Kunskapens "katedral" i Salamanca

Efter besöket i den medeltida bergsbyn Castello Mendo i Portugal gick vår färd vidare över gränsen till Spanien igen. Vi avsåg att besöka den historiska staden Salamanca.

Så den 14 november kom vi till Salamanca som är en av Spaniens äldsta städer, med anor från förromersk tid. Staden har genom århundradena spelat en viktig roll som handelsplats, strategisk fästning och kulturellt centrum. Under medeltiden växte Salamanca fram som ett av de största intellektuella navet på den iberiska halvön, särskilt tack vare grundandet av Universidad de Salamanca år 1218, som blev ett av Europas mest inflytelserika universitet. Under renässansen blomstrade staden ytterligare, vilket syns i dess praktfulla arkitektur och livliga kulturliv. Idag är Salamancas historiska centrum upptaget på UNESCO:s världsarvslista och lockar besökare från hela världen med sin unika blandning av historia, kultur och akademisk tradition.

Det är bara att konstatera att det finns otroligt mycket historiska platser runt om i Europa. Det är kyrkor, borgar, slott och gamla byggnader. Många av dem är fantastiska byggnader som det tagit århundraden att uppföra. De flesta katedralerna runt om i Europa är utsmyckade med otroliga konstverk i form av hela byggnadernas arkitektur och dess inredning med stenstatyer, träsniderier målningar, bladguldsbeklädda sniderier, färgade fönster med mera, med mera. Det måste ha lagts enorma summar pengar och hela livsgärningar för hantverkare och konstnärer på detta. Byggnaderna i Salamanca är inget undantag.

Vissa blev mer hänförda än andra av den mäktiga fasaden på klosterkyrkan.

Altaret i klosterkyrkan.

En smart innovation i kyrkan. Man hade placerat ut speglar på olika platser så att man med enkelhet kunde iaktta de storslagna valven och takdekorationerna utan att behöva "bryta nacken" av sig.

Ett av sidokapellen i klosterkyrkan.

En väggmålning i koret på klosterkyrkan.

Universidad de Salamanca är ett av Europas äldsta universitet och grundades redan år 1218. Det har genom århundradena varit ett centrum för utbildning, forskning och intellektuell utveckling. Universitetsbyggnaderna i Salamanca bjuder på vacker arkitektur, och man känner historiens vingslag när man promenerar på de gamla innergårdarna. Det kändes väldigt speciellt för mig (Björn) som jobbat på universitet i 25 år, nästan heligt, att omslutas av den akademiska atmosfären och veta att de varit verksamma i 800 år – kunskapens katedral. Universitetet har studenter från hela världen.

På trappan till Universidad De Salamanca satt denna skolklass som antagligen var på studiebesök. Finns här några kommande studenter tro?

En av universitetets många byggnader i centrum av Salamanca.

Här är framsidan på den "nya" katedralen i Salamanca. Den nya och den gamla katedralerna i Salamanca är unikt sammanlänkade – besökare kan vandra från den ena till den andra och på så vis uppleva flera århundradens arkitektur och historia under ett och samma tak. Tillsammans utgör de stadens religiösa hjärta.

Den nya katedralen, Catedral Nueva, började uppföras på 1500-talet och är ett imponerande exempel på gotik och renässans, med höga valv och rikt dekorerade väggar och tak.

Det högsta tornet i den nya katedralen syns högt över staden. Invändigt är den rikligt dekorerad.

En av många sidokapell i katedralen.

Orgeln i den nya katedralen är stor och man kan bara fantisera om hur det låter när den används.

En målning av modernare snitt inne den nya katedralen.

Den gamla katedralen, Catedral Vieja, började byggas redan på 1100-talet och präglas av en romansk stil med sina kraftiga murar och vackra fresker.

Altaret i den gamla katedralen.

Några utsmyckningar i gamla katedralen.

Vi hamnade i en medeltidsby i bergen

När man är ute på irrfärder vet man aldrig riktigt vart man hamnar från dag till dag. Det är det som är tjusningen.

Ett par dagar efter att vi lämnat Braga på vår väg mot Salamanca i Spanien sökte vi en plats att parkera Minisand på för övernattning. Via appen Park4Night hittade vi en ställplats med endast tre platser som låg i en liten bergsby på 780 m höjd över havet. Vi chansade på att det skulle finnas en plats över och åkte dit och lyckades få en av platserna. Det var den 11 november.

Det visade sig vara en spännande plats och byn som heter Castello Mendo var en plats med anor från medeltiden. Inte bara anor, byn var från medeltiden. Det fanns en mur som omgav byns hus och små smala gator eller snarare gångar.

Castello Mendo hade under slutet av 1200-talet en strategisk roll genom sin position vid gränsen. Man behövde försvara Riba-Coaområdet från grannrikena León och Castile. Byn byggdes därför som ett starkt fäste med borg och försvarsmurar.

Det kändes andaktsfullt och mäktigt att gå på de gamla kullerstenslagda gatorna som omgavs av de gamla stenhusen. Det kändes som om tiden stått stilla. Byn innehåller idag några bofasta familjer, en kyrka, en turistbyrå, några souvenirbutiker och ett café. För sakens skull tog vi en fika på caféet. Vi var de enda gästerna där just då.

Delar av Castello Mendos stadsmur och stadsport.

Staden, eller snarare byn, hade ett oregelbundet stenlagt gatunät. Många gånger var det väldigt smala passager. 

Torget i Castelle Mendo.

Caféet i byn där vi tog en kopp kaffe och te.

Den "nya" kyrkan i byn men även den hade ett antal hundra år på nacken.

Entrén till  ett bostadshus.

I vissa av husen bodde det folk.

Utsikten från byn.

Resterna av ingången till den gamla borgen i Castello Mendo.

Den gamla kyrkan i byn.

Ulla går i kyrkan.

Interiör från den gamla kyrkan.

Utsikt från borgen. En gammal järnvägsbro kan skymtas i landskapet.

Getter med bjällror gick fritt i byn med dess omgivningar.

Några gamla rum inne i byn.

De religiösa spåren är starka i Europa och inte minst i Braga

Den 3 november korsade vi gränsen till Portugal. Portugal blev det femte landet vi besökte på vår tur (Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien). Vi valde att åka till staden Braga eftersom vi på nätet sett att de skulle ha en stor Fordverkstad där. Vi hade haft lite problem med Minisands (husbilens) startbatteri  och behövde byta ut det mot ett nytt. Fordverkstaden blev vårt första ordentliga möte med Portugal och det blev en positiv erfarenhet. Personalen var mycket vänlig och serviceinriktad och de konstaterade snabbt att de hade vår typ av batteri på lager. Trots att de hade väldigt mycket att göra på ”Expressverkstaden”, det rullade in bilar hela tiden, så prioriterade de oss och flyttade fram oss i kön. Efter några timmars väntan så hade vi fått ett nytt batteri installerat och dessutom konstaterade de att vår bil var så pass ny att nybilsgarantin fortfarande gällde så kalaset kostade oss inte en Euro. Efter detta hittade vi en plats för Minisand på en camping på en kulle mitt i stan där vi tog det lugnt och blev kvar i en vecka.

Braga visade sig vara en rätt stor stad med strax under 200 000 innevånare. Staden grundades redan år 16 f.Kr av romarna och har ett centrum med många gamla fina byggnader och inte minst gamla kyrkor. Braga kallas också för ”Lilla Rom” på grund av de många kyrkorna i staden.

Campingplatsen där vi bodde låg granne med en gammal idrottsstadion Estádio 1 de Maio. Arenan byggdes 1950 och hade då plats för 28 000 sittande åskådare. På sin meritlista har den flera landskamper i fotboll. Idag var den en gång så pampiga stenstadion tråkigt nog mest förfallen. Innerplan var dock moderniserad och hade en fullt utrustad friidrottsarena med allvädersbanor. Miljöskadad som jag är gick jag varje kväll och kikade ner på arenan från vår campingplats som låg kant i kant med arenan fast 25 meter högre. Jag kunde konstatera att det var en livaktig friidrottsförening som varje dag hade ett 25-tal aktiva som tränade. Konstateras kan också att Braga under många år varit centralort för Rally VM-tävlingen WRC Vodafone Rally de Portugal. Under senare år har dock rallyt varit centrerat runt Porto. I år 2025 vann den svenske och värmländska föraren Oliver Solberg WRC 2-klassen i Rally Portugal.

En av Bragas mest spektakulära kyrkor är Bom Jesus från 1700-talet. Den ligger på toppen av ett berg och utefter bergssidan är det runt 700 trappsteg om man vill gå hela vägen upp till kyrkan. Kyrkan och ”Den heliga vägen” upp har blivit ett kännemärke för staden.

Här är den gamla stadsporten till staden Braga i norra Portugal.

Många pampiga hus finns i den medeltida staden.

I vissa kvarter har färgen tagit över stadsbilden.

A Brasifeira en klassisk restaurang i Braga där vi åt lunch en av dagarna.

En av alla kyrkor i "Lilla Rom"

Ett för oss "exotiskt" inslag i gatubilden - ett stånd där man rostar och säljer kastanjer.

Ytterligare en av Bragas alla kyrkor.

Friidrottsträning på Esdtádio 1 de Maio, Första majstadion, nedanför vår campingplats. Det var ett 25-tal aktiva som tränade varje kväll.

Den en gång så pampiga Esdtádio 1 de Maio som byggdes 1950 har till stor del förfallit. Läktarna som rymde 28 000 åskådare och övriga faciliteter har förfallit genom åren. Dock har stadion uppdaterats med en modern friidrottsarena.

Bragas stolthet och välkända ansikte utåt kyrkan Bom Jesus som ligger på kullarna alldeles utanför centrum.

Den klassiska bilden på Bom Jesus med trappan som lär ha 700 steg.

Tack och lov fanns en bergbana som kunde transportera oss upp utan att behöva gå i trapporna. Vi gick däremot nedför alla trappor.

En vy över Braga från Bom Jesus.

I trapporna upp till Bom Jesus fanns ett antal mindre kapell där man åskådliggjort Jesus sista tid genom dockor. I kapellet längst ner fanns den sista måltiden. I övriga kapell fanns situationer från Golgata med mera. I Bom Jesus längst upp fanns korsfästelsen på altarplatsen.

Det var vackra omgivningar vid kyrkan.

Alla helgon i Allariz

Ulla och jag är nog egentligen för gamla för att anamma Halloweentraditionen. Det känns inte riktigt som en svensk företeelse för oss. Många säger att den kommer från USA där Halloween har blivit en utbredd högtid men med till stora delar kommersiella förtecken.

Vid årets allhelgonahelg befann vi oss i spanska Galicien i staden Allariz och hade inte en tanke på vad det kunde innebära. Det visade sig att Allahelgonhelgen och Halloween är en stor helg som firas på de flesta platser i Spanien. Den firas under tre dagar 31 oktober till 2 november. Extra stort är det bland annat i staden Allariz i norra Spanien där vi var. Vi anlände till en ställplats avsedd för ca. 20 husbilar tidigt på fredagseftermiddagen. Vi kom dit som femte bil. Under kvällen fylldes platserna snabbt på med den ena husbilen efter den andra. På lördagen fanns det drygt 40 husbilar på platsen inklusive alla gräsytorna runt omkring den egentliga parkeringen. Vi hade haft en väldig tur som kom så tidigt som vi gjorde annars hade vi aldrig fått plats. Då först förstod vi att det måste vara något speciellt med denna helg.

Enligt en artikel jag hittade via Google sägs det att ”det vi idag kallar Halloween har sitt ursprung i den keltiska höstfesten Samaín, som firades i Galicien och andra keltiska områden. Riterna inkluderade eld, masker, uthuggna nabos eller pumpor och processioner”. Dessa traditioner följde med irländska emigranter till USA och utvecklades till det moderna Halloween.

Under de senaste trettio åren har Samaín återupplivats i Spanska Galicien. Det som skiljer sig mellan den spanska varianten och  t ex den svenska är att man där har sammanfört den traditionella Allahelgondagen med Halloween. Det är en kombination av modernt firand med fester och maskerader och traditionella sedvänjor som att besöka kyrkogårdar för att hedra avlidna med blommor och ljus. Precis detta blev uppenbart för oss när vi traskade runt i Allariz den 1 november.

Välkommen att se hur det är att fira Halloween i Allariz.

Denna spanska tredagarshelg är en kombination av Allahelgondagen och det moderna Halloween. Man hedrar de avlidna genom att besöka kyrkan och lägga blommor på gravarna. Det var enormt med stora buketter och blomsterarrangemang på kyrkogården.

Blommor överallt.

Detta är en av Allariz många kyrkor som har 100-tals år på nacken.

Runt kyrkorna och på stadens gator och gränder hade man riggat mängder med Halloweenteman.

Stadens innevånare och de många besökande, ung som gammal, traskade runt på gatorna för att titta på utsmyckningarna.

Några hade svårt att låta bli att interagera med spökena.

Detta fanns utanför en av kyrkorna.

Samtidigt under dagen arrangerades också en marknad.

Senaste Halloweenmodet?

Mellan varven träffades familjer och släkt för att fika eller äta tillsammans.

Många fantasifulla figurer fanns på stan.

Firandet forsatte långt in på lördagskvällen och de trånga gränderna var överfulla med både unga och gamla besökare.

Många butiker hade kvällsöppet.

Tripp, trapp, trull många monster vandrade omkring.

Häxträff?

Gatuprydnader.

Mer Halloweenmode.

Mitt i allt behövdes en paus med förfriskningar.

Spökenas torg.