Är människan oförmögen att lära sig av historien??

Vår färd mot Sverige går vidare. Vi har bokat färjebiljetter med Stena Line mellan Kiel och Göteborg till den 28 april. Att ha ett fast datum att förhålla sig till stämmer inte riktigt med vår filosofi att ”ta dagen som den kommer”. Men enligt vad vi har hört så behöver man ha rätt lång framförhållning för att komma med båten något så när när man vill. Det dilemma vi nu befinner oss i är att balansera vår färd så att vi inte kommer för tidigt till Kiel men inte heller kommer för sent. Vi checkar av med Googlemaps hur många mil vi har kvar att köra till Kiel och delar det med antalet dagar som återstår till färjeavgången. För tillfället visar det att vi får/ska köra ungefär 6,5 mil om dagen. På sistone har det kanske gått lite för fort fram så vi får kompensera med att stanna några extra dagar om vi hittar en bra ställplats i en trevlig omgivning.  Dessutom så ska helst våren hinna med oss. Vårvädret varierar väldigt så från att ha haft ett antal dagar med strålande sol och 26 grader varmt så hade vi den 13 april endast 1,5 grader varmt på morgonen.

I detta avsnitt visar vi bilder från vår vidare färd genom de franska städerna/byarna Gron och Verdun.

Den 10 april stannade vi över natten i byn Gron och som syns så hänger våren fortfarande med oss norrut.

Det fanns inte mycket som var öppet i byn men vad skulle en fransman göra utan sin baguette? Jo man har sett till att det finns baguettomater så man kan få sin dagliga baguett när som helst. Stoppa bara i en euroslant så kommer brödbiten ut. Färsk var den också!

När man åker genom det franska landskapet så slås man av de vidsträckta fälten med rapsodlingar. Bönderna sår rapsen på hösten och den övervintrar för att sedan explodera i färg i april och maj. Det blir ett fantastisk vackert lapptäcke av gula och gröna rutor.

Frankrike är ett av Europas största rapsproducerande länder och odlingen täcker tiotusentals hektar, särskilt i regioner som Bourgogne, Champagne och Île-de-France. Produktionen är betydande både för livsmedelsindustrin, där rapsolja används som matolja, och för energisektorn, där rapsen förädlas till biodiesel.

Plötsligt när man åker genom det färgglada jordbrukslandskapet dyker det upp en liten stad. Alla orter med självaktning har en egen kyrka det har vi kunnat konstatera. Vissa är större och ståtligare än andra. I staden l`Epine dök denna enorma katedralliknande kyrka upp. Den är vad som kallas för basilika och är i Gotisk stil. Som så många andra kyrkor härstammar den från 1200-talet och just denna finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Många färgglada kyrkfönster.

Den 12 april kom vi fram till Verdunområdet som vi hade haft som ett mål. Slaget vid Verdun 1916 var ett av de mest omfattande och blodiga slagen under första världskriget. Det började i februari och pågick till december, där franska och tyska styrkor kämpade om kontrollen över staden Verdun. Striderna kännetecknades av intensiv artillerield, stora förluster och ett landskap som förstördes av granater och skyttegravar. Över 700 000 soldater dödades, sårades eller saknades, och slaget blev en symbol för meningslöshet och mänskligt lidande. Dessutom ansågs egentligen inte någon av länderna som segrare efter slaget. Gränserna var i stort sett oförändrade.

På bilden ovan ses en av de största och viktigaste forten i den franska försvarslinjen, Fort de Douaumont. Här syns framsidan av fortet som är insprängt i berget. Det enda som syns är de olika bevakningstornen och kulsprutenästena. Anledningen till att kullen ser så oregelbunden ut är spår efter de kratrar som bildades efter alla artillerigranater som sköts mot fortet.

Detta är baksidan av kullen där bland annat fortets ingång fanns.

Fortet, som ursprungligen var den största och mest befästa delen av Verduns försvar, erövrades snabbt av tyska trupper i februari 1916, vilket blev ett hårt slag för fransmännen och en symbol för tysk framgång. Under månader av blodiga strider försökte franska styrkor återta fortet, och det blev en plats där tusentals soldater från båda sidor stupade eller sårades i de trånga, mörka kasematterna och på de omgivande slagfälten.

Återerövringen av Douaumont i oktober samma år blev ett viktigt mål för Frankrike och markerade en vändpunkt i Verdunstriden. Fortet förblev ett monument över de enorma uppoffringar och det mänskliga lidande som präglade första världskriget, och står idag som en påminnelse om krigets meningslöshet

Här är en av de underjordiska gångarna i fortet.

Detta är ett av logementen inne i fortet. Fortet var dimensionerat för 1 000 man men under perioder fanns upp till 3 000 man i anläggningen.

I ett par kanontorn fanns kraftiga 155 mm kanoner som kunde rotera 360 grader. Här är en del av maskineriet inne i fortet.

Ytterligare delar av kanonmaskineriet.

Att gå genom fortet idag var både fuktigt och kyligt. På väggar och i taket växte mossa och alger.

Under en period när tyskarna hade erövrat fortet hände en olycka som troligen förorsakades av att några soldater försökte göra upp eld med hjälp av det bränsle som användes till eldkastarna. Tanken var att värma sig och koka kaffe men det explosivt brännbara bränslet tog eld och och det ledde vidare till att ett ammunitionslager exploderade. Ungefär 700 man omkom och 1 800 skadades vid den olyckan.

En av fortets tunnlar, på bilden ovan, användes som grav åt de omkomna och platsen besöks än idag.

Elsystemet i tunnlarna.

Dagen vi var i fortet var det också en trupp franska soldater som var där på studiebesök. De blev illustrativa statister på några av våra bilder.

Ett av fortets skyttevärn med utsikt över nejden. Under krigstiden fanns inte all den skog som syns idag utan det var öppna fält. Det var ett landskap som var helt förstört av granatkratrar och skyttegravar.

En del av befästningsverket.

Man kan undra vad dagens unga franska soldater tänker när de besöker denna plats där så många av deras föregångare som soldater fick offra sina liv.

Idag vajar symboliskt den tyska och franska flaggan tillsammans med EU-flaggan på fortets krön.

Ett par kilometer från Fort de Douaumont finns idag en minnesplats för de som stupade i striderna om Verdun. Douaumont Ossuary är ett minnesmärke som innehåller skelettrester av soldater som dog på slagfältet under slaget vid Verdun under första världskriget. I det som kallas "benhuset" finns skelett från 130 000 oidentifierade franska och tyska soldater. På fälten framför byggnaden finns dessutom gravar med kors för 16 000 namngivna soldater.

Kors på kors i snörräta rader.

De numrerade korsen har namn på dem som ligger där.

I denna grav finns kvarlevorna av fem namngivna franska soldater och fem oidentifierade.

Det var ofrånkomligt att känna sig påverkad av det man fått ta del av i Verdun. Hundratusentals liv till spillo vid detta slag under första världskriget. Ett slag och ett krig som egentligen inte ledde till någon förändring i maktbalansen i Europa. Med tanke på vad som sker idag i världen undrar man om människan är fullständigt oförmögen att lära sig av historiens fruktansvärda misstag??