Morgonen då kaninen skrek var lika vacker som andra morgnar.
Vi har väl alla våra vattenhål, dit vi längtar när vardagen trycker på för mycket. Kanske är det ett cafe eller en park i någon stad, kanske är det helt enkelt att träffa vänner. Hursomhaver, vattenhålen är viktiga, de behövs. Där kan man tänka ny kraft.Jag har flera vattenhål jag försöker finna tid att hålla vid liv.
Ett sådant är en hage jag brukar gå till tidiga sommarmorgnar. Där sitter jag som en annan Ferdinand och ser solen gå upp. När solen dyker upp över horisonten kommer måsarna in , i långa tysta men målmedvetna rader kommer de in från havet . Samtidigt med måsarna kommer gässen sakta in i den grunda viken, tyst samlas de i stora mängder, väntandes på att solen skall bli gul. Sen lyfter de i ett enda stort moln av vingar och kackel och flyger iväg för att hitta betesmarker. Hagen är sitt eget kungarike, stor nog för korna att ha både förmiddags och eftermiddags platser på. Natten tillbringar de inne bland de stora slånbusksnåren. Här har kaninerna sitt eget rike, marken är fylld av deras hålor och dessa tidiga morgnar ser man deras siluetter överallt. Dessa morgnar i hagen är fyllda av skönhet. Jag försöker att orka ut så ofta det går under sommaren, med målsättningen både att tanka kraft och att komma hem med bilder. Oftast blir det vackra bilder . Fast denna morgon blev det inte bara vackra bilder. Hagen och dess natur är på riktigt, så fast morgonen var lika vacker som andra morgnar kom jag inte hem med enbart vackra bilder.
Överallt i hagen ser man kaninerna, det är tidigt och mina ögon är fortfarande grusiga och det är lite svårt att se tydligt. Då ser jag långt borta något som rör sig fort fort runt kaninerna. Det är inte en kanin, det ser man på rörelsemönstret, vad det nu är, liksom guppar och glider fram, snabbt ,snabbt.
Det tar en stund innan jag förstår att det är någon typ av mårddjur. Här ovan ser du honom till vänster, en brun rygg. Jag tror att det är en iller. Intresserat noterar jag att kaninerna sitter stilla och rör sig inte förrän den kommer helt nära.Sen försvinner den ur synhåll, jag går vidare, glömmer den. Tills ett skrik hörs, det ekar över nejden. Någon i stor smärta skriker. Det kommer nerifrån en av hålorna, helt nära där jag står.
Jag inser vad som hänt. Illern har tagit sig ner i gångarna , tagit och förmodligen dödat en kanin. Nu svänger jag om, medlidandet byts ut mot något annat, helt klart känns detta andra mera rovdjursaktigt. Som en bågsträng som spänns inombords. Jag sätter mig ner och väntar. Efter ett tag kommer hans lilla huvud upp.
Han ser sig omkring, värderar läget.
Får syn på mig, stelnar till och verkar fundera.
Trots att jag är så nära beslutar han sig för att komma upp med sitt byte.
Kaninen är större än vad han själv är, det ser lite otympligt ut där han släpar den över gräset.
Runt honom finns ett gäng med små fåglar.Tre , fyra stycken vet inte vilken sort de är. Inte heller varför de är så närgångna. Är det ett sätt att hålla koll för egen del , eller är de bara nyfikna?
Han drar kaninen kanske en tio-femton meter , försvinner sen ner i en ny håla. Jag följer efter. Sätter mig ner och väntar.
Nu dröjer det längre , kanske tickar en halvtimme förbi, kanske kortare, till sist sticker han upp huvudet igen. Nu är jag närmare.
Här har vi ett riktigt möte, vi värderar varandra. Minutrarna går. Vi bara ser på varandra.
Han ser sig om efter en väg ut. Nu känner jag att jag inkräktar och stör. Jag drar vidare och lämnar honom och hans måltid.
Sten
Tack Sten! Ja det en händelse som sitter kvar i minnet, det som jag tyckte var lite konstigt var dels hur stilla kaninerna var runt illern. Kanske sparade de kraft ifall den skulle behövas eller så såg de bara till att hålla superkoll på honom. Fåglarna som följde illern när han kom upp igen var också märkligt...finns säkert de som är mer kunniga än jag som vet och har sett detta förr.
Titta på stenskvätta om du inte tycker fågeln överänstämmer med den. ( hona ). Du har säkert sett trastar jaga en kråka eller mås. Kråkor som jagar en rovfågel eller liknande. Det här är nog ett liknande beteende. Den utsatta fågeln anfaller den hotande fågeln eller djuret, allt för att distrahera den och "hotet" ska tappa intresse, i det här fallet för stenskvättan.
Sten
Tack!!!...du kan mycket väl ha rätt. Fågeln är vanlig här nere och skvätter ofta i väg från stenar och stolpar rakt framför en i hagarna. En google sökning med bild visar stor likhet, med honan då, har även andra bilder på andra exemplar där teckningen är mera distinkt, Antar det är hanen då. Vad gäller beteendet, det är säkert så som du säger. Verkar rimligt. Men just här så flög de ju hit och började "förfölja" illern, men kanske hade de sitt bo nära. Tack för återkoppling, det uppskattas!
Tur att du hade tiden att vänta ut illern och kunde få de där nära fina porträttbilderna!
Tack Ann-Sophie. Ja med den här serien förstod jag att jag är lika mycket rovdjur som illern, fast med en kamera då :)
Tack LO! Ja visst är han söt den lille besten.
Tack Richard. Kul att du gillade. Jag tror att allt som har tänder , klor eller vass näbb tar kaniner, ie kaniner har många fiender. Nu har de försvunnit pga av sjukdom, men var och kollade i förrgår, då fanns det några kaniner i några av de gamla hålorna. Kanske börjar de återhämta sig.
Tack Torbjörn. Ja de kändes märkligt försvarslösa där de satt och tittade på honom när han for runt. Men naturen vekar ju gynna balans.Kanske är det deras mängd som är deras försvar, han kan bara ta en åt gången.
Må gott
/Hans-Åke
Tack Hans-Åke. Kul att den gillades. Jag kände mig lite som en paparazzi/snokare/snyltare när jag la ut dem här......Inte när jag tog dem för då var det jag mot illern :)
Tack Margareta. Blir glad av dina ord.
Ha det bra!
Jon Anders
Tack Jon Anders, ja när det gäller att sitta still har jag ibland stort tålamod. Här förstod jag att jag kunde få bilder på illern om jag bara höll mig lugn, morgonen var dessutom vacker och varm så det var inte så svårt.
Tack Christina. Kul att det går fram.
//B-O
Tack Bert-Ola, ja visst slår det en ibland så här, att djurlivet är just hårt.
/ Lena
Tack Lena! Ja förunderligt söt är han den lille besten med sina vassa tänder.
Hälsningar
Bjarne
Tack Bjarne! Ja ljuset kunde man inte klaga på, det var som alla sommarmorgnar helt magiskt.. Om man (jag) inte blev så trött under resten av dagen skulle jag gå upp med solen hele tiden på somrarna. Men nuförtiden blir jag trött direkt och behöver sova under dagen, vilket är trist för andra. Men så är det. Man får passa på när man kan o orkar :)
Tack Peter, ja men visst. Det är Skåne. Helt rätt av dig. En av de många hagarna runt Kristianstad. Inte visste jag att man jagade kanin med hjälp av iller. Om denna var en sån var den nog "kvarglömd" för det var inga andra människor där den morgonen. Sen om vi fattade tycker för varandra eller ej, tror an tyckte jag var ett "pucko" som satt ivägen mest. :)
Tack Björn. Blir glad av dina rader. Om att du oxå gillar texten, den är mitt övningsprojekt just nu.
Sen att illern är ett gosedjur, tror den är det idag, minns att en av döttrarnas klasskamrater hade en tam iller.
Sen tror jag att den här gynnaren hade protesterat mot att kallas gosedjur. :)
Han vile nog hellre vara den farligaste i hagen. Vilket han kanske var/är...
Tack Gert! Blir glad av din kommentar och eftersom det är Lördag nu när jag skriver önskar jag dig en skön Lördag.
Hälsningar Lena
Tack Lena! Balansen skall hållas visst är det så. Och ingen pardon visas i de här miljöerna, sen må sommarmorgonen vara hur vacker som helst, det var en av de tankarna jag hade när jag bevittnade.
Tack Tommy! Blir glad av din kommentar. Kan inte avgöra hur unika de är, finns säkert andra här som har linande bilder, vad vet jag :)
Men för mig var det också unikt, räknar inte med att någon gång mer få sitta bara meter ifrån en sådan här händelse.
Tack Wolfgang. Ja det blev en lång serie under tiden jag satt där. Ja kanske var detta en iller som var van vid människior, jag har ingen aning.
Tack för att du delade din stund.
//Johanna
Tack Johanna! Blev glad av dina rader.
Suverän berättelse- tack för att du delar med dig!
Hälsningar/Kirsten