Jag ska klona hela världen lilla Mamma
Hur mycket får man mixtra med en bild är ju en fråga som det finns många åsikter om. "Hur mycket som helst, bara man talar om det", hävdar några. "Så mycket som man kunde göra i det analoga mörkrummet", säger någon annan. "Jag skulle aldrig klona något i en bild, men andra får väl göra hur dom vill", säger en tredje. "Knepig men intressant fråga" säger jag. För vissa människor är svaret beroende på vilken typ av bilder man talar om. I mitt fortsatta resonemang ska jag hålla mig till naturbilder. Först två exempel:
Här har jag klonat bort en pinne som stack ner uppifrån, lite till höger i bilden. Jag tyckte den störde lugnet.
I den här bilden har jag klonat bort en enveten fotograf uppe till höger om buskarna eftersom han vägrade att flytta på sig och jag var rädd att ljuset skulle försvinna.
Jag är inte jättestolt över någon av kloningarna, i synnerhet inte den där jag tagit bort en människa, men jag kan leva med dem.
I eftermiddags tittade jag på en film på Youtube med den danske fotografen Mads Peter Iversen. Han visade en bild på ett träd mot en himmel. Inget fel på den bilden alls, den var välkomponerad och himlen var spännande. Men sen sa han att himlen var fotograferad en annan dag, så bilden var ett montage. Himlen var visserligen från samma ställe, så rent teoretiskt skulle det vä gå att ta ungefär en sådan bild utan att behöva mixtra i Photoshop. Men där sa min hjärna (eller var det hjärtat) STOPP. Det där tyckte jag inte var OK. Jag kände mig lurad. Hade han inte sagt något hade jag inte reagerat, så det var själva processen jag hade synpunkter på, inte bilden.
Och nu dyker några spännande frågor upp i skallen. Jag tycker (nästan) det är OK att mixtra med bilder. Lite i alla fall. Men exakt var går gränsen? Och varför har jag synpunkter på processen? Vill jag också veta om fotografen släpat med sig en hög stege ut i skogen, för att få en bättre vinkel? Är det i så fall också fusk? Om inte, var går gränsen för processfusk? (Jag sysslar inte med djurfoto, men jag kan tänka mig att det kan finnas en liknande skiljelinje att dra någonstans. Kanske "Är det OK att locka fram vilda djur med mat?")
Ju mer jag tänker, desto svårare har jag att hitta ett personlig konsekvent förhållningssätt till detta. Vad vill jag? Vad tycker jag? Kanske är det enklast att gå all in, och säga att ALLT är tillåtet. Eller INGET. Inte ens att plocka bort en lös pinne på marken innan man tar bilden. Då slipper man i alla fall att fundera.



så länge du inte säljer bilder och påstår de är äkta.
///Gun-Inger
Ja, men hur mycket vill jag klona och måla?
Det är frågan jag vet.
///Gun-Inger
Men hade Mads suttit där och berättat om sitt naturfoto och gett oss inspiration och kunskap om sin bild, och inte sagt att det var ett montage, ja då hade allt blivit en lögn och vi hade blivit bedragna på flera sätt. Det hade inte varit OK.
Varför kände du dig lurad när han var ärlig?
Motsatsen till Mads är ju en tidigare Terje som också gjorde montage ibland, men han talade inte om det. Och det gjorde att jag och nästan alla som hörde talas om det kände sig lurade. Med rätta.
Du skriver "Hade han inte sagt något hade jag inte reagerat". Självklart. Men vill vi ha det så? Det skulle bla innebära att om vi bara är skickliga nog att dölja montage och andra falskheter för andra, så reagerar inte folk negativt, och alla förblir vi lyckliga och glada. Men till priset av att lögnen får allt djupare och starkare fäste inom oss. Vad gör det med oss?
Sen kan montagebilder och sånt vara riktigt kul och fascinerande att se på. Det är ju en särskild bildkonst som jag uppskattar när den är väl utförd. Till och med när det blir extremt, som tex med Erik Johansson.
Ja alltså, jag dömer inte Mads Peter Iversen. Jag håller med, det är helt OK att byta himmel om man berättar det. Jag var mer fascinerad över min egen reaktion.
Vad jag menade med att jag inte hade reagerat om han inte sagt något, var att slutresultatet hade jag inga synpunkter på, det var en fin bild. Jag hade däremot synpunkter på processen, så uppenbarligen är min helhetsbedömning summan av process och resultat. Och det tycker jag är lite märkligt.
Vad gäller Terje är vi helt överens. (Men jag tror jag i alla fall delvis förstår honom, varför det gick som det gick, men det är en annan, men likväl intressant diskussion)
Du nämner också Erik Johansson, han har jag inga som helst problem med. Jag gillar hans bilder. Så som Peter Nylund skriver i sin kommentar nedan, ju mer man funderar på frågan, desto oklarare blir det. I alla fall för mig.
Jag följer också med Mads Peter Iversen och gillar mycket han gör. Att byta ut himlen går dock över en gräns för mig.
Men det är intressanta frågor och ju mera man funderar desto oklarare blir det. Strikt tänkt blir också åtelfotografering en slags manipulation.
Jag får väl "försvara" mig med att människan var ganska liten :-) men det kändes ju inte helt bra. Jag har inte tittat på Mads Peter Iversen förrän igår, men jag tror jag gillar hans bilder.
Det gläder mig att även du har problem med dessa frågor, då känner jag mig inte lika ensam.
Jag tror du är inne på något väsentligt "Det är i området där det kunde vara äkta(?) men inte är det som går bort för mig". Jag håller med. När det gäller utbyte av himlar och sånt. Men detsamma kan ju sägas om en liten störande pinne. Var någonstans mellan mellan pinnen och himlen går gränsen?
Jag funderar på, men är inte alls säker, om gränser går någonstans där man framstår som en bättre fotograf än man egentligen är, när man gjort förändringen. Om jag kompenserar för min bristande förmåga att komponera rätt i kameran, genom att klona bort, eller till lite saker i bilden. Är det då jag passerat gränsen för vad jag känner är OK för mig?
Om du tar bort en pinne så tillför man ju egentligen inget till bilden, snarare tvärtom. Det är däremot värre att flytta denna pinne till nästa bild, då lägger man ju till något som inte finns.
Sant. Tål att tänkas på
Per, Naturfotograferna har en hederskodex, som jag själv tycker är rätt bra om än inte optimal. Där är tex bortkloning av kvistar ej ok. Läs mer själv (i Bilaga 2):
https://www.naturfotograferna.se/index.php/foereningen/hederskodex
Man kan också säga att det är grader i helvetet. Mina egna kriterier gäller min moral i mina egna bilder. Nu redigerar jag 99,9% i LR så det blir ju inte egentligen någon kloning alls. Skulle jag delta i tävlingar eller liknade så hade jag såklart använt de regler som gäller
Tack, jag har faktiskt inte läst den, även om jag kände till innehållet i stora drag. Den har jag inga problem med, men jag är inte medlem. Om jag vore det skulle jag förmodligen inte ha dessa funderingar som jag har. I alla fall inte för egen del. Så lösningen kanske är att sträva efter medlemsskap i naturfotogaferna.
/inger
Du har rätt, jag måste bestämma mig. Annars kanske det blir det ett de-facto-beslut som lyder "jag ska sluta klona när jag blivit lite bättre på att ta bilder, för då behöver jag inte klona", men det låter som en sån där klassisk undanflykt som missbrukare av olika sorter tar till, och som bara innebär att missbruket eskalerar. Och klonmissbruk vill jag inte hamna i :-)
vad innebär det att bli bättre på att ta bilder
kontroll
eller
frihet
/inger
Ja, eftersom jag lite självkritiskt och ironiskt använder samma retorik som en missbrukare spelar det ingen roll vad ”bättre” betyder, eftersom det bara är en undanflykt och ett försvar.
Fast egentligen är din fråga lite för intressant för att skojas bort, men den handlar om en annan, minst lika stor fråga för mig. Jsg kanske återkommer
välkommen
/inger