Efter regn kommer sol

Äntligen har raden av stormar från Atlanten betats av. Vi har under slutet av januari och början av februari tagit oss igenom stormarna Ingrid, Joseph, Kristin, Leonardo, Marta, Nils, Oriana och Pedro. Det har inte kommit så mycket regn i Portugal på 47 år under motsvarande månader men om detta har vi redan skrivit i tidigare bloggar.

Efter regn kommer sol säger ju ordspråket och så har det blivit. Senaste veckan har det varit strålande fint väder med klarblå himmel och 20 - 25 grader varmt på dagen. Vi har då passat på att ge oss ut på upptäcktsfärder igen.

Den 20 februari gav vi oss av västerut i Portugal. På vägen passerade vi den lilla byn Budens där de hade denna fantastiska busshållplats. Det kändes som om det vore lite Kronblomsinspirerat.

Vårt första mål var fyren vid Kap St Vincent, eller Farol do Cabo de São Vicente som den heter på portugisiska. Den ligger allra längst ut på Europas sydvästligaste udde, nära Sagres i Algarve. Platsen har varit en viktig navigationspunkt sedan antiken, och dagens fyr byggdes 1846 ovanpå ett gammalt kloster. Med sitt kraftfulla ljus, synligt upp till 60 kilometer ut till havs, har fyren guidat otaliga sjöfarare förbi de dramatiska klipporna där Atlanten möter Europas kust. St Vincent har genom historien varit avgörande för sjöfarten mellan Medelhavet och Atlanten. 

Området kring fyren är också känt för sina vidsträckta och spektakulära vyer och det är lätt att förstå varför platsen kallas "världens ände". Här står man verkligen på Europas yttersta kant.

Här en utsikt över kustlinjen mot öster där man kan se staden Sagres. Området är under säsongen ett Mecca för surfare. Det finns flertalet surfarskolor, surfbutiker och stränder med de lämpliga vågorna.

Efter besöket vid fyren St. Vincent åkte vi österut och övernattade i staden Lagos. Här är marinan i Lagos vid solnedgången.

Det som känns väldigt exotiskt för oss värmlänningar är dessa storkbon som finns i mängder på de märkligaste platser. Generellt så placeras bona på höga punkter som här på en skorsten.

Dagen efter, d v s den 21 februari, gav vi oss iväg för att besöka staden Monchique som ligger några mil upp i bergen från Lagos. Vägen dit bestod av smala serpentinslingriga vägar. Döm om vår förvåning när vi fick klart för oss att ett stort cykellopp pågick i motsatt riktning mot vår färdriktning. Arrangörerna tillät dock biltrafiken att fortsätta men vi fick köra väldigt sakta. Det var inte lätt att ha alltför lång framförhållning på den kurviga vägen. Ibland fick vi helt enkelt köra långt ut på vägrenen, där det fanns någon, när det kom en grupp cyklister i full fart nedför de branta backarna (10%  lutning ibland). Det var en utmaning men roligt att se och som varandes arrangör av motionsevent så hade vi stor förståelse för förutsättningarna.

Eurovelo hette motionsloppet och gick från Lagos till Albufeira en sträcka på 69,2 km med en höjdskillnad på 269 m. Det var de 52:a året som loppet genomfördes.

De flesta deltagarna såg glada och nöjda ut och gillade att bli fotograferade.

Till slut hade vi lyckats att slingra oss upp för bergsidorna mellan alla cyklister och kom fram till staden Monchique.

Monchique är en trevlig liten stad som ligger högt uppe bland bergen i Algarve, omgiven av grönskande skogar. Här råder en avslappnad atmosfär med små caféer, traditionella hus och lokala hantverksbutiker. Staden är bland annat känd för sitt mineralrika vatten och den fantastiska utsikten över landskapet – på klara dagar kan man se hela vägen ner till kusten.

Vi åt lunch på denna restaurang, Café da Vila, vid torget i stan.

Även i denna stad fanns muralmålningar. Här en som jag kallar "Besöket".

Här är en stadsbild som jag kallar "Färgmatchning".

Vi blev inte förvånade när vi även i denna stad fick se en metallskulptur av Carlos de Oliveira Correia. Hans karaktäristiska verk har vi stött på i ett flertal städer i Algarveregionen (se tidigare bloggar).

När vi slingrade oss ner från Monchique möttes vi av sådana här landskapsvyer. Antagligen är vattnet här högre än normalt med tanke på de regniga stormar som passerat regionen de senaste veckorna.

Den 23 februari tog vi en tur till Carvoeiro som är en pittoresk kuststad i Algarve-regionen, känd för sina dramatiska klippor, små sandstränder och vita hus som klättrar uppför sluttningarna. Staden har en avslappnad atmosfär med mängder av restauranger och caféer där man kan njuta av färsk fisk och lokala specialiteter. Carvoeiro lockar en hel del turister och är särskilt populär för sin vackra boardwalk längs havet, där utsikten över Atlanten är svårslagen.

Torget i Carvoeiro.

Även denna stad, som alla med självaktning, hade muralmålningar.

Undertecknad vid kanten av den blåa Atlanten i Carvoeiro.

Här är undertecknad i fotograferingstagen.

Spännande bergsformationer på den branta kustfronten

Man kunde åka med turbåtar längs med kusten om man ville det.

Ulla smälter in i de ockrafärgade klipporna.

En vy längst kustlinjen åt öster.

En vy längst kustlinjen åt väster.

Vi har varit på färgglada karnevaler

Vi har trott oss förstå att karnevaler förekommer frekvent i Portugal. Kanske förekommer de inte så ofta som vi trodde men det visade sig att Karnevalstisdagen, i år den 17 februari, är en nationell helgdag då skolorna har lov och de flesta är lediga från sina jobb. Varje ort med självaktning har en festival.

 Nu har vi beskådat två stycken karnevaler här i Alportel. Den första av de båda karnevalerna, den 13 februari, var en barn/ungdomskarneval. Den andra karnevalen, den 17 februari, var öppen för alla som ville vara med. Karnevaldagen är alltid på en tisdag och kan också kopplas till vår fettisdag.

Ordet “karneval” tros komma från latinets carne vale (“farväl till köttet”), vilket syftar på att man traditionellt avstod från kött under fastan. Karnevalerna i Portugal är en blandning av religiös tradition, folklig humor och modern festkultur. Den speglar landets historia, regionala identitet och glädjen i att samlas före en mer stillsam period. Det är en av årets mest livliga och färgstarka högtider i landet.

Karnevalerna kan se olika ut på olika platser i Portugal men några gemensamma punkter som de alla innehåller är färgglada parader med fantasifulla kostymer, musik, fest och gatufirande och ofta satiriska inslag där man skämtar om politiker och samhällsfrågor.

Den första karnevalen vi tog del av var för barn och ungdomar. En av grupperna hade tagit fasta på ett indiantema där man lagt ner stor möda på att utforma kläder, ansiktsmålning och huvudbonader.

Entusiasmen var stor.

Ett indianpar.

Glädjen strålade från de flesta deltagarna.

Här gissningsvis ett mer latinamerikanskt tema.

Även denna grupp såg ut att ha fått sin inspiration från latinamerika. Kanske Mexiko?

Detta gäng hade smyckat sina kläder med inspiration från Den lilla sjöjungfrun.

Det gäller att vinka till åskådarna.

Måhända en eskimåinspirerad utstyrsel?

Det är inte alltid lätt att se vart man ska gå när man är lite ovan klädseln.

Färgglatt.

En tjej som nog gärna vill bli sångerska.

Karnevalen för de lite äldre inleddes med ett gäng Vespaåkare.

Det finns otroligt mycket hundar i Portugal har vi kunnat konstatera. En kommentar till detta var kanske detta inslag i karnevalen.

Här är en "Safari dog" med husse.

Det var god pli på hundarna i karnevalståget.

En del fick bekanta sig lite närmare med hundarna.

Karnevalsdrottningen?

Politisk satir sades vara vanliga inslag i karnevalstågen. Det har nyligen varit presidentval i Portugal och denna man var väldigt lik en av presidentkandidaterna på alla valaffischer som funnits på stan den senaste tiden.

Det var gott om publik på Alportels huvudgata Avenida da Liberdade varav många bänkat sig på första parkett på restauranger, barer och caféer.

Djungeltema.

Evenemangets DJ som spelade den traditionella sambamusiken.

Ung som gammal visade upp sina dansmowes.

Måhända ett politiskt inspel som, om vi förstod det rätt, handlade om hemmafödslar på något sätt.

Publik i olika åldrar med sin skyddslingar.

En klurig fiskargubbe.

Att blåsa serpentiner med finess var en konst.

Candyland hette detta temat.

Vi har drabbats av stormarna från J till O – vi hoppas att slippa P

Vi lämnade Sverige i vår husbil i september 2025 och styrde övergripande kursen söderut i Europa. Vår målsättning var att, förutom att se en hel del av Europa på vägen, landa i södra Spanien och Portugal för att få en vinter med sol och värme. I alla fall i förhållande till vad det brukar vara i Sverige under vintern. Vi ville slippa snöskottning, minusgrader och bilruteskrapning. Dessa mål har vi de facto uppnått men istället har ovädren stått i kö och väntat ute på Atlanten för att få dra in över Iberiska halvön. Det har varit stormarna Ingrid, Joseph, Kristin, Leonardo, Marta och nu senast Oriana. Som ni ser döps stormarna i bokstavsordning och vi hoppas att slippa ytterligare en, den med stort P.

 Stormarna som dragit in över Atlantkusten har drabbat Portugal och Spanien hårt. De har fört med sig kraftiga vindar på 20 – 25 m/s i byarna och intensiva regn som på vissa ställen motsvarat årsnederbörden på bara ett par veckor. Detta har lett till omfattande översvämningar, jordskred, strömavbrott och materiella skador på infrastruktur och bebyggelse. Mängder med träd har fallit i de båda länderna. Ett flertal dödsfall till följd av stormarna har också rapporterats. Siffrorna är lite oklara men runt 10-talet personer befaras ha omkommit.

 Detta var naturligtvis inte vad vi hade planerat eller hoppats på. När vi i början av förra året besökte Australien i februari – april så hade de drabbats av de värsta regnen på många år med stora översvämningar och bortspolade broar och vägar vilket gjorde att vi inte kunde företa de rundturer vi hade planerat. Nu har historien upprepat sig i Portugal – ödets ironi. Trots allt måste vi säga att vi klarat oss bra men det har lett till att vi merparten av tiden här fått stå stilla på en och samma plats och inte på långa vägar kunnat genomföra de irrfärder vi hoppats på. Det har stundtals känts som sjögång i bilen när vindbyarna kraftigt har skakat bilen där vi stått.

 Istället har vi bland annat fått fördriva tiden med att titta på vinter-OS på TV. Men vi hoppas att vädret snart vänder och att vi kan få komma ut och titta oss omkring innan det blir dags att dra norrut igen. Planen är att vi ska börja leta oss upp genom Europa tillsammans med vårens framfart med start i mitten på mars.

Detta är en bild från orten Alcoutim där vi stannade till i under 14 dagar under november. Ett trevligt ställe intill gränsfloden Guadiana. Kattkonstverket ligger på kajen i Portugal och på andra sidan   floden syns Spanien.

Detta är samma flod, kaj och katt efter de många stormarna i januari och februari. En bild från Facebook. Jag uppskattar att nivån på floden Guadiana är ca. 5 m högre än när vi var där i november. Jämför t ex lyktstolpen i vänstra kanten av bilden.

Lidlbutiken alldeles i närheten av där vi står uppställda blev av med en av sina skyltar i en av stormarna efter att det blåst upp mot 24 m/s under natten.

En papperskorg utanför Aldi har rubbats av vindarna.

Skylten av bandrolltyp vid en av restaurangerna i närheten har halverats.

Ett grönområde/park inne i Alportel är översvämmat.

Ett grönområde/park inne i Alportel är översvämmat.

Det lokala civilförsvaret i Alportel hade fullt upp under stormperioden.

En dag när vi var ute och promenerade överraskades vi av en kraftig hagelskur. Detta var tydligen väldigt ovanlig här och många var ute och tittade på följderna och fotograferade fenomenet.

Marken på den ställplats där vi står har blivit väldigt vattensjuk och vi har haft lite problem med att ta oss ut och in på området. Vi ska dock inte klaga, Alportel där vi står, har klarat sig förhållandevis bra i ovädren.

Ibland, mellan stormarna, har vädret varit lite bättre och man kan se att våren är på väg. Här syns de väldigt vanliga Bermudassmörblommorna som är en invasiv art som breder ut sina mattor på stora områden och gör det alldeles gult lite överallt.

Ett gammalt hus i Alportel med den så ofta svarta himlen i bakgrunden.

Vi har blivit Coddiwomple-are

I veckan blev vi bekanta med ett nytt uttryck. En husbil från Norge stod bredvid oss och de hade texten Coddiwomple skrivet med stora bokstäver på sig. Ordet lät kul och låg bra i munnen. Vi blev naturligtvis nyfikna på vad det kunde betyda och konsulterade Google. Där säger de att Coddiwomple är ett gammalt engelskt slangord som på senare tid åter blivit populärt. Det betyder “to travel in a purposeful manner towards a vague destination”, översatt till svenska något i stil med ”att resa på ett målinriktat sätt mot en vag destination”. Det stämmer i stort överens med innebörden i vårt motto Eliassons Irrfärder. Vi definierar våra irrfärder som: planlöst kringflackande, resa utan mål, på villovägar, fåfängt sökande efter mål. Vi säger förvisso ”planlöst” och Coddiwomble säger ”målinriktat” men vi är målinriktade så till vida att vi planlöst söker vaga mål.

Övergripande måste vi konstatera att vädret varit tuffare än vad vi hade hoppats på denna vinter i Portugal. Det värsta vädret på 30 år säger man här. Ovädren och stormarna har legat i kö över Atlanten för att sedan driva in över land. Vi har hittills genomlevt stormarna Ingrid, Joseph och Kristin. Nu väntar vi på nästa annonserade storm, nämligen Leonardo. Portugal har drabbats hårt av dessa oväder som innehållit mycket regn, runt 60 mm/dygn, kraftiga vindbyar på 18 – 20 m/s och till och med tromber. Detta har resulterat i många översvämningar, jordskred och nedfallna träd. Något dödsfall har även inträffat. Värst drabbade har kustområden varit men även områden längre in i landet har fått sin beskärda del. Till exempel i Silves som vi besökte den 14 december har haft stora översvämningar och en ställplats för husbilar fick evakueras.

Vi har dock klarat oss bra där vi står i Sao Bràs de Alportel 2 – 3 mil från kusten. Men det har varit mycket regn och kraftiga vindar som gripit tag i Minisand så det känts som sjögång. För att sysselsätta oss har vi flera gånger begett oss till det enorma köpcentret som ligger 2 mil härifrån. Där har vi tillbringat tid med att titta på alla butiker utan att bli blöta, inte minst IKEA. Visst känner man sig lite patriotisk när man t ex ser sängen ”Lillfjället” och vet att det knappt finns någon som vet vad ett ”fjäll” är och ännu färre kan uttala ordet och sedan lite köttbullar med potatismos och lingonsylt på det. Centret har också en biograf där vi såg filmen Avatar 3 i 3D.

Men mellan ovädren kan det finnas en eller annan dag med vackert väder. Då har vi gjort lite kortare utflykter i närområdet 2 – 3 mil härifrån. Till exempel har vi besökt Vila Real de Santo Antonio, Albufeira och Vilamoura.

Det var inte precis vad vi hade hoppats på men vi slipper i alla fall halka, snöskottning och att skrapa bilrutor.

Den 14 januari besökte vi den portugisiska staden Vila Real de Santo Antonio. Staden ligger precis där gränsfloden Guadiana löper ut i havet. På andra sidan floden är det Spanien. Detta är fyren i staden.

I Vila Real de Santos Antonio finns också en fin idrottsstadion som är väl utrustad för friidrott. På platsen genomför många friidrottstrupper från olika länder träningsläger.  Under veckan vi var där så hade det funnits grupper från Nederländerna, Belgien, och Frankrike på träningsläger. Även Portugisiska landslaget hade varit på plats.

Skulpturer med ett karaktäristiskt utseende upptäckte vi på flera av de orter vi besökte. De visade sig vara uppförda av den lokala konstnären Carlos de Oliveira Correia. Han är en portugisisk skulptör som gjort sig känd för sina unika metallskulpturer, vilka ofta pryder offentliga platser i Algarve-regionen.  Detta verk finns i en rondell i Alportel och heter "Frihet!

Detta verk finns också i Alportel och är en replika av det flygplan som 1922 var först med att korsa haven mellan Lissabon i Portugal  och Rio de Janeiro i Brasilen.

Denna dam sitter utanför ett café i Vila Real de Santo Antonio.

Denna dam tar en löptur efter strandpromenaden i Vila Real de Santo Antonio.

"Pescador" vilket betyder "fiskaren! finns också i Albufeira.

En golfspelare gör ett utslag över havet i Albufeira.

I övrigt är Albufeira en väldigt turistbetonad stad. Det finns många andelslägenheter och hotell. I centrum finns mängder med restauranger, caféer, barer och nattklubbar.

En butik som vi reagerade på, en Cannabis Shop. I Portugal är det tillåtet att sälja och köpa Cannabis för medicinskt bruk. Hur det avgörs vet vi inte.

Många entrédörrar till lokalbefolkningens hem är utsmyckade på olika sätt.

Dagen vi besökte Albufeira den 18 januari var det målgång för ett stor motionsevenemang nere på stranden i centrum. Cirka 4 000 deltagare hade cyklat ett antal mil, till stora delar i terräng. Så här glad kunde man bli när målet var i sikte.

Den 19 januari besökte vi Vilamoura nere vid kusten. Staden har stora golfanläggningar och många hotell. Staden domineras också av en stor marina med båtar för sammanlagt 100-tals miljoner kronor.

"Hemma" i Alportel kunde vi konstatera att ett storkpar byggt sitt bo på en hög skorsten precis vid brandstationen. Kanske lockades de ditt av den portugisiska tuppen?

En vägg i Alportel.

Något vi har kunnat konstatera är att det finns väldigt många hundar i Portugal. Nästan vart man än går blir man "utskälld". 

Ett lustigt fenomen som vi stötte på var hundar som ylade likt vargar. De hetsade varandra och till slut var det en rejäl kör med ylande hundar. Ett roligt tillfälle var när man i Alportel lät en siren ljuda. Kanske var det ett test ungefär som "Hesa Fredrik" hemma. Detta resulterade i att traktens alla hundar satte igång att svara på signalen genom att stämma upp i ett väldigt ylande.

Som nämnts tidigare har vi drabbats av ett antal stormar med kraftiga vindar. Så här såg t ex en skylt som satts upp inför valet ut efter att det blåst uppåt 20 m/sek.

Vår närmaste affär Lidl, som bara ligger ca. 50 m från vår ställplats, blev av med en av sina skyltar i blåsten. Plastsplitter låg över hela gatan och trottoaren. 

Men som sagt när det stormar som mest kan man hålla sig inomhus i köpcentren inte minst där IKEA finns.