Byn Lever men som sevärdhet eller mini skansen

Här levde tre systrar i byn med några kor, ogifta och arbetade med det lilla lantbruket.

Huset där systrarna bodde tillsammans

Man försöker återskapa byggnader och lantbruket samt att vårda landsbygden

Tillbaka till Naturen

Det är självklart att det finns annat att fotografera än stora städer och gator broar hus och koncentrade trånga och ogästvänliga miljöer. Men vi har av någon outgrundlig anledning tappat intresset för landsbygden, något som bara blir aktuellt under semestertider. Man får en känsla att det då beskrivs som en museal experimentutflykt där barnen i allmänhet är medtvingade på föräldrars villkor. Visst det saknas täckning här uppe i stora områden och att koppla över tankaran på det man upplever går inte alltid och saknaden av internet kan bli en alltför stor omställning. man missar därför upplevelsen med landsbygden som var avsikten med utflykten. 

Vi är kanske utanför hets och tempo, det som krävs i större samhällen och som tycks skapa det behov av kommunikation som är för unga människor så viktiga. Den sociala gemenskapen kräver att man engagerar sig vilket kan lösas enkelt med ett sms eller något av de sociala medier. Men räcker det? Landsbygden kan te sig som om det bara innehåller" Varantuggande gamlingar", men vad är det för fel med det då? Här finns det nödvändiga för att få en innehållsrik och mänsklig tillvaro, utan hets och en logdans eller ett disco kan vara  mycket häftigare i Malå än i Umeå eller Stockholm. Framförallt är människorna kvar dagen efter och man känner varandra/bert i Rökå 

När bilden känns svart vit redan när man tar den

En kristusbild i gruvan i Kristineberg Lappland. 1945 upptäcktes efter en sprängning kristusbilden i berget. Denna bild sitter i många hem framförallt hemma hos folk som jobbat i gruvan och det var de flesta i den här trakten. Historien är lång och i vissa delar intressant. Man blir körd ner i gruvan och får en guidning där det berättas historien om uppenbarelsen . En bok har också tillkommit skriven av Lennart Frick. I denna Natt. bilden jag tog tyckte jag var svartvit från början.

 Så även med nästa som speglar en glömd  båt som ligger på botten en händelse om hur man lämnar gammalt bakom sig, passar bra som svartvit.

Regler är till för att följas

Man diskuterar inte med domaren, då får man gult kort Kanske är det så inom fotografin också ,det är alltid någon som bedömer rätt eller fel. Kan en bild bli rätt eller fel? Kanske bör man kalla det varningar istället, det känns så avgörande att säga rätt eller fel på en bild. Nästan som rött kort och utvisning. Jag tänker på diskussionen av gatufoto som lätt blir en prestige fråga. Vi som inte har några gator, får vi fotografera som vi vill då? Handlar fotografin om rätt eller fel? Så kan det knappast vara det är många gånger andra och mer övergripande skäl till varför vi tar bilder. I varje fall ser jag bilden som en berättelse om hur jag som fotograf upplever situationen. Det kan ju bara vara rätt. Dessutom finns det en annan värld än Stockholms innerstad som är så fotograferad så det nästan krävs ett rött kort. Straffen gick in men blir det några mål i diskussionen gatufotografin?  

Jazz är det musik man gillar?

Kvällen var en höjdare ,musik i Lappmarken, jazz stod det i annonsen bygdegården rymmer 100 personer i stora lokalen i den gamla skolan som nu drivs av Rökåbygdens förening. Musiker från andra delar av Sverige gästade lappland, De flesta hade anknytning till bygden eller till angränsade byar. Musikerna var gamla och erfarna spelar i olika konstellationer. Man bjöd på en mycket uppskattad musikupplevelse.

99% av publiken var äldre människor, endast tre var under 30 år. Isabella Hedström från Vormsele var en av dem. I en artikel jag skrev över händelsen fanns en röstningsdel där man i tidningens regi fick frågan om man gillade jazz. 17% gillade  43% gillade annan musik 40% ogillade jazz  Vilka åldersgrupper som röstat framgår inte men jazz tillhör den gruppen äldre eller pensionärer. Konserten var en insamling till Läkarmissionen och gatubarnen det gav 11 000 kronor i den lilla byn Rökå en vardag kväll.