Resultatet eller vägen dit!?

Jag la upp en bild på en annan bildkritiksajt för någon månad sen. Jag valde självklart en av de bilderna jag kände skulle ha stor chans att komma med. Det var ett porträtt som jag kände mycket för och som jag uppfattade som bra.

Porträttet var taget med mellanformat och på sv/v film. Jag hade inte fotograferat mycket med den kameran, men jag minns hur jag imponerades av de korta skärpedjupet, svårigheten med spegelvänd sökare och känslan av den tunga kameran. Fotograferingen var viktig och jag hade gjort rejält med research. Det var 30 mil dit med bil i tidig morgon. Jag hade flera bildidéer i huvudet. Dagen blev lång med modellen. Jag körde blandat småbild digitalt och den mäktiga mellanformataren. Jag var nöjd med många bilder, inte minst på grund av hur bra modellen blev på bild. Dessutom var hon en imponerande atlet. Man kan säga att hon gjorde starkt intryck på mig. När jag åkte hem på kvällen så var jag rikigt trött, men nöjd. Ett par dagar senare var filmen framkallad. Kontaktkartorna visade flera bilder som jag gillade. Bildredaktören och redaktören var också nöjda. Mina bilder publicerades stort i det flersidiga reportaget (det blev ett omslag också) och jag kände mig mycket nöjd. En av bilderna som publicerades i tidningen var den jag skickade till bildkritiksajten.

Svaret på bildkritiksajten dröjde någon vecka. Det blev refusering - kompositionen kunde förbättras! Det sved såklart och jag min första tanke var så klart, hur kan de refusera den bra bilden!? Den har ju blivit publicerad och jag har ju lagt ner en massa arbete.

Jag funderar på det hela mycket under ett par dagar. Efter ett tag så slår det mig. Var kanske bilden inte så märkvärdig egentligen!? Kanske var det så att slitet under dagen och hur jag imponerades av modellen som grumlade min bedömning av bildens kvaliteter!? Adderade jag in dessa känslor i bilden medan andra bara såg ett klassiskt porträtt? Lite det som ofta barn- och kattbilder kritiseras för.

Jag tycker bildkritiksajten kan ha gjort något bra. De fick mig att kliva tillbaka och vara mer självkritisk, samtidigt som de bedömde bilden och inte vägen dit.

Fotogan!?

Jag har aldrig hört uttrycket men Aftonbladet nämner Fotosidan.se och begreppet Fotoganer. Nyheten är en kopia av Magnus Fröderbergs artikel på K&B. Är det Magnus som sippat rödvin och varit kreativ, eller har han stavat fel eller har jag helt missat något!?

Gapskratt

En gammal reklamfilm, men fortfarande vansinnigt rolig. (Det kan ta en stund innan filmen laddas).

Ny fotocommunity!?

Photo.com skall bli något i hästväg när det gäller en "mötesplats för foto" enligt Justin Jarvinen som är en av grundarna. Sajten sägs redan har 600.000 personer (jag är en av dem) som lagt in sin epostadress inför launchen. 

“We envisioned the ultimate consumer experience and it was one where consumers felt empowered but not overwhelmed; it was simple but elegant; and it had everything a consumer wanted, from user-generated product reviews to advanced photo enhancing tools, an easy to use e-commerce platform, fun ways to share pictures, and more,”

Skall bli spännande att se vad de har att bjuda på. De är redan 10 dagar sen utlovad launch så vi får väl se. Just nu känns det inte ett dugg mer kreativt än Gabocorps tio år gamla flashsite (som också bjöd på lite snurrande layoutelement och musik).

Photo.com jämförs en del med Getty Images "consumer site" - Viewimages.com (som är en Betaversion).

Super Week

Ibland känns det extra coolt att vi driver Fotosidan.se. Det är de gångerna när man inser att andra nyttjar sajten väldigt mycket. Igår var vi på pressvisning med Nikon och Johan Kling (marknadschef) öppnar presentationen med två olika "slides", båda med citat från medlemmar som skrivit i Fotosidan.se:s forum om förväntningarna på Nikons nyheter. Det var riktigt kul! Tack alla medlemmar för att ni gör forumet så livaktigt!

  

 

Kamera&Bild var ju självklart på plats. Här är en fin dokumentärbild av Göran Segeholm. Filmerna är intressanta och ett nytt grepp, men är det bara jag som tycker mikrofonen är obscent stor!? 

 

Sen fick vi självklart känna på sakerna. Christer får här äran att testa D3:an. Första intrycket är att det är gedigen pjäs med samma känsla som D2x. Displayen är dock något hästväg. Fotosidan kommer att testa kameran så snart vi bara få tag på ett ex.