Cykel: Kelme verkar vara tillbaka...

och satsa på yngre, starka slätåkare inför vårens klassiker. Den här förmågan gör debut på klassiska Ronde Van Vlaanderen i April...eller nej, det gör han inte, men en dröm jag har är att åka ner och fotografera någon av klassikerna. Varför inte ovanstående eller Paris-Roubaix. Som förberedelse kan man ju alltid låtsas att det är av de stora cyklisterna som man just fotograferat. Men vem vet, lille Arvid här kanske blir en storcyklist, vem vet.

Självporträtt - bilden av mitt inre...

...inte den bild jag nödvändigtvis ser när jag tittar på mig själv i spegeln, utan mer den bakom. Läste blogginlägget av mannen med de fränaste självporträtten som handlade om just självporträttet, bilden som, enligt mannen med de fränaste självporträtten, är en spegel av en människas inre. Noga genomtänkt för att förmedla till andra vem hon är. Jag har ett otal gånger stått i min studio med kameran på ett stativ och tagit självporträtt. Mest kanske för att testa olika ljussättningar osv., men man kanske får ett bra självporträtt på köpet. Jag har i princip aldrig lyckats. Vad är det jag inte har lyckats med? Det kanske är just att förmedla vem jag är. Bilderna ljuger helt enkelt...så där ser inte jag ut, eller jo det är ju precis det jag gör, jag tänker då inte visa den bilden för någon annan. Kanske handlar hoppet om det perfekta självporträttet i själva verket om hybris, om hur man egentligen ser ut, det blir inte bättre helt enkelt.  Andra kanske skulle säga...åhh vilka fina bilder, mamma åtminstone, men själv är man aldrig riktigt nöjd. Ett knep är då att gömma sig bakom något, en pose, en grimas eller varför inte en gitarr. Då förflyttas fokus något från människan till vad det nu är man gömmer sig bakom. Mycket lättare att skapa den där känslan, bilden av sig själv, som man vill förmedla. Annars är det alltid bra om man har ett dramatiskt utseende, då behövs inga andra attiraljer. Jag har inget dramatiskt utseende. Jag måste ha någonting för att förstärka bilden som förmedlar vem jag är. En gitarr, som jag inte ens kan spela på, har inte fått tid, men det är ju jag :-)

För ett tag sen tog jag nedanstående bild. Vet förövrigt inte om den är direkt noga genomtänkt, men det är bilden av mig, som till betraktaren förmedlar...ja vadå?

Manuellt i skogen...in i solen.

En liten skogpromenad i den närbelagda storskogen. Alltid fint när solen ligger lågt framåt eftermiddagen och nästan genskjuter mellan majestätiska granar och tallar. Medan barnen hade fullt upp att samla kottar gick jag runt med kameran, för dagen bestyckad med det fantastiskt bra manuella Nikon 100 2.8 e-series. Har alltid gillat skärpan i det objektivet. Fick för mig att jag skulle ta några bilder rakt mot solen, med bara lite grenar och annat "bös" som lite skydd. Man kan väl säga att bilderna inte förställer någonting egentligen men motsolsbilder kan skapa en ganska skön känsla.

Var länge sedan jag kom med ett albumtips. Sitter i skrivande stund och lyssnar på The Crazy World Of Arthur Brown från 1968. En platta som, likt motsolsbilder, skapar en skön känsla!

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Enduro igen...familjens nya sätt att umgås

Som relativt nyfrälst vad gäller enduro är det härligt att möta vårsolen i ett endurospår. Egentligen är det min fru som länge pratat om att det skulle vara kul att ha en maskin. Givetvis tyckte jag som alltid tyckt om motordrivna fordon att det var en bra idé. Trots detta har jag lite svårt att släppa kameran när det är dags för byte och det är min tur att åka, det är ju alltid roligt att ta bilder. Idag var en underbar dag att packa in barn och fikakorg och ta en sväng.

Passade som sagt på att knäppa några bilder, gick runt i t-shirt och plåtade, bara en sån sak...underbart!

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Min stora storebrorsa.

En bild på mina grabbar Emil och Arvid.

(klicka på bilden för bästa upplösning)