Slowfoto i faslig fart - fast det blir ju bromssträckor också

Håller på med att fräscha upp ungdomens mörkrumserfarenheter för fullt, jag går nämligen en regelrätt kurs i ämnet just nu.  Det hela startade med en avdammning av en av kamerorna på prydnadshyllan, valet föll på Olympus OM-1 som det ju har väsnats en del om här på FS någon månad sedan (jag deltog en aning i väsnandet också).  Två exemplar hade jag att välja på, men det visade sig att det nyinköpta batteriet (som krävs för ljusmätaren enbart) inte väckte något liv i ljusmätaren i den ena kameran. I den andra kameran gick det inte att få upp luckan till batterifacket...

Nästa steg: Börja fotografera. Att fota igen med en kamera där greppen kändes så välbekanta är en fin känsla. Att exponera utan ljusmätare kändes däremot väldigt ovant, men det var bara att kasta sig in i hemligheterna med Sunny f16-metodologin. Första rullen togs i faslig fart med en 50 mm optik, en förmiddag och en eftermiddag - samma dag.  Hade fått för mig att filmen var på 24 bilder, men eftersom filmen "aldrig" tog slut var den ju uppenbarligen på 36 rutor. Vilken sort? Tri-X 400; tror att fler än jag har hört sorten nämnas här på FS...? ;)

Modet växte betydligt under den första fotorundan, trots att inget resultat fanns att skåda. Alltså, nästa rulle tog jag ett par dagar senare, nu med en 100 mm optik. Det blev lite mer huvudbry vid exponeringar därmed, men man ska väl våga...

Första rullen fick jag framkalla häromdagen - vad glad jag blev att det fanns bilder där! Var ju beredd på det värsta scenariot med att allt hade blivit totalt felexponerat bortom all räddning. Så illa var det ju inte tack och lov.

Nu är jag mitt i slowfasen - väntar på nästa kurstillfälle när vi tar itu med våra framkallade filmer och får uppleva den verkliga sanningsminuten.

Bloggbilden här tog jag något år sedan på en fotokurs (digitalfoto). Vi hade fått studera Anton Corbijns bilder och i anslutning till detta skulle vi öva oss i att ta ett antal bilder i hans anda och visa för varandra nästa gång. Här ett exempel på hur jag tänkte; fotot är taget med min föregående systemkamera, som JPEG,  och på den tiden hade jag inte tillgång till varken PSE, GIMP eller annat mer avancerat redigeringsverktyg. Förmodligen skulle jag kunna göra något mer med bilden nu, men jag låter bli, den speglar ändå min fotografering då och är därför ett slags "tidsdokument".  

Ett antal dagar sedan fick jag se filmen Control av Anton Corbijn (medlemsvisning på UFS - Uppsala fotografiska sällskap). Rekommenderar! Det jag inte visste innan, men vet nu är att filmen är verklighetsbaserad och handlar om sångaren Ian Curtis i bandet Joy Division. Filmen lyckades förmedla väl den ångest han så uppenbart plågades av, mer och mer ju mer framgång bandet nådde. Skådisen i filmen är förresten mycket lik den verkliga Ian Curtis.

2012-10-04 09:31   optimal

Varför är det en nostalgitripp? eller varför återvänder du till tidigare foto? Är du inte nöjd med utvecklingen? Vad kan man uppnå med att fota på det sättet jag är bara nyfiken/bert

Besvara

Svar från RHelena 2012-10-04 21:39

Hmm hmm... Det här handlar nog om en kombination av en nostalgitripp och praktiska omständigheter. Har tänkt väldigt länge på att ge det analoga en chans igen, åtminstone för en "testperiod". Sedan har hälsan hjälpt på traven, dvs det har visat sig att jag bör undvika datorn så mycket det går (på jobbet går det inte) och detta kändes som ett tecken; nu eller aldrig! Sedan är det ju så att jag har några gamla kameror som jag gärna vill prova använda på riktigt... Och så fick jag ett meddelande om att det blir en mörkrumskurs, har efterlyst en sådan redan ett par år sedan. Alltså: en mängd omständigheter sammanstrålar i september 2012 och då bär det av... Tack Bert för dina undringar!

Svara

2012-10-04 09:45   Ewa Kirjavainen

Spännande, jag skulle inte kunna hålla mig så länge, vill se resultat snabbt! :-) Men det är säkert mycket givande som omväxling och kurser är alltid roligt. Ha en fin dag!
//Ewa

Besvara

Svar från RHelena 2012-10-04 21:46

Slow som begrepp har återupplivats i olika sammanhang (tänk t.ex. på slowfood...) och nog tycker jag att det finns något lugnande långsamt meditativt med fotografering när man vet att man inte omedelbart får den bekräftelse man är van vid från digitalfoto. Inte tal om att det ju inte blir så många foton tagna... vilken befrielse... Fast jag fotar för glatta livet med mobilen också. Till vilken nytta, kan man fråga sig!

Svara

2012-10-04 19:06   Benganbus

Du kanske har hittat tillbaka till ditt Itaka, i alla fall för ett tag,
innan nästa utflykt i det digitala! ;)
/B

Besvara

Svar från RHelena 2012-10-04 21:51

Sannolikt ja - allting flyter och allt återkommer - kanske i nya skepnader på något sätt. Inte tror jag att jag har lämnat det digitala för gott! Får inte vara så. Kanske handlar det hela om något slags rundgång, i en evig cirkel.

Svara

2012-10-04 22:46   Gun-Inger Arvidsson

Så mycket det finns att "läsa" i denna bild. Jag tycker mycket om den med den mjuka unga kvinnan med sin drömmande blick så den äldre som levt ett långt liv som format hennes hårda bestämda uttryck. Hon är vacker på sitt sätt.
Ha det gott jag hoppar över texten om kameror för jag kan intet om sådana tyvärr.....
Ha en fin helg
Gun-Inger

Besvara

Svar från RHelena 2012-10-06 23:45

Tack Gun-Inger! Intressant vad du skriver om flickan och den äldre kvinnan, särskilt när de faktiskt är släkt med varandra. Obs texten i sin helhet handlade inte om kameror och tillbehör, läs slutet i alla fall för där finns ett tips om en film... Vet ju förstås inte om du skulle gilla filmen, men för mig gav den en del.

Svara