Lensbaby 2.0 i studion

Snubblade över ett Lensbaby 2.0 till småpengar för ett tag sedan. Lite krångligt till en början att få till fokus där man vill, men när fokusen sitter där man vill kan det bli häftiga effekter. Då jag nyss har iordningställt en ny studio tänkte jag att jag måste prova lensbabyn i studiomiljö och se hur det blir. Ganska svårt att med detta objektiv hitta fokus på någon som inte vill sitta still, men det är ju bara att smattra och hoppas. Att vara själv och fotografera en liten kan också vara en utmaning. Att ha en tex en förälder som står bredvid och ställer objektet på avsedd plats :-) är ju så klart en fördel.

Lensbabyn monterades på en Nikon D700 och huvudljuset kommer från en Elinchrom Bx-Ri250 med en Deep Octa 100 monterad. Modell är min son Arvid.

Fuskdebatten

Efter att jag läst väldigt många av de kommentarer som gjorts angående det att naturfotografen Terje Hellesö anklagats och senare ocskå erkänt fusk med bilder, känner jag att jag också måste skriva några rader. Det finns några olika läger när det gäller reaktionerna av detta avslöjande. En del är riktigt förbannade, en del är lite mer lågmält besvikna och känner sig lurade, en del tycker att det inte är bra men alla kan vi göra fel och vi har de som innan avslöjandet var säkra på att inget fusk begåtts, men som nu inte säger någonting.

Att det så kallade drevet dras i gång efter ett avslöjande om fusk, oavsett vart, är inget nytt. Parallellen kan nog i detta fall dras med idrotten. När framgång och därmed även, i många fall, ekonomisk vinning sker genom att fuska blir folk förbannade. Vilka är då drevet i detta fall? Är det kollegor inom naturfotografin? Är det de som tagit del av böcker, kurser osv.  och som härmed känner sig lurade? Är det fotografer i största allmänhet? Eller är det människor i största allmänhet som tycker om att haka på drev, oavsett vem eller vad drevet jagar? Eller finns det överhuvudtaget ett drev i detta ämne? I kommentarer och foruminlägg här på FS används ordet drev ganska frekvent. Drevet är i gång, det sparkas på en som redan ligger. På vilket sätt är detta ett drev? Folk är upprörda, frågar varför, letar efter fler manipulerade bilder. Det är inget drev, inte enligt min uppfattning. Ett drev är enligt mig när helt irrelevanta saker letas fram, och som inte har med ämnet att göra. Man smutkastar inte någon genom att kräva svar och leta efter fler, i detta fall, manipulerade bilder. Allt som har med fotografi får och ska i detta fall ifrågasättas. Om det pågår ett "drev" här på FS är det i så fall mellan de olika lägren som jag nämnde i början. Hur kan du tycka så, hur kan du försvara...osv.

I vilken omfattning och i vilken grad man visar sin besvikelse, vad beror det på? Det är många frågor som dök upp i huvudet när jag läste igenom, inte alla, men många av de dryga femhundra kommentarer i de två olika artiklarna.

När någon fuskar blir det reaktioner. När någon framstående inom sin gren fuskar blir det starka reaktioner. Har folk rätt att bli förbannade när någon fuskar? Givetvis har man det. En intressant fråga är vad det är människor blir förbannade på? Är det, i detta fall, fotografen i fråga, eller visar man någon sorts fejkad förbannelse gentemot de som tar fuskaren eller den misstänkte fuskaren mer eller mindre i försvar? I detta fall tror jag att vi har en blandning. Många är väldigt besvikna på och arga över fotografens tilltag och många över de som tar en fuskare i försvar. Att försvara någon som har fuskat, är kanske samma sak som att säga, det är ju bara fotografier, eller det är ju bara idrott. I många inlägg har jag läst att det bara "handlar om några foton"...kom igen igent värre är så. Jag tycker man bagatelliserar en hel yrkeskår genom att i princip säga att det är ju bara på lek ändå. Många har skrivit att det är en personlig katastrof. Det enda som, i detta fall, är en personlig katastrof är att det upptäcktes. Tilltaget och dess konsekvenser är ingen personlig katastrof, och skall inte behandlas därefter.

Fusk, för att nå framgång är aldrig bra. Tjänar man pengar på sitt fusk, är det ännu värre. Jag förstår om många här på FS och i övriga fotosverige, som slitit både fysiskt och kanske främst ekomomiskt, är upprörda.

//Erik

Malungsfors Visfestival

I lördags, den 16 juli, var det dags för Malungsfors Visfestival. I år var det femårs jubileum och jag tror jag varit där varje år. Då jag har haft mina far- och morföräldrar i Malung/Malungsfors har jag spenderat många skollov där. Sedan drygt tio år har mina föräldrar flyttat "hem", vilket gör att jag är där ganska ofta. Det har hänt mycket med byn sedan jag var liten, affären "Boa" fanns, men inte mycket mer. Skinnbutikerna fanns givetvis, de finns där än idag.

Det som tillkommit på senare år är Forsdagen, loppisrundor, konst & hantverksrunda. Det har blivit en levande by i den bemärkelsen att det anordnas många arrangemang. Ett av dessa arrangemang är visfestivalen som hålls i Forsgläntan bakom Boa. Mannen bakom denna festival är Johan Eriksson (Partypolarna), han och de andra som driver denna festival gör ett bra jobb som får dit intressanta artister varje år.

I år var det bland andra Evert Ljusberg, Anna Stadling, Py Bäckman, Jack Vreeswijk, Stefan Andersson och Stiko Per Larsson som hittat till lilla Malungsfors.

Om jag skall försöka mig på en kort recension av några av namnen. Först ut var Evert Ljusberg. Han såg jag för över tjugo år sedan, på högstadiet i Filipstad. Jag minns att vi höll på att skratta ihjäl oss, han kunde underhålla även oss tonåringar på den tiden. Evert Ljusberg är bra, han är riktigt bra. Roliga texter, välspelat och härliga immitationer på bland annat Bob Dylan och Cornelis Vreeswijk.

Denna typ av musik är inget jag normalt lyssnar på. Jag lyssnar i princip uteslutande på metal. Men att lyssna på visor och akustisk musik live är härligt. Jag har aldrig lyssnat på Anna Stadling förut. Jag vet att hon stått och körat bakom Lars Winnerbäck i tio år, som soloartist vet jag ingenting. Hon har varit i Malungsfors förut, för några år sedan var hon på festivalen, då tillsammans med Idde Schultz. Nu var hon bättre, det är välspelat, bra sång och det märks att hon är rutinerad. ¨

Py Bäckman, vet jag egentligen inte om jag hört förut. Förmodligen har jag gjort det men inte riktigt vetat om det. Tillsammans med gittaristen David Carlson finns det gott om rutin. Py Bäckman är bra, hon har en stark röst och spelar munspel med härlig känsla. Även om jag inte känner till så många låtar rycks man med, och det går inte att ta miste på deras spelglädje.

Stefan Andersson, måste vara sveriges mest underskattade artist. Det kanske han egentligen inte är, men för mig har han varit det. Han var i Malungsfors för fem år sedan. Jag minns när jag såg programmet då, och såg att Stefan Andersson skulle spela. Spelar han vismusik tänkte jag då. För mig var han Catch The Moon och en parodi i manegen med Killing. Jag blev enormt överaskad sist, det var riktigt bra och blev riktigt glad när jag såg att han skulle komma i år. Det var bra denna gång också, riktigt riktigt bra. Spelskickligheten, melodierna, texterna, humorn. Jag hoppas att han kommer tillbaka snart, annars skall jag försöka se honom någon annanstans. Får ni chansen att se Stefan Andersson med en akustisk gittar, ta den!

En riktigt bra dag, och bra festival. Då det finns små i familjen missade jag Jack Vreeswijk och Stiko Per Larson. De gjorde dock, vad jag hört, ingen besviken. Vill ni se bra musik med bra artister och en härlig inramning, besök Malungsfors Visfestival nästa sommar.

Skivtipset denna gång för bli Stefan Andersson - På Svenska från 1997. Det är inte som live, men det är bra!

Bingsjöstämman, mitt i ingenstans...

...dyker byn Bingsjö upp. Mellan Rättvik och...ingenting. Det var inte speciellt många hus, men tusentals människor. Bingsjöstämman, vad jag förstår en given företeelse för spelmän över hela landet. Jag har aldrig varit där förut, men då jag har nära vänner som varit där trettio år i rad!...var det dags att åka dit. Med vädrets makter på vår sida var det en underbar onsdag att umgås med familj och lyssna på fioler, dragspel, nyckelharpor osv. Spelmän överallt i små grupper jammade för sig. Härlig tillställning.

Kameran är givetvis given på en tillställning som denna. Entusiaster av något slag är alltid intressant att porträttera. De brinner för sin hängivenhet, vilket alltid är roligt att försöka förmedla genom bilder.

Nedan följer några bilder i s/v från dagen mitt i ingenstans...

Dagens albumtips blir Ratt - Invasion of your privacy från 1985 Klassiskt!

45 min arrangerad cykelaction...

Efter ett träningspass på cykeln under gårdagen tog jag och en kompis kamerorna och gjorde vad, iallafall jag, gjort så länge jag visste vad en kamera var. Ta kort på varandra när man sladdar framför kameran. För 20 år sedan var det en analog kompakt som man trodde skulle kunna återge den "action" som pågick framför kameran. Nu är det lite mer avancerade prylar, annars är det mesta sig likt, förutom att den "action" som pågår möjligtvis återges på ett bättre sätt.

Dagens musiktips blir Dokken - Back For The Attack från 1987. Dokkens bästa!