Arkiverat porträtt

En bild på Emil som jag tog för tre år sen. Nu fick den se ljuset, det är jag glad för. En bild jag gillar väldigt mycket.

(klicka för bästa upplösning)

Norge ToR, 102,3 mil med Casablanca

Natur, landskap, porträtt och dokumentärt. Det blev lite bilder den här turen också. För ett tag sen åkte jag och pojkarna till Orsa och hem igen. Den här gången drog vi till Norge. Övernattning ett par nätter i Skeikampen några mil norr om Lillehammer. Vi inledde med en natt hos mina föräldrar i Malungsfors för att tidigt morgonen därpå styra min Golf Cabriolet av årsmodell 1988 mot Norge. Vi tog vägen över skogen vilket betyder att vi kom ur densamma i höjd med Likenäs i Värmland. Sista svenska utpost på vårt vägval var Bograngen ca 5km från gränsen. 

Ett hundratal meter efter riksgränsen inne i Norge verkade som att det varit någon form av kommers. Övergivna hus med en skylt som lockade med Tobakk. Möjligtvis från en svunnen tid då svenskar lockades över gränsen med billig tobak. Som vanligt på våra turer blev det pannkaka med glass och sylt till lunch. Köp av glass i Lillehammer och lunch ett par mil senare. Väl framme inledde vi med att vandra upp på toppen av Skeikampen.

Nästa morgon var målet Per Gynt vägen. En fin vägsträcka i fjällnatur. Jag var först lite orolig för dimma som gör upplevelsen lite tråkig då man inte ser de vidsträckta vidderna men det var som tur var klart. Molnigt och lite kyligt men ingen dimma. Trots den lite kyliga morgonen och även stora delar av dagen hindrade det oss inte från att åka utan tak. Upplevelsen blir på något sätt större när man färdas under bar himmel, speciellt i en natur med berg och dalar. Till pojkarnas förtjusning lyckades vi även stöta på några traktorer och en vägskrapa. Förmodligen resans höjdpunkt, iallafall för äldste sonen Emil.

Fredag morgon var det hemfärd. Ett kort stopp i Lillehammer centrum fick det bli, och ett i Likenäs för att titta på forsande vatten och åka karusell.

Hur var det då med Casablanca? I min bloggbeskrivning står det "...kanske lite hårdrock också". Det var ett tag sen jag gav något skivtips i min blogg. Albumen Riding a Black Swan, Miskatonic Graffiti och Apocalyptic Youth har snurrat på random under hela resan. Det är helt enkelt världens bästa album just nu. Är nog beredd att stoppa in alla tre på min top tio of all time-lista. Det är inte lätt att slå sig in där men Casablanca är ruskigt bra helt enkelt.

Nedan ett gäng bilder i kronologisk ordning från vår tur till Norge. En tur att minnas för både stor och liten.

(klicka för bästa upplösning)

I kvällsljus

Emil och Arvid vid sjön en ljummen kväll i juli.

(klicka för bästa upplösning)

Roadtrip genom finnmarken och hem igen.

Vid tiotiden på förmiddagen styrde jag och pojkarna Golf-cabben packad med pannkaka, kaffe, badkläder och ett par kameror mot finnmarken. Målet var Helvetesfallet och Storstupet och kanske nåt café på vägen hem. Det var en vältrafikerad riks 70 som mötte oss när vi körde på den i höjd med Insjön. Vårt första mål var en matbutik i Orsa. Glass och sylt behövde inhandlas till pannkakorna. Lite godis och dricka kunde också vara bra att ha. Vi fortsatte E45 uppåt för att efter några kilometer svänga av mot vårt första mål. Pannkaka med sylt och glass. I brist på rastplatser med bord och sittplatser utmed de ödsliga grusvägarna intog vi vår proviant i skogskanten på en varsin sten.

Vårt första huvudmål var Helvetesfallet som avverkades ganska fort. Nästa mål var Storstupet. Innan avtagsvägen ner dit står den legendariska Sj-bussen. Som min fotovän Magnus Höög uttryckte det, "den är helt osannolik". Ja nog är det underligt att den står där och nu fick jag och pojkarna se den med egna ögon. Nere vid Storstupet stannade vi desto längre. Det var mer att se och längre sträcka att gå. Det blev fler stopp med kameran där också. Äldste sonen plåtade också vilket den yngre tyckte var sådär kul. När klockan närmade sig 17 tog vi stigen upp till bilen och drog iväg med riktning hemåt. Vi tog vägen över Skattungbyn för att få lite omväxling, slippa en trafikerad riks 70 och få möjlighet att ta en fika på Turistkaféet Älvhöjden. Med vidunderlig utsikt och rejäla bitar gott fikabröd, läsk och tretår var vi redo att åka vidare. I höjd med Boda norr om Rättvik fick jag syn på skylten mot Styggforsen. Vi passade på att svänga in och gå en sväng när vi ändå var där. Pojkarna var imponerade, ett fint ställe att gå runt på och ta lite bilder naturligtvis. Det hann bli ett stopp till innan vi var hemma. Ett badstopp någon mil hemifrån fick bli det sista på en fin dag. 28,5 mil senare varav många utan tak svängde vi klockan 21 in på gården. En tallrik fil sen stupade de små i säng. Jag skriver det här men nu stupar jag också snart. Nedan ett gäng, ganska många, bilder från vår utflykt på Finnskogen.

(klicka för bästa upplösning)

En sån där ovetenskaplig iso-jämförelse mellan Nikon Df vs Nikon D500

Var länge sedan jag gjorde ett inlägg om prylar men nu tänkte jag göra ett. Har funderat på att uppgradera lite i husväg, dvs kamerahus. Jag har sneglat på D500 med ett autofokus-system som ska vara väldigt vasst, inte bara snabbt utan även väldigt träffsäkert i svagt ljus. För min del är den delen viktigast, då jag fotograferar mycket bröllop där det ibland kan vara dåligt med ljuskällor i mörka lokaler. Då kan min favoritkamera Nikon Df få lite problem att hitta rätt emellanåt. En annan viktig aspekt i min fotograferingskategori är iso-egenskaperna. De är väldigt viktiga och det är ganska ofta jag levererar bilder från min Df på iso 12800 utan några konstigheter. D500 ska enligt tester vara vass på höga iso, vilket gjorde att den även på den punkten fångade min uppmärksamhet. På bröllop använder jag två hus i princip uteslutande bestyckade med 85mm och 35mm brännvidd på optiken. Då skulle mitt Nikkor 24mm 1.4 komma bra till pass på femhundrans crop-sensor. 

Jag tog med mig min 24mm och drog till den lokala fotobutiken och vred på min optik på en D500 och testade runt i butiken. Inget snack om att den är blixtsnabb i fokus. Men hur var bildkvalitén, på lcd-skärmen såg det lovande ut på de höga iso-talen. Men när jag kom hem och redigerade några bilder i Lightroom på samma sätt som jag alltid gör var det inte lika imponerande. Nedan en bild från D500 och Df på iso 12800. Det är nu det ovetenskapliga i mitt test kommer in. Någon kanske säger att så kan man inte jämföra osv. Jag brukar dock tänka att jag ser vad jag ser. Båda bilderna är exporterade i size 2048.

(klicka för bästa upplösning)

Nikon D500 iso 12800

Nikon Df iso 12800

Jag har ytterligare ett gäng bilder som jag jämfört med och brusnivån är högre på D500. Det blir inte lika clean bildkvalitet helt enkelt. Som actionkamera med snabb seriebildstagning och bilxtsnabb och träffsäker autofokus är det förmodligen ingen tvekan att D500 tillhör toppen. Men som porträttkamera slår den inte Nikon Df på fingrarna. D4-sensorn är helt enkelt fantastiskt fin. Min Df stannar i väskan :)