Prästinna i Prästgatans vimmel

Strofen i rubriken är tagen från Evert Taubes Serenaden i Prästgatan. Den hörde jag första gången när jag var en fem sex år eller nåt sånt. Sedan dess har jag undrat hur den gode Evert kunde hitta på något så befänt som "Prästgatans vimmel". Prästgatan är ju en parallellgata till Västerlånggatan i Gamla Stan i Stockholm, och jag har aldrig någonsin sett något vimmel på Prästgatan. Idag när jag var inne i stan vimmlade det inte mer än såhär.

Och någon prästinna såg jag inte heller till.

Tomasz 2010-07-30 21:06

Jag tyckte jag läst det här tidigare, men så var det inte, det var bara väldigt lika:
http://www.fotosidan.se/blogs/jo/50007.htm

Han har inspirerat många han, Taube.

Ha det gott! /Thomas

Svar från Hundblues 2010-07-30 23:54

Mer lika än du tror. Samma funderingar och samma korsning (Prästgatan - Kåkbrinken) men kameran riktad åt olika håll. Fast jag har bild tagen åt andra hållet också, men den la jag på facebook, så att de som tittar på båda ställena skulle få lite variation.

Visst är Taube en inspirationskälla. Man kanske rent av skulle göra en fotopromenad och fotografera besjungna motiv. God tanke, tack för den (Det är inte bara Taube som inspirerar, även du gör det. Det tackar vi särskilt för.)

N Thomas Meldert 2010-07-30 21:23

Evert kanske var lite ironisk? =)

Svar från Hundblues 2010-07-30 23:58

Hmm, jag tror inte det. Om man läser hela texten är det svårt att få just Prästgatans vimmel till något annat än en sanning. Eller möjligen ett nödrim.

EGW 2010-07-31 01:41

Taube var nog inte så noga med fakta. Det *låter* ju bra :-)

Det är läckert med de varma färgerna, gatstenens granit liksom skimrar i det indirekta solljuset. Det är fint att flanera på Prästgatan, kanske just för att det är så vimmelfritt där. Jag har gjort det många gånger.