Slå mig med något hårt i skallen. Till exempel med Canon Objektiv EF 800/5,6L IS USM (det väger 4,5 kg)

En vän har fått precis det jobb hon behövde och ville ha.  En konsekvens av det är att vi inte kan träffas lika enkelt som tidigare. Men i stället för att vara glad för hennes skull är jag ledsen för min egen skull. Hur jävla dum får man vara? Varför inte glädjas med henne i stället? Varför bara tänka på sig själv?

OBS. Personenet på bilden har inget med blogginlägget att göra. Bilden föreställer Hedda. Hedda får genom sin ålder symbolisera mitt barnsliga beteende, och genom sin glädje över en kanelbulle kompensera för min frånvaro av glädje över min väns nya jobb.

PS Jag har lovat min vän att på söndag ska jag sluta vara egosit. Från och med måndag ska jag vara sprudlande glad över det nya jobbet.

2011-02-19 20:27   EGW

Fast nog tycker jag att man kan vara både glad för någon annans skull och ledsen för sin egen samtidigt. Eller tvärt om, det kan ju förekomma det också.

Vad som slår mig hos Hedda är inte att hon skulle vara barnslig (det säger du ju inte heller, barn är inte barnsliga), utan att hon utstrålar spontanitet och livsglädje.

Jag undrar hur det känns att fotografera med en 800 mm glugg. Själv är jag inte så road av kikare förstås, så jag kanske inte heller skulle ha så stor glädje av en sådan. För närvarande funderar jag på att skaffa en ny vidvinkel i stället. Helst monterad på en FX100 :-)

Svar från Hundblues 2011-02-20 18:00

Sant, och jag jobbar på det. Jag ska ju ha nått dit i morgon måndag. Och jag har sagt åt min vän att ta min reaktion som en komplimang. För den tolkningen är ju fullt möjlig.

Jag har inte riktigt reflekterat över bilden på Hedda. Den är något år gammal, men ju mer jag tittar på den desto mer gillar jag den.

Jag behöver inte heller ett 800mm objektiv. Men däremot är det väldigt många som väntar på att du ska köpa den där FX100, så se till att göra det snart :-)

2011-02-20 00:52   Gun-Inger Arvidsson

Jag som gillar barn så mycket blev så glad se Heddas vara lycklig.

Dig kan jag inte hjälpa tyvärr det är enbart du själv som måste inse att du mår dåligt själv om du inte gläds åt någon annans glädje.

Hoppas det känns bättre när du vaknar i morgon. Titta annars på gulliga Hedda då måste du känna kärlek och glädje.
Sov nu gott
Gun-Inger

Svar från Hundblues 2011-02-20 18:14

Som jag svarade Ernst Göran, jag har inte reflekterat så mycket över bilden på Hedda, trots att den är flera år gammal, men ju mer jag tittar på den, desto mer gillar jag den.

Du behöver inte hjälpa mig. God självinsikt är viktig, och det tror jag mig ha. Och förmågan att kunna titta på sig själv på lite distans, och skratta åt den där dumskallen som inte begriper bättre. Ibland försöker jag vara en clown. En clows främsta uppgift är att vara som en spegel för publiken för att få dem att skratta åt sin egen dumhet. Det är in den andan detta inlägg är skrivet.. Jag vill få andra att inse sin egen dumhet och egoism genom att skratta åt min. Men uppenbarligen funkade det inte :-) Det är svårt att vara clown. Men ganska kul om man lyckas. Och det ska jag väl göra någon gång i alla fall