Nu sover vi istället!

Blicken som talar om att det är dags att ge sig och gå och sova istället. Min son Emil är fantastiskt duktig framför kameran med tanke på att han är tre år. Vi provar det och vi provar det säger jag, men när blicken ser ut som på bilden, då är det dags att släcka ljuset för idag.

Wanted: The Highwaymen - The Complete Story

No this is not the story about Johnny, Kris, Waylon and Willie...Ok kanske ska ta det på svenska. En introduktion vad detta är för story. Vi är fyra barndomsvänner som känt varandra i 30 år, sedan lågstadiet. Vi har varit utspridda i landet många år nu och ses inte direkt ofta, inte alla samtidigt iallafall. Vi bestämde helt enkelt att två gånger per år ska vi ses. Namnet The Highwaymen som vi internt och skämtsamt kallar oss är hämtat från ovanstående herrar. Då jag alltid har en kamera med mig i princip vart jag än går, blir det alltid en fotosession när vi ses. Senast var det rockertema, denna gång lite mer stil. Denna helg var det dags att ses i Dalarna, och då fick det bli en studiosession.

Under redigeringens gång föddes denna ministory. För att få den rätta känslan tar vi resten på engelska... This is The Highwaymen - The Complete Story ;-)

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Wanted: The Highwaymen...

Rare picture of The Highwaymen, somewhere in New York years ago...

Salute!

Always class...

Always dressed proper...

Always the right look...

But don't ever mess...

...with a Highwayman ;-)

A "framed" Highwayman, always hunted by the law...

...but a Highwayman always know a way out...

...if not, a Highwayman will be there for him...always with a smile...

Back at the table...somewhere in NYC, discuss the overtaking of the constructionbuisness...;-)

...meeting is over...but not for one man...

...the man in the back...

...the man in focus...

...he is a heavy drinker, but always sharp when it comes to buisness...

...question is, will he reach his "frame" in time...?

...just in time!

End of the story!

Tillbaka till verkligheten!

Lensbaby 2.0 i studion

Snubblade över ett Lensbaby 2.0 till småpengar för ett tag sedan. Lite krångligt till en början att få till fokus där man vill, men när fokusen sitter där man vill kan det bli häftiga effekter. Då jag nyss har iordningställt en ny studio tänkte jag att jag måste prova lensbabyn i studiomiljö och se hur det blir. Ganska svårt att med detta objektiv hitta fokus på någon som inte vill sitta still, men det är ju bara att smattra och hoppas. Att vara själv och fotografera en liten kan också vara en utmaning. Att ha en tex en förälder som står bredvid och ställer objektet på avsedd plats :-) är ju så klart en fördel.

Lensbabyn monterades på en Nikon D700 och huvudljuset kommer från en Elinchrom Bx-Ri250 med en Deep Octa 100 monterad. Modell är min son Arvid.

Fuskdebatten

Efter att jag läst väldigt många av de kommentarer som gjorts angående det att naturfotografen Terje Hellesö anklagats och senare ocskå erkänt fusk med bilder, känner jag att jag också måste skriva några rader. Det finns några olika läger när det gäller reaktionerna av detta avslöjande. En del är riktigt förbannade, en del är lite mer lågmält besvikna och känner sig lurade, en del tycker att det inte är bra men alla kan vi göra fel och vi har de som innan avslöjandet var säkra på att inget fusk begåtts, men som nu inte säger någonting.

Att det så kallade drevet dras i gång efter ett avslöjande om fusk, oavsett vart, är inget nytt. Parallellen kan nog i detta fall dras med idrotten. När framgång och därmed även, i många fall, ekonomisk vinning sker genom att fuska blir folk förbannade. Vilka är då drevet i detta fall? Är det kollegor inom naturfotografin? Är det de som tagit del av böcker, kurser osv.  och som härmed känner sig lurade? Är det fotografer i största allmänhet? Eller är det människor i största allmänhet som tycker om att haka på drev, oavsett vem eller vad drevet jagar? Eller finns det överhuvudtaget ett drev i detta ämne? I kommentarer och foruminlägg här på FS används ordet drev ganska frekvent. Drevet är i gång, det sparkas på en som redan ligger. På vilket sätt är detta ett drev? Folk är upprörda, frågar varför, letar efter fler manipulerade bilder. Det är inget drev, inte enligt min uppfattning. Ett drev är enligt mig när helt irrelevanta saker letas fram, och som inte har med ämnet att göra. Man smutkastar inte någon genom att kräva svar och leta efter fler, i detta fall, manipulerade bilder. Allt som har med fotografi får och ska i detta fall ifrågasättas. Om det pågår ett "drev" här på FS är det i så fall mellan de olika lägren som jag nämnde i början. Hur kan du tycka så, hur kan du försvara...osv.

I vilken omfattning och i vilken grad man visar sin besvikelse, vad beror det på? Det är många frågor som dök upp i huvudet när jag läste igenom, inte alla, men många av de dryga femhundra kommentarer i de två olika artiklarna.

När någon fuskar blir det reaktioner. När någon framstående inom sin gren fuskar blir det starka reaktioner. Har folk rätt att bli förbannade när någon fuskar? Givetvis har man det. En intressant fråga är vad det är människor blir förbannade på? Är det, i detta fall, fotografen i fråga, eller visar man någon sorts fejkad förbannelse gentemot de som tar fuskaren eller den misstänkte fuskaren mer eller mindre i försvar? I detta fall tror jag att vi har en blandning. Många är väldigt besvikna på och arga över fotografens tilltag och många över de som tar en fuskare i försvar. Att försvara någon som har fuskat, är kanske samma sak som att säga, det är ju bara fotografier, eller det är ju bara idrott. I många inlägg har jag läst att det bara "handlar om några foton"...kom igen igent värre är så. Jag tycker man bagatelliserar en hel yrkeskår genom att i princip säga att det är ju bara på lek ändå. Många har skrivit att det är en personlig katastrof. Det enda som, i detta fall, är en personlig katastrof är att det upptäcktes. Tilltaget och dess konsekvenser är ingen personlig katastrof, och skall inte behandlas därefter.

Fusk, för att nå framgång är aldrig bra. Tjänar man pengar på sitt fusk, är det ännu värre. Jag förstår om många här på FS och i övriga fotosverige, som slitit både fysiskt och kanske främst ekomomiskt, är upprörda.

//Erik

Malungsfors Visfestival

I lördags, den 16 juli, var det dags för Malungsfors Visfestival. I år var det femårs jubileum och jag tror jag varit där varje år. Då jag har haft mina far- och morföräldrar i Malung/Malungsfors har jag spenderat många skollov där. Sedan drygt tio år har mina föräldrar flyttat "hem", vilket gör att jag är där ganska ofta. Det har hänt mycket med byn sedan jag var liten, affären "Boa" fanns, men inte mycket mer. Skinnbutikerna fanns givetvis, de finns där än idag.

Det som tillkommit på senare år är Forsdagen, loppisrundor, konst & hantverksrunda. Det har blivit en levande by i den bemärkelsen att det anordnas många arrangemang. Ett av dessa arrangemang är visfestivalen som hålls i Forsgläntan bakom Boa. Mannen bakom denna festival är Johan Eriksson (Partypolarna), han och de andra som driver denna festival gör ett bra jobb som får dit intressanta artister varje år.

I år var det bland andra Evert Ljusberg, Anna Stadling, Py Bäckman, Jack Vreeswijk, Stefan Andersson och Stiko Per Larsson som hittat till lilla Malungsfors.

Om jag skall försöka mig på en kort recension av några av namnen. Först ut var Evert Ljusberg. Han såg jag för över tjugo år sedan, på högstadiet i Filipstad. Jag minns att vi höll på att skratta ihjäl oss, han kunde underhålla även oss tonåringar på den tiden. Evert Ljusberg är bra, han är riktigt bra. Roliga texter, välspelat och härliga immitationer på bland annat Bob Dylan och Cornelis Vreeswijk.

Denna typ av musik är inget jag normalt lyssnar på. Jag lyssnar i princip uteslutande på metal. Men att lyssna på visor och akustisk musik live är härligt. Jag har aldrig lyssnat på Anna Stadling förut. Jag vet att hon stått och körat bakom Lars Winnerbäck i tio år, som soloartist vet jag ingenting. Hon har varit i Malungsfors förut, för några år sedan var hon på festivalen, då tillsammans med Idde Schultz. Nu var hon bättre, det är välspelat, bra sång och det märks att hon är rutinerad. ¨

Py Bäckman, vet jag egentligen inte om jag hört förut. Förmodligen har jag gjort det men inte riktigt vetat om det. Tillsammans med gittaristen David Carlson finns det gott om rutin. Py Bäckman är bra, hon har en stark röst och spelar munspel med härlig känsla. Även om jag inte känner till så många låtar rycks man med, och det går inte att ta miste på deras spelglädje.

Stefan Andersson, måste vara sveriges mest underskattade artist. Det kanske han egentligen inte är, men för mig har han varit det. Han var i Malungsfors för fem år sedan. Jag minns när jag såg programmet då, och såg att Stefan Andersson skulle spela. Spelar han vismusik tänkte jag då. För mig var han Catch The Moon och en parodi i manegen med Killing. Jag blev enormt överaskad sist, det var riktigt bra och blev riktigt glad när jag såg att han skulle komma i år. Det var bra denna gång också, riktigt riktigt bra. Spelskickligheten, melodierna, texterna, humorn. Jag hoppas att han kommer tillbaka snart, annars skall jag försöka se honom någon annanstans. Får ni chansen att se Stefan Andersson med en akustisk gittar, ta den!

En riktigt bra dag, och bra festival. Då det finns små i familjen missade jag Jack Vreeswijk och Stiko Per Larson. De gjorde dock, vad jag hört, ingen besviken. Vill ni se bra musik med bra artister och en härlig inramning, besök Malungsfors Visfestival nästa sommar.

Skivtipset denna gång för bli Stefan Andersson - På Svenska från 1997. Det är inte som live, men det är bra!