Ännu mer uppåt väggarna

Ser att gamle Henri Cartier Bresson ännu  förmår riva upp stridsdammet på Fotosidan. Och det är väl trevligt att HCB fortfarande engagerar, antingen man nu faller på knä inför honom eller föraktfullt fnyser skräp.

Själv förhåller jag mig till honom som till andra konstnärer: somt är vin och annat vatten. Jag försöker avhålla mig från alltför mycket hukande och skrapande med foten och vill definitivt inte sticka min slev i några fundamentalistiska grytor. Men visst tillhör han förebilderna.

En bild är en bild är en bild, brukar jag upprepa. Förhoppningsvis finns det nån form av hjärnaktivitet bakom dess tillkomst. Ibland, i lyckliga stunder, sammanfaller skaparens med betraktarens och tycke uppstår. 

Det är därför det är så tråkigt, på gränsen till komatuöst sövande, att prata inskränkningar som brännvidder, dogmer, beskärningar och kamerateknik. Man glömmer så lätt bort att det i alltsammans måste finnas nånting som berör betraktaren. Oavsett vilka tvångströjor fotografen satt på sig och jobbat i.

Inspiration kan vara så mycket. Jag har till exempel alltid ansett att HCB's bild nummer nio i unge Eric Kims upplistning är en av de bästa bilder jag sett. Men det finns många fler av kända och okända fotografer. Alla kan inspirera.

Summan av min kardemumma blir därför: varför välja bort när man kan välja till? Världen är oändligt rik på möjligheter. Vin utesluter inte vatten och päron inte äpplen. Eller som vi skanderade 1968: ALLT NU! 

Dagens bilder är en fortsättning på gårdagens tema: väggbilder.

Lucca, Italien

New York City, USA

New York City, USA

Berlin, Tyskland

Paris, Frankrike

Uppåt väggarna

Bilder kommer till oss på en massa olika vägar. Ofta finns dom där redan färdiga och bara väntar på oss. På att bli plockade som mogna frukter eller färgfagra blommor, klart inom räckhåll för envar.

Jag fascineras av väggarnas bilder. Delar av gamla affischer, spruckna målningar, graffiti i upplösning, ovidkommande element mitt bland vidkommande. Bilder vars mening blir en annan när man avbildar dom på nytt. En bild blir en bild av en bild. Eller flera.

En del tycker kanske att det inte är på riktigt, att man bara stjäl rätt av. Men det sa dom om Andy Warhol också. Och om collagetekniken, Dada. Eller om sampling inom musiken.

Jag tycker som vanligt att det är bilden framför mig som är intressant. Eller ointressant. Hur den hamnat där, vilka irrvägar den tagit sig för att hitta fram, ja det ger jag blanka den.

Stockholm, Sverige

Viareggio, Italien

Berlin, Tyskland

Berlin, Tyskland

Stockholm, Sverige

Konst(igt) och en kväll med Banksy

På sjuttiotalet fördes det en debatt om huruvida fotografi kunde räknas som konst. Det känns som en konstig debatt i tider då hotet att hoppa ifrån en bro är ett konstprojekt. Allt kan vara - och är i rätt sammanhang - konst. Fotografi inbegripet.

Fast all fotografi är inte konst och inte hot om brohopp heller. Konst vilar i betraktarens öga och maggrop. Den måste beröra någon på något sätt. Konst som är instängd i sig själv och inte förmår kittla ett enda sinne är på sin höjd dålig konst.

Igår kväll tittade jag på filmen av och delvis om gatukonstnären Banksy, Exit through the gift shop. En totalt absorberande filmupplevelse var det där konstens roll och betydelse, sanning och konsekvens hängdes ut till betraktande lika mycket som dom olika verk av många konstnärer som visades. Se den en vecka framåt på SVT-Play.

Här kommer några kort som på olika vis handlar om konst. Alla är tagna i New York.

Istanbul Konstantinopel, Istanbul Konstantinopel

Så sjöng vi när jag var liten. Och så sjöng They Might Be Giants för några år sen. Det är lätt att tralla med i denna turkiska världsmetropol där öst möter väst, religion stångas med världslighet och saga bryts mot brutal realism. Att vandra runt dess gator och gränder och bara ta in är ett stort äventyr för kropp såväl som själ. Och det är inte fel att ha kameran med sig heller.

Istanbul was Constantinople
Now it's Istanbul, not Constantinople
Been a long time gone, Constantinople
Now it's Turkish delight on a moonlit night

Måndagskort eller kortmåndag

Ibland tycker jag att vi använder alldeles för många ord om våra bilder. Som att vi inte litar på att dom går att läsa i sig själva. Att vi därför stuffar dom fulla med upplysningar om allt upptänkligt. Från vad dom föreställer till vilken kamera, bländare, tid, film vi använt. Snart kommer det väl att stå på vilken typ av minneskort dom digitala spåren sparats också.

Här nöjer jag mig med att berätta att dom här bilderna är tagna 2007 i Istanbul, Turkiet utom den sista som är äldre och plåtades strax utanför Aspendos i samma land.