplattor från Frankrike tror jag det var. 700 kronor styck kostade de och hade förborrat Copual 3 hål. Så att min optik passade. 

Jag fick byta ut Sinarplattan och montera den på rätt objektivplatta och sedan var kameran nästan klar att använda. Den blev stor och helt underbar att arbeta med. På min andra objektivplatta satte jag på en Nikon 300 mm 5,6 optik. Den kostade närmare 5000 kronor också, har tyvärr ingen bild på den. 

Har tyvärr ingen bra bild på min kamera med min 360 mm optik så jag får ställa upp med den här. Det är en fantastisk pjäs att fotografera med. Tyvärr kostar det ju en slant att fotografera bladfilm i storlek 8x10 så jag har haft planer på att skaffa mig en Arca Swiss 4x5, F-Line, Field eller vad den heter. Men då måste det bli ett byte mot min träkamera eller mot min studioutrustning och det är väl det som inte känns så bra. Jag har lagt upp denna kamera till försäljning många gånger både på Fotosidan men även på Blocket men känner mig nästan lite panikaktig och slänger bort annonsen. Det går nämligen inte att lämna bort denna kamera till vem som helst. Tänk om de inte ser det vackra, känner känslan eller förstår dess äkthet. Det vore ju helt jäkla förödande. Nej, den får nog vandra med mig ett tag till. Men samtidigt får kameran inte bli ett smycke, en pjäs på en hylla. Tro mig jag har varit kamerasamlare men dessa måste användas för att glädja någon. Nämligen fotografen själv. 

Det är det som är lite jobbigt att man ofta måste välja var man ska lägga krutet, är det på en kamera eller på bilderna, eller varför inte på båda. Man blir snabbt van vid sin utrustning och jag är så ofantligt tacksam över att jag haft förmånen att komma över en sån här kamera. Men samtidigt måste man räkna med att när du har dina öronproppar i öronen, lyssnar på en talbok och har skynket över huvudet och luppen i handen och ska ut i det "fria" igen så står det oftast någon där och fotografera dig och prata om den vackra, inte jag utan kameran. Det blir mycket snack och lite foto, men det får man bjuda på. 

Kanske en helt ointressant blogg men jag ville ändå skriva den. 

Vad är Aktivitetspoäng, vad har jag för nytta av det.

Såg att jag nollats på aktivitetspoäng, vad har jag för nytta av det. Kan inte finna någon information om vad det är. 

Provat att fotografera av bladfilm 8x10. Måste bara skaffa en bättre optik samt ett litet ljusbord med stabilare ljus. 

Fotograferade med denna kamera från 1937

En Deardorff V8 OS (Old Style) årsmodell 1937. Optiken var en Schneider Kreuznach 360 mm av lite nyare modell.