Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara

Vem är han på bilden? En medlem i Hells Angels som tar sig en öl en solig fredagseftermiddag?
Ibland är inte saker vad de ser ut att vara. Och ibland är saker precis vad de ser ut att vara.
Ibland betyder inte en människas ord och handlingar det man först tror de betyder. Och Ibland betyder en människas ord och handlingar precis det man tror.
Det är väldigt dumt att dra förhastade slutsater. Det är mycket bättre att besinnat sig tills man faktiskt vet.

Vem är hon på bilden? Min vän och arbetskamrat Sussie, som är väldigt förtjust i Sushi, och därför kallas Tant Sushie? Ja, det är det. Och på första bilden ser vi Christer Karlsson. Han är inte medlem i Hells Angels, men väl grundare av KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Han dricker inte öl, för han är nykterist. Men han åker hoj.

Jag försöker också leva efter det. Och jag lyckades en gång, men det var verkligen på håret .(Därav detta inlägg.) Hade jag inte lyckats kunde mycket gått åt helvete. Men svartvitt? Jag tror inte det. Det var ett underbart ljud som föll på henne, varmt och fint. Och i och med det påstående har vi kanske ramat in problemet. Jag minns stunden jag tog bilden och du ser bilden. Eftersom vi har olika uppfattningar förmedlar uppenbarligen inte bilden det ljuset jag såg. Och då kanske svartvitt är rätt, men det ser alltså inte jag. När jag just tittade på raw-filen ser jag att där är ljuset mycket varmare, men i min strävan att inte göra bilden för varm har jag vitbalanserat bort värmen i ljuset. Antingen borde jag kanske göra den svartvit eller göra om den med en varmare vitbalansering. Sen är det också såhär. Porträttet på Christer är en bra bild, porträttet på Sussie är bare en bild på en vän som är finns här för att budskapet i texten ska fungera bättre.
Jag tror nog att du förmedlat något av det du ville i porträttet på Sussi. Det är en väldigt fin bild som den är, det borde jag kanske ha framhållit. Så varför svartvitt? Därför att färgfoto är i mina ögon så problematiskt när det gäller att återge hudfärg på ett bra sätt. Ofta bara går det inte. Färgfotot lyfter fram ofullkomligheter i hyn som man inte ägnar någon uppmärksamhet i verkliga livet. Jag uppfattar detta som en störning som den svartvita fotot inte är behäftad med. Det är ju också därför de lägger make up på folk som ska framträda i TV.
Jag har inte tänkt på det förut, men när du lyfter fram det svartvita fotos fördelar på det sättet kan jag inte annat än hålla med dig. Men fortfarande, för mig ska just den här bilden vara i färg, vilket ju stärker min tro att den bilden inte är en bild att visa upp, utan det är en minnesbild bara för mig. Beklagar att ni andra blev tvungna att titta på den :-)
Usch ja, stackars oss! :-D