Höstfägring - och Dagnys fotofika snart!

Mitt i den gråaste hösten blir det svårare och svårare att hitta färgklickar i naturen....

.

.

.... men det finns ju annat att vända blicken mot...

.

.

.

.

.

.Dagnys fotofika infaller alltid den första lördagen i månaden - bra minnesregel!

Lördagen den 1 november bör det alltså vara dags igen. Klockslag 10.30 (individuella starttider både före och långt efter förekommer). Plats Konditori Fågelsången i Uppsala verkar det bli även denna gång. - All denna info gäller såtillvida inte någon kommer på en idé om att vi ska göra något annat på annat håll denna gång; håll utkik efter uppdateringar både här bland bloggarna och/eller i Dagny-gruppen och/eller i Uppsala-gruppen. I Facebook-gruppen finns alltid garanterat den sista gällande  informationen.

.

Årskrönika - del 2

Mina en bild om dagen-foton från det gångna året skulle räcka till många årskrönikor förstås, men alla ska inte gå ett sådant öde till mötes... Ett par inlägg till kan man kanske unna sig ändå...? Fotona i förra blogginlägget var exempel på hur det kan gå när man behöver få till en "akutbild" (emergency blip); en inte helt optimal situation, men nog så uppfostrande det också. 

Nedan en serie bilder av en helt annan karaktär och som kanske kan kategoriseras som "vackra". Varje månad är representerad med minst en bild. Ett par av bilderna har jag visat i min blogg tidigare, men det är så länge sedan att ingen kommer nog ihåg dem... Och alla har varit mina val till dagens bild på Blipfoto.

Obs! Det är rätt många bilder, och tyvärr är en av dem inte förstoringsbar och kan därför inte ses i "automatflödet".

JANUARI

I Uppsala finns inget officiellt arrangemang med fyrverkerier, men de privata räcker gott de också...

Vi fick en fin vinter redan före årsskiftet och den fortsatte glädja oss länge, länge.

.

FEBRUARI

Isfestivalen är ett uppskattat arrangemang vartannat år, konstnärer jobbar inför publiken under en lördag (vissa även delar av söndagen) och skulpturerna får stå kvar ett par veckor, en väljs ut att stå ännu längre. En fototävling arrangerades, jag förstod att denna skulptur med denna fotografiska vinkel skulle bli en storfavorit och så blev det också. Själv skickade jag in några bilder, men inte denna.

Skulpturen nedan var den i mitt tycke det absolut svåraste verket att föreviga. Ett pulserande rött ljus gjorde faktiskt fotouppgiften omöjlig... Nej, jag skickade inte in den här heller, men dagens bild på Blipfoto fick den bli i alla fall.

.

MARS

Till Dolomiterna hade jag med mig den nyanskaffade Sony RX100. Var inte riktigt bra kompis med den under dessa förhållanden med så mycket ljus. Och andra sidan var den otroligt behändig att ha till hands!

Så pass att jag övergav den tänkta strategin att aldrig hala fram kameran sittandes i en stollift (man tappar så lätt saker); eftersom jag hade en hjälpsam "assistent" med mig gick allt vägen och både kameran, vantarna och stavarna lyckades jag behålla hela veckan.

.

APRIL

Några dagars resa till Rom, där hittade jag denna fotografiska vinkel på baksidan av Roms "fulaste" byggnad. Romarna sägs hata detta skrytbygge ("Vittoriano" - Viktor Emanuel monumentet).

.

MAJ

Våren är här och så också den vackraste tiden på året. Alldeles särskilt vacker är den i en bokskog.

.

JUNI

Det är inget fel på försommaren på den uppländska landsbygden heller....

Fina sommarkvällar både i hamnar....

.

.... och på landsvägar... (oj vad han väjer för mig...).

.

JULI

Vad vore en sommar utan vackra solnedgångar?!

.

Eller utan tryckande hetta och enerverande stiltje på sjön?

.

Men kvällstiltje kan vara det som man längtar efter. Alla julibilderna här är tagna med Nokia N808, det finns motsvarande bilder fotade med Pentax K7 också, men det är dessa som publicerades i Blipfoto-kalendariet.

.

AUGUSTI

En av sommarens sista kvällar, dramatik! 

.

SEPTEMBER

Det blev dock fina kvällar ända in i september.

.

OKTOBER

Här drog jag på med färgspakarna och det gillades av ett antal blippare.

Men det blev nog bättre dagen efter. 

.

NOVEMBER

Världens största öken varav en del ligger i Oman, ett sanslöst vackert landskap vid soluppgången.

.

DECEMBER

En stilla fotografisk reflektion. Om vintern bjuder på det lilla extra blir det särdeles vackert i stadsnaturen.

Och så avslutning med ett fyrverkeri, vid första Advent (tradition i Uppsala).

.

.

Ingen färgchock men väl färgklickar - välkommen november!

Den mörka hösten är här. Färgklickar får man leta efter, men de finns.

Rosa i bokskogen i november! Någon som vet vad detta är för en växt?

Höstlig bokskog har en sådan charm!

Asfalten utanför bokskogen kommer inte undan hösten.

Havet finns bara en bit bort. Solen försöker kämpa sig fram genom de tunga novembermolnen.

Ett ögonblick i mörkret.

Minnena från sommaren gifter sig med det spektakel som hör hösten till.

Gnäll om lite av varje och riktigt RUSKIGA bilder

Den ordinarie semestern håller på att falla i glömska - jobbet har tagit fart - kanske dags för en semester igen - eller så får man finna sig i sitt öde och allt blir som vanligt igen. Under semesterperioden har jag följt FS ovanligt flitigt, fast det har nog inte märkts för någon... Surfplattan har fått tjänstgöra en del för läsning och under ett par veckor i Finland var den min enda livlina till omvärlden (om man nu överdriver en smula). Surfplattan har sina begränsningar - att skriva med touchknapparna är ingen höjdare! Det blir inte mycket skrivet helt enkelt, t.ex. på FS, inget alls egentligen. 

De övriga elektroniska förbindelserna har varit lagom struliga: Internetförbindelsen har segat i vanlig ordning (delar av Blekinge ligger visst utanför civilisationen), men några gånger lyckades jag prångla ut bilder till FS till blogginlägg via laptopen - med extremt stort tålamod ska jag tillägga. Några bloggkommentarer och svar blev det också, rätt korta mestadels, även om just meddelanden via text enbart funkade rätt bra. Jag lyckades t.o.m. beblanda mig i en oändligt lång diskussionstråd där det luftades tankegångar i något slags brunhöger anda och som jag inte känner mig särskilt bekväm med. Alf Johansson skrev sedermera ett mycket bra "motinlägg" där han allra sist bad om att få slippa en debatt som "ekar av 30-talets stöveltramp" i sin blogg. Hans inlägg var mycket sympatiskt och nog verkar han vara en klok person annars också. Som så många andra här på FS, vill jag tillägga, och då tänker jag inte bara på några deltagare i den nämnda diskussionstråden utan även på andra inlägg och kommentarer i andra ämnen. FS är en kunskapskälla utan like, men även mer än så!

Tillbaka till gnället! Inte ens mobilförbindelsen (Telia!) har varit som den skulle: när jag inte bloggar brukar det bli en del bildpubliceringar via FB, men si, inte har detta funkat så bra i sommar heller... Vilken abstinens!

Och för att det ska bli riktigt riktigt gnälligt så måste jag ju berätta att min laptop lade av efter hemkomsten (hann rädda undan det viktigaste), min ordinarie dator är på fallrepet (vilket den har varit rätt länge nu och värre blir det...) Och så har min cykel blivit stulen under semestern. Klackarna i taket! :-(

Men några glädjeämnen finns också: 1) Pentax, den tuffar på. Inget kan få den ur form, jag tappade den på golvet häromdagen, men no problems! 2) Apostlahästarna fungerar bra. Nu när jag är tvungen att promenera till jobbet har jag kameran med mig oftare. Det som är bra med det är att det blir bilder tagna och man får frisk luft under en längre tid. Det som är dåligt  är att det blir bilder tagna och den dagliga promenaden tur retur till jobbet tenderar att ta alldeles för lång tid. 3) Och inte minst: Semester i sikte inom kort! 4) Allra sist: Ta vara på varje minut, varje timme, varje dygn du lever - njut! Strunt i små problem, halvdant väder och annat småttigt. Livet är inte oändligt och vår tid bör inte ödslas bort på oväsentligheter, även om man kan behöva gnälla av sig emellanåt. Carpe diem!

Dags för de ruskiga bilderna! - Hur många gånger har ni tänkt att man ska gå och fota ut när det regnar? Hur många gånger blir det av verkligen? Jag har tänkt göra detta ett antal gånger, tänker så framförallt vid stunder när det inte regnar, men av någon anledning tappar man lusten varje gång när det verkligen skulle vara möjligt att bli en regnfotograf. Enda boten för detta problem är kanske att hamna i en situation där man inte kan fly regnet och har turen att ha kameran med sig. Detta hände mig förra veckan även om just Pentaxen inte var med denna gång (N8 har jag förstås alltid med).

Det började bra: jag var på väg hemåt för att ta mig vidare till Stockholm sedan. Jag hade en regncape med mig och den fick jag trä på mig när det faktiskt började regna, rätt rikligt dessutom. Ingen fara. Tur att jag hade capen och tur att jag hade täta läderskor på mig och inga sandaler. Halade upp reservkameran för att fota, lite svårt blev det eftersom öppningen i capen för huvudet var rätt liten. Att komponera en bild under dessa förhållanden, det regnade ju på mobilen därtill, lät sig inte göras, det fick bli som det blev. 

I bilden ovan ser man busshållplatsen 100 m bort. Dit tog jag min tillflykt för det började ösa ner riktigt riktigt ordentligt. Det kändes som vattenmängden i skorna var flera liter. Stackars vi alla som var ute just nu...

Ett paraply är inget vidare skydd. Han här nedan stod i busskuren, dubbla skydd således... En förbipasserande bilist hade mage att stanna till för att fota oss stackare...som om vi var något slags djur i bur! Har ni hört...!

Stackars stackars hon...

Förbipasserande bilar skickade iväg kaskader av vatten på oss. För de flesta spelade det säkert absolut ingen roll, alla var ju redan helt genomblöta. Själv vågade jag inte fota någon förbipasserande bil på vår sida för jag var ändå lite rädd om mobilen.

I sakta mak kom folk gåendes från Ackis, ingen idé att springa för det var redan kört.

Allehanda regnskydd måste ändock provas, nöden har ingen lag.

Jag hade ju bråttom till tåget så till slut hoppade jag in på första bästa stadsbuss, trots att jag inte visste vart bussen skulle och inte hade jag knappat in någon SMS-biljett heller (visste inte då och vet inte idag heller hur man gör, men vet att man måste visa upp den när man kliver på bussen).  Busschauffören förstod situationen precis rätt, han hade inte hjärta att skicka ut mig i detta oväder igen; han instruerade i stället hur jag skulle göra samtidigt när han körde vidare. Utan glasögon samt med regnvatten nerdroppandes i ansiktet såg jag knappt vad jag gjorde, sade till slut: "Inte vet jag hur det blir det här..." Jag åkte med några hundra meter, det kom ingen SMS-biljett att visa upp, klev av där det blev lämpligt för mig, så nära hemmet som möjligt. SMS-biljetten dök upp när jag hade kommit hem, till ingen nytta. 

Jag hann byta kläder och jag hann med tåget. Torkprocessen för skorna tog två dygn. Nästa gång vid liknande förhållanden ska jag ha sandaler. Om jag inte har sådana på mig så ska jag ta av mig skorna för de gör ingen nytta alls vid skyfall.  

Som det gnälls!

Det ska gnällas, absolut, särskilt när det finns goda skäl till det. Och nu finns det ju verkligen anledningar till att gnälla hur mycket som helst! Midsommaren kom och gick och sommarkänslan vill inte riktigt finna sig. Värmen är det lite si och så med. Höstruskiga dagar med väldiga regnmängder. Stormbyar. Huh...!

Och några har redan gått på semester och vi andra står på tur och håller tummarna för något som liknar en bättre sommar.

Men allt kan vara värre! Inte behöver vi gnälla... tids nog är vi där, i den riktiga gnällperioden...!