Några kvällsbilder och lite till.

Några bilder från den gångna påskhelgen. En god fotokompis var på besök och vi bestämde oss för att åka in till Falun och ta lite kvällsbilder. När vi ses är kanske inte mängden bilder eller just de perfekta bilderna det viktigaste. Vi har alltid fullt upp att prata foto. Vi snackar brännvidder, iso, bländare, komposition, jobb osv. Vad härligt det är när man träffar någon med samma brinnande intresse som sig själv och man skulle i princip kunna dra igenom en hel manual av tekniska termer utan att den andre blir uttråkad :-) En stativbild över stan följdes av några handhållna där 700ans iso-egenskaper fick sättas på prov, för kvällen bestyckad med 105/2,5

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Nedan iso 6400

Nedan iso 6400

Nedan iso 8000

Nedan iso 6400

Avslutningsvis är jag tillbaka till självporträttet. Jag brukar som jag nämnt tidigare testa olika ljussättningar osv i studio med mig själv som objekt. I helgen tog jag med mig lite grejer och drog ut i skogen och testade lite. Kamera och blixtar på stativ och i min egen ensamhet testa lite olika inställningar. Kul och avkopplande. Naturligtvis med lite rocktema :-)

Det kom ett paket!

Vilken härlig vårdag...eller vilket härligt bakslag, hur man nu vill se det. En massa snö på marken när man tittade ut i morse. Kanske inte vad man vill se när man fått smaka på våren ett tag nu. Men en fin dag att göra en utflykt med barnen. En tur in till gruvan är alltid uppskattat då det alltid är någon traktor som jobbar. Jag lämnade kameran hemma denna gång...i alla fall tills jag tittat i brevlådan och såg ett paket. I ett ögonblick kom jag på att jag här om dagen budade hem ett Nikkor 105/2.5 AI-S. Naturligtvis var det efter denna upptäckt ingen tvekan att kameran skulle med. Perfekt att gå ett varv runt stora stöten och testa mitt nygamla fynd. Har funderat länge på detta objektiv och när det dök upp till rätt pengar och skick var det dags att slå till. Nedan följer några bilder från dagens första test. Vilket objektiv! Vilken skärpa! Vilken känsla! Det kommer att bli välanvänt.

Ett skivtips, det var ett tag sedan. Sitter i skrivande stund och lyssnar på Pretty Maids - It Comes Alive - Made In Switzerland från 2012. Gött!!

Ett fredagsporträtt

En bild innan läggdags. Min son Emil kom fram och frågade om vi inte skulle plåta. Baktanken är naturligtvis att se på traktorfilm innan och efter. Det gör vi sa jag, som så många fredagar förut. Här kvällens fredagsporträtt:

(klicka på bilden för bästa upplösning)

Jag och min gitarr...

...den där gitarren som är min alldeles egna men som jag inte hunnit lära mig spela på. Denna fredag slutade som många fredagar. Efter god mat och mys i soffan dröjer det inte länge innan hela huset har somnat. Jag som är en kvällsmänniska hamnar då allt som oftast i min studio. På med musik och ibland bara ta det lugnt framför datorn men ofta hamnar blixtarnas strömbrytare på on. Vem ska man då fotografera klockan halv tolv en fredagskväll när alla sover? Sig själv såklart, eller såklart, så klart är det inte men det blir så ändå. Så nu var jag där igen, självporträtt, som är så svårt. Testade utan min gitarr, men nej jag måste ha gitarren. På något sätt drömmer jag väl om den rocker jag aldrig blir. Jag konsumerar stora mängder musik, men kan inte spela något själv, får bli ändring på det. Det har jag visserligen sagt till mig själv i tjugo år nu men nån gång är det väl dags. Nedan följer resultatet av kvällens kämpande att få till en bild som representerar det jag aldrig blir, en cool rocker :-) Under kvällens slit ackompanjerades jag av Aldo Novas självbetitlade album från 1982, fantastiskt bra!

Arkiverat: Tyfors Krutfabrik.

Vissa platser, eller rättare sagt bilder från vissa platser känns ibland för intressanta för att bara ligga lagrade på en disk. Dessa bilder från Tyfors Krutfabrik är från maj 2010. Krutfabriken har stått tom och övergiven i 60 år. En plats där man verkligen kan känna historiens vingslag. Jag läste en artikel i Dala Demokraten från 2009 om när Svt var på platsen för att spela in ett avsnitt ur serien Hemliga Svenska Rum, hur de som var med vid inspelningen, bland annat från Dalarnas Museum, förfärades över hur detta industriminne står övergivet och öppet. Dokumenten som ligger utspridda har nu börjat plockas undan. Att vara på en plats där allt lämnats orört skapar en intressant känsla, en nyfikenhet, om vad som hände, varför det lämnades som det gjorde. I samma ögonblick denna orörda, av tiden förfallna plats börjar städas upp, har känslan av nyfikenhet i ett ögonblick försvunnit. Jag känner inget intresse att åka till ett museum eller liknande för att ta del av historien om Tyfors Krutfabrik. Artikeln i Dala Demokraten avslutas med frågan vem som skriver historien om Tyfors Krutfabrik? Den har en gång redan skrivit sig själv, men till stor del raderats den dag "städpatrullen" kom dit. När man besöker en sådan här plats lämnar man inga fotspår. Naturligtvis finns det de som lämnar rejäla fotspår, vilket är synd, men om femtio år är dessa fotspår också historia. Nu finns delar av denna fabrik i plomberade bergrum, vilket är förståeligt ur säkerhetssynpunkt. Men innehållet, låt det vara!