Fotografera eller skriva, det är frågan

Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

Även jag har haft ett fotoår

Såhär kring nyår ser man ett flertal  blogginlägg med en kavalkad av bilder från året som gått. Och här kommer ett till. Jag har valt att av mina ca 2000 tagna bilder plocka ut 15 bilder, men i stället för att välja bland alla har jag valt bland de bilder som någorlunda ryms inom begreppet gatufoto. Inte för att de är de bästa, varken i genren som sådan eller bland mina bilder, men att vandra runt i städer och fotografera är något som jag tycker är roligt att göra. (För den som tycker om att nörda lite kring definitionen gatufoto, kan jag säga att min principer för urvalet nedan är följande (även om jag har gjort något undantag): Bilden ska föreställa människor, eller till nöds spår av människor i urban miljö. Bilden ska inte vara arrangerad, men det är OK om motivet råkar titta in i kameran sekunden innan bilden tas. Brännvidd motsvarande 50mm i fullformat (detta året, men jag kan tycka att upp till ca 100mm  kan vara OK), inte manipulerade efteråt och dom bör fånga ett intressant ögonblick (svårast av allt). Alla bilder tagna i Stockholm om inte annat anges.

Södermalmstorg

Hotell Skeppsholmen


Kungsträdgården (var annars?)


Vällingby Centrum


Också Vällingby Centrum


Hornsgatan


Mora på midsommarafton


Sergelgatan


Korsningen Hamngatan-Regeringsgatan


Eksjö


Simrishamn


Upplandsgatan


Katarina Bangata (Bondens Marknad)


Korsningen Swedenborgsgatan-S:t Paulsgatan


Stortorget

Postat 2017-12-31 15:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vad är gatufotografi?

Jag vill börja med att varna känsliga läsare. Här kommer ett blogginlägg som handlar om definitionen av genren gatufotografi. Egentligen finns det tillräckligt sagt i denna fråga, men jag känner att jag måste få skriva av mig, och när nu tekniken medger det, varför inte låta andra läsa. Om dom har lust.

Men innan jag går in på att resonera om definitionen av  genren vill jag resonera lite om VARFÖR man över huvud taget ska göra det. Jag anser att det bara finns ett skäl till det, men ett väldigt gott sådant, nämligen för att förenkla och förtydliga. Det för mig kanske tydligaste sammanhanget är faktiskt i bildpooler och andra sammanhang där gatufotografier samlas. Men det gäller nog bilder inom alla genrer. Om jag vill utvecklas som porträttfotograf genom att titta på och kanske kommentera biler i en bildpool som heter porträttfoto, förväntar jag mig inte att finna bilder på hundar, även om man med viss rätt kan kalla en bild av en hund för porträtt. Man kan hävda att alla har rätt till sin tolkning av begreppet porträtt, och man kan hävda att någon som publicerar bilder av hundar i ett sammanhang som rubricerats porträttfoto helt enkelt vill testa gränserna för definitionen porträttfoto. Och det med all rätt. Men om sammanhanget är tänkt att vara ett forum där fotografer ska ha möjlighet att utvecklas,  är det nog bra om man håller sig till porträtt av människor. Men faktum är att definitionen  gäller bara just där. I andra sammanhang kan man mycket väl kalla sina bilder av hundar för porträtt. Och detsamma anser jag gälla för gatufoto. Och landskapsfoto. Ska man vara lite akademisk skulle man kunna säga att det gäller att definiera det kontext som definitionen av genren ska användas inom. Och då blir det egentligen ingen definition av genren, utan bara villkor för ett visst kontext. 

Och det här resonemanget leder mig till följande slutsats. En definition av en genre är faktiskt inte så viktig, men en definition av villkoren för ett givet kontext är bra,  men det är "ägaren" till detta kontext (bildpoolen/forumet/facebook-gruppen/etc), som äger rätten att definiera både namnet och villkoren. Men bara för att en kontext-ägare definierat ett kontext som gatufoto och satt villkoren till "I den här facebook-gruppen publicerar vi bara obeskurna och icke manipulerade bilder tagna med Leica M3, Summicron 50mm f/2, laddad med Tri-X, föreställande människor i stadsmiljö, tagna utan att människorna på bilden  märkt något, där ögonblicket avgör bilden (dvs om bilden tagits några sekunder tidigare eller senare hade den inte alls varit lika intressant)", betyder inte det att genren gatufoto definieras så. Eller faktiskt ens att den som gjort definitionen tycker så. 

Sen är det ju klart att det skulle vara enklare att kommunicera med varandra om alla foto-genrer var entydigt definierade, på samma sätt som man definierar vad som är frukter och vad som är bär. För då finns det en vetenskaplig sanning och missförstånd kan undvikas. Men vad tråkigt det skulle vara då, om man inte kan tjafsa lite om vad som ryms inom en viss genre. (Bilden nedan definierar jag som fine art nude, för fågeln är fin och den har inga kläder på sig.)

Postat 2017-12-28 11:31 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Konsten att frigöra sin kreativitet

Härförleden fick jag ett mejl från Moderskeppet. Man får ju det ibland om man är så kallad medlem. Det innehöll en massa tips på hur man kan frigöra sin kreativitet. Det handlade om att begränsa sig, lära sig något nytt, berömma sig själv och en massa andra tips. Säkert bra tips på sitt sätt, men vad går egentligen upp mot att köpa något nytt? En ny kamera eller ett nytt objektiv. Gärna något riktigt dyrt. Ju dyrare desto mer kreativitet frigör man. 

I filmen om Karl Bertil Johnsson får man se hur byrådirektör HK Bergdahl (var det väl?) inviger biljardbordet han köpt till sin fru i julklapp. I ungefär samma anda invigde jag härförleden det makrobojektiv jag köpt till min fru. (Inte i julklapp, inte i födelsedagspresent, utan faktiskt helt enkelt för att hon ville ha det.)

Men jag vet inte, jag kände inte riktigt att kreativiteten frigjordes. Det kanske inte var tillräckligt dyrt. Eller också är det så att det faktiskt inte alltid fungerar att köpa nya prylar. Jag får kanske helt enkelt får göra som Mattias föreslår, och bara fota med mobilen under en månad. Eller lära mig något nytt.

Postat 2017-12-12 20:22 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Hösten är vårens preludium

Det är synd att hösten, på grund av sin placering före den mörkaste och kallaste av årstider, har något ödsligt och olycksbådande över sig. Det gör hösten svår att njuta av. Det vore mycket bättre och hösten låg direkt efter våren. Eller varför inte helt enkelt avskaffa vintern så vi har årstiderna vår, sommar, höst, och så vår igen. Placeringen av hösten alldeles före vintern gör det lite svårt att njuta av allt det vackra som hösten ändå erbjuder. För egentligen är det rätt fint att gå upp tidigt på morgonen, gå ut i skogen och sätta sig och äta frukost när solen letar sig upp över trädtopparna, sjöröken böljar över sjön, en korp kraxar i fjärran och det frostiga gräset glitter i det första solljuset.

En promenad på kungliga Djurgården kan också vara fint. I alla fall i början, innan det hunnit ut så mycket folk, och innan solen kommit för högt upp på himlen. Då kan man sitta på en stubbe ovanför Isbladskärret och dricka en kopp morgonkaffe. En och annan hundägare och morgonlöpare möter man då, men i övrigt är det ganska lugnt och skönt.

När jag åkte hemifrån noterade jag att det nog är hög tid att ta in trädgårdsmöblerna. Till min stora glädje upptäckte jag att det är fler än jag som ännu inte gjort det ännu. Jag vet inte om dom som inte gjort det tänker på den estetiska upplevelsen vi som promenerar på Djurgården har av deras oförmåga att iordningställa trädgården för vintern, men det är liksom bara att tacka och ta emot.

Det är något speciellt med höstlöv i solsken. De har liksom en magisk dragningskraft som gör att det är väldigt svårt att låta bli att fotografera, även om man bara har en iPhone med sig. 

 

Postat 2017-10-21 14:05 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Efter en fika kan man ju alltid fotografera lite

"Livet är för kort för dåligt kaffe" sa en gång en arbetskamrat till mig.  Jag vet inte om han hade druckit kaffe på Johan & Nyströms konceptbutik på Swedenborgsgatan. Eller på DaMateo i Göteborg. Eller på Love Coffee Roasters i Lund. Troligen inte, för det sa han för en herrans massa år sedan, långt innan det  hade blivit trendigt att dricka gott kaffe. Emellertid hade jag vägarna förbi Johan & Nyström idag, så jag passade på att drick lite kaffe och äta en god smörgås. Därefter var jag redo att besöka Bondens Marknad på Katarina Bangata. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt ställe att fotografera på, så det gjorde jag. 


Postat 2017-10-14 23:29 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 45 Nästa