Det var värre än jag trodde......
....eller resultatet av kursen i gatufotografering. Jag kan ju ingenting
Nu hag jag gått kursen i gatufotografering som jag skrev om i föregående inlägg. Och det tog inte många minuter av kursen förrän jag insåg hur totalt fel jag har. Jag börjar verkligen från noll. Tvärtemot vad jag skrev i föregående inlägg, så krävs det visst planering inför en runda på stan. Om man går ut på stan för att fotografera och inte har en plan, kan det gå hur som helst. Man kanske inte kommer hem med en enda bra bild. Om man vill vara säker på att en dag med kameran i stan ska ge något, måste man planera och ha idéer. Men det bästa, vilket jag också lärde mig, är att det inom idéerna och planerna ändå finns gott om utrymme för stundens ingivelse.
Värt att notera är dock att när jag tittar på bilderna från helgens kurs, är mågna bilder klara gränsfall mellan gatufotografering och porträtt (i alla fall om man i begreppet porträtt accepterar att modellen inte alltid är medveten om att den blir fotograferad). Nedan följer således några bilder från helgens porträttkurs, nej jag menar gatufotograferingskurs. Fler bilder kommer senare.




PS Får det ens kallas gatufotografering när man inte använder en Leica och fotar i svartvitt? JA, det får det!

Nä, jag skojar. Jag tror man får acceptera att olika personer definierar gatufoto på olika sätt. För mig är det helt enkelt att fånga människor i ögonblick i det offentliga rummet. Så min definition är vid, och då kallar jag alla bilderna utom den sista för gatufoto. Vad man kanske annars tänker på vid gatufoto är att mer av den omgivande miljön finns med i bilden, och ur den synvinkeln kan bilderna också kanske kvala som porträtt. Inte minst den första. Men det viktiga är ju inte etiketten på bilden utan om den säger nåt.
Nyligen hörde jag för övrigt att Henri Cartier-Bresson ibland arrangerade "spontana" gatubilder. Vet inte om det är sant.
Sedan är det ju klart att TRI-X-bilder med Leica, det är något annat det. Därför är det viktigt, ifall man använder TRI-X och Leica, att tydligt tala om det vid presentationen av bilden. Helst med en stor och tydlig vattenstämpel i bilden! Annars kanske någon korkad åskådare inte ens lägger märke till den höga klassen :-D
Sanningen Ernst Göran är att de tre första bilderna är tagna rakt av på gatan. Den sista är på en kurskamrat, men ingen bild är arrangerad. Din definition håller jag helt med om. Jag har flera sådana bilder, där miljön också syns. Men jag blev själv lite överaskad över att hitta så många bilder från gatan som var så släkt med porträttfoto. Jag kanske själv börjar ana nu vad jag tycker om att fotografera.
När det gäller Tri-X och Leica håller jag med. Men det är viktigt att inte fördöma fotografer bara för att dom lever i det förflutna :-D Men allvarligt talat, jag vill komma bort från teknikdiskussionen, jag vill tala bild. Och naturligtvis ska var och en använda den utrustning han eller hon tycker känns bäst att använda.
Vilket objektiv har du nyttjat vid denna typ av bilder?
mvh Anette
Tack för kommentare Anette. Jag har till samtliga bilder använt mitt Sigma 18-125/3,5-5,6 DC.
Håller helt med dig i allt. Även fötterna. Men det kanske är här som skillnaden mellan en klåpare och en duktig fotograf kommer fram. Jag tog även bilder där hennes fötter syns, men då har dom inte lika fint ljus, och när jag valde bild prioriterade jag ljuset. En skicklig fotograf hade naturligtvis nte behövt prioritera. Ho hade sett till att få med fötterna på samtliga bilder.
Tack, det var roligt att höra.
Canon 400D och Sigma 18-125/3,5-5,6 DC (jag äger ju ingen Leica).
Ok, så du har andra varianter med helfigur. Mitt tips är att ta den variant du gillar bäst, i det här fallet, den du visar upp här. Beskär strax ovanför knäna, så att man ser lite av benen under plaggets kant. Och se vad du tycker om den beskärningen.
Mvh, Rei
Du kan vara helt lugn. Jag tar din kritik precis som du hoppas. Problemet är att glimten i mitt öga inte syns via bloggen, men den finns där. Och den måste man nog också se när jag uttalar mig om min egen förmåga. Ska jag vara helt ärlig vet jag nog ungefär hur bra jag är. I alla fall i genomsnitt. Ibland har jag bilder som jag älskar, men ingen annan gör det, och ibland har jag bilder jag inte riktigt förstår varför andra tycker är så bra. Och dina kommentarer om beskärning är precis vad jag vill höra. Jag vet nämligen att det är ett av de områden som jag har störst förbättringspotential inom. Så det tacka jag extra för.