Fan vad jag hatar hösten
Hösten är en hemsk årstid. Den känns varje år som om den förebådar kyla, mörker och ond bråd död. Det finns dom som säger att det är vackert på hösten. Kan så vara, men jag har ett svagt minne av att jag hört att de som haft en riktig nära-döden-upplevelse (alltså inte bara cyklat på Essingeleden i Stockholm i rusningstrafik) talar om att man upplever något väldigt vackert. Det är väl samma sak med hösten. Lite vackert ska man allt få uppleva innan.
Eftersom jag har lite rödlätt hy så passar jag bäst i kläder i varma färger (hur lätt är det att hitta kläder i affärer idag när alla kläder är svarta, gråa, rosa eller bebisblå?) Följdaktligen passar jag ganska bra ute på hösten. Det är kanske därför jag så gärna går ut och fotograferar såhär års. Nu kommer en serie höstbilder. Bilder som inte är märkvärdiga på något sätt, och som Göran Segeholm kallar slutna bilder, som inte lämnar något över till betraktaren att räkna ut. Men jag ber om ursäkt Göran, jag gillar mina banala höstbilder (Fast det är ju inga "Vinnande bilder"), likaväl som jag gillar mina banala vårbilder med vita blommor i solnedgången. Vissa böjelser måste man väl få ha även som fotograf.
PS Även om jag trivs ute på hösten är det inte jag på näst sista bilden.








Tack Anna. Kalven är ju rätt fräck. Jag hade turen att fånga den just när den låg och tänkte på något. (Frågan är bara vad den tänkte på.)
Tack så mycket. För att man ska fullt ska förstå min kommentar om Göran måste man veta (hur man nu ska kunna veta det) att jag anser Göran vara en av de största nutida folkbildarna inom fotografering. Det han har gjort, och det han troligen kommer att göra, för att höja kunskapen hos gemene man om fotografering kan inte nog hyllas. Jag håller honom verkligen högt för det.
Det där med kläder och mode är riktigt trist. När man snubblar över ett plagg man känner att man skulle trivas i så är det bäst att köpa det med detsamma, även om man inte just då behöver det. För det står skrivet i stjärnorna vad som finns den dag behovet faktiskt dyker upp.
Nu ska vi ta det lungt och fint. Göran Segeholm har läst min blogg förr, och kommenterat vad jag skrivit av honom. Så jag lovar att personligen ta mig någonstans i ryggslutet. Och ingen skugga över Göran. Han är en av mina stora förebilder, både vad gäller hans egenskaper som pedagog och fotograf.
Och såklart jag gillar bilderna ovan. Jag funderar på att låta skriva ut dem. Det har jag aldrig gjort förut, så någongång ska man ju prova det.
Dina bilder? Ja, dina svartvita är alltid underbara, och så förbannat naturromantiska är dom inte, så dom håller ju att tittas på flera gånger. Dom kan man återvända till. Mina ovan tröttnar man nog på efter ett tag.
Kläder är ett elände. Men äntligen har jag hittat en skjortaffär som säljer skjortor i varma och starka färger. Underbart! Ska nog köpa upp hela lagret.
En grej jag prövat med väldigt gott resultat är att skriva ut bilderna på en kopieringsfirma som har en färglaserprinter av typ Xerox Docucolor. Den är bättre än andra färglaserskrivare och åstadkommer ett resultat som ligger nära vad bläckstråleskrivarna kan åstadkomma, till ett lägre pris per utskrift. Och man får en mer hållbar utskrift. Här kan jag skriva ut en bild i A4-storlek på det sättet till ett pris av motsvarande omkring 7 kronor. Det tycker jag är prisvärt.
Nu har jag beställt utskrifter från Crimson (ett av de mest namnkunniga labben i Sverige, som du kanske vet), och där kostade utskrifterna runt 20 kronor per A4. Det är mer än 7 kronor, och förhoppningsvis är det bättre kvalitet. Annars känner jag mig lurad. Men vi får se hur det ser ut när bilderna kommer.
En bekant till mig har skrivit ut en serie postkort och en liten bok (ca A5-format, 100 ex) på Docucolor. Väldigt bra resultat, man har sett fotoböcker producerade på andra skrivare som inte alls var lika bra.