En känd textilkonstnärinna och en legendarisk dokumentärfilmare

Efter att vi besökt Västervik på vår väg söderut så behövde vi hitta en plats att ställa upp vår husbil på för natten. Som tur är finns en rad appar som visar olika typer av ställplatser. En av dem heter ”Park for Night” och via den hittade vi ett ställe som låg exakt mitt emellan Västervik och Oskarshamn. Det skulle vara en parkeringsplats precis intill en liten sjö med en badplats. Det verkade vara en bra övernattningsplats. Så vi åkte E22:an ett par mil söder ut från Västervik och svängde av på en smal väg rätt in i skogen. Efter några kilometer, en brant nedförsbacke och en tvär kurva dök en liten by upp i dalgången och vi letade oss fram till parkeringsplatsen. Det började skymma så vi såg inte så mycket av byn men det fanns en bro över kvarndammen och en rad stora stenhus. Atmosfären kändes bra och vi bestämde oss för att titta närmare på byn nästa dag innan vi åkte vidare.

Medan vi nästa morgon fortfarande stod kvar på ställplatsen vid sjön kom ett par gamla damer på 80 + utrustade med vandringsstavar förbi. De var ute på morgonpromenad men stannade till och pratade en stund med oss. Senare på förmiddagen när vi promenerade runt i den genuina miljön kom en av de gamla damerna tillbaks från sin promenad och började pratade med oss igen. Hon berättade att hon bott i byn som hette Mörtfors i 80 år med undantag för några år när hon utbildade sig till textilkonstnär i Göteborg. Hon berättade om ortens storhetstid när det bland annat funnits en möbelfabrik, bensinstation, lanthandel, skola, bilverkstad, läkarmottagning, brandstation, apotek, pensionat och en veterinärmottagning. Hon visade oss på huset hon bodde i som låg mitt i byn och tidigare varit just veterinärmottagningen som drevs av hennes far. Nu bodde hon ensam i det stora huset. Jag såg att det satt en liten träskylt på staketet som det stod ”Textilkonst” på och frågade om det. Då bjöd hon in oss till sin ateljé som var fylld med olika vävstolar, hyllor med garn och mängder med konstnärliga vävar med motiv utförda med olika avancerade tekniker. Det kändes som att damen var stolt över sina alster och gärna tog chansen att få prata med några besökande personer. Kanske hände det inte så ofta?

Nu vill jag beskriva en annan tråd som vid en första anblick inte tycks höra ihop med denna berättelse. Vi har alltid beundrat den nu legendariske svenska dokumentärfilmaren Tom Alandh. Jag tror att de flesta svenskar känner igen hans karaktäristiska berättarröst till de underfundiga och intressanta dokumentärfilmer han gjort. Tom är idag 81 år och har i stort sett avvecklat sin verksamhet som producent men under sin karriär producerade han över 100 dokumentärfilmer. En av de sista filmerna han gjorde (2020) handlade om hans egen pappa. Jag och Ulla såg denna film på SVT i vintras och den satte sina spår hos oss.  Se gärna dokumentären på SVT Play på länken:  svtplay.se/video/e4z6gnD/mortfors-tarzan .

Pappan var en stilig man med god fysik som i grunden var flygingenjör. Han gillade det glamorösa livet och omgav sig gärna med fina bilar. Hans äktenskap med Toms mamma höll inte så länge och pappan reste mycket i sitt jobb. Toms familj sprack och Tom placerades hos en fosterfamilj där han växte upp. Pappan skickade dock alltid kort och presenter till sonen genom åren. Pappan hade också många kontakter och ordnade på så sätt ett sommarjobb åt Tom på ett pensionat. I filmen om pappan beskriver Tom hur han cyklade från Västervik till pensionatet där han levererade frukostkorgar till pensionatets gäster varje morgon under sommaren. Detta jobb hade Tom i flera år. Eftersom Toms pappa hade en atletisk kropp blev han anlitad av en lokal konstnär som modell för en trästaty som skulle föreställa Tarzan. Statyn placerades i byn i närheten av pensionatet.

Plötsligt gick det upp för mig. Jag kunde koppla ihop de båda trådarna! Pensionatet där Tom sommarjobbade låg i Mörtfors och hans pappa och statyn kom att  kallas för Mörtfors-Tarzan. Mörtfors-Tarzan blev också namnet på dokumentärfilmen om Toms pappa. Statyn köptes sedermera av den kände svenska filmregissören Jan Troell.

Någon dag efter vårt besök i Mörtfors Googlade jag på ”textilkonstnärinna i Mörtfors” och fick då reda på att damen som berättat om byn och som bjudit in oss till sin ateljé är 86 år och heter Christina Ciardi Lokrantz. Hon har varit en framgångsrik textilkonstnärinna som haft många uppdrag att utsmycka offentliga byggnader och kyrkor. Hon har haft flertalet utställningar med sina alster och också genom åren fått en rad konst- och kulturstipendier. Ja tänk vad man kan stöta på under en irrfärd.

En typisk svensk badplats. Just denna i Mörtfors i närheten av där vi övernattade.

Ett hus i byn Mörtfors.

Under Mörtfors storhetsperiod fanns både läkare och apotek i byn. Här är det hus som var apotek.

Kvarnen i Mörtfors.

En gammal hoj.

Kvarnen med kvarndammen. Just denna sommar var vattennivån extremt låg.

Den gamla Shellmacken i Mörtfors centrum. Macken är dock inte i drift.

Detta är Basarkullen i Mörtfors. På denna plats anordnades fester och underhållning. En sken har också byggts upp för något år sedan.

Infarten till Mörtfors med den gamla brandstationen, bilverkstaden och Shellmacken.

Ett av alla gedigna stenhus i byn som underhållits väl.

Mörtfors pensionat som lades ner för cirka 10 åre sedan. Ett typiskt svenskt pensionat på landsbyggden.

Det var vid detta pensionat som Tom Alandh sommarjobbade i sin ungdom.

Sakta men säkert tyar naturen över och förfallet fortskrider.

Pensionatet hade fina verandor och uteplatser som vette mot kvarndammen.

Bron över Marströmmen nedanför kvarnen. Bron leder över till Basarkullen.

Vid vår promenad i Mörtfors parkerade vi Minisand vid Marströmmen.

Hösten är här och vi följer flyttfåglarna söderut

I mitten av september eller närmare bestämt den 10 september började det på allvar kännas som höst i luften. Våra lönnar hemma på tomten i Värmland hade startat att släppa ifrån sig sina färgsprakande löv och stråken av flyttfåglar blev vanligare. Då kände vi att det var hög tid att börja bege sig söder ut. Vi bestämde oss för att suga ut det sista av den svenska sommaren och sakta ta oss ner genom de sydligare delarna av landet.  

Den första övernattningen blev i Åmål. Sedan gick färden vidare mot Göteborg och besök på Göteborgs Gatufotofestival som 5-årsjubilerade med en lång rad prominenta internationella gatufotografer. Avsked av barn och barnbarn i Götet hanns också med. Därefter blev det besök hos barn och barnbarn i Värnamo. Kursen lades sedan ut mot öster och vi prickade under några dagar av Vimmerby (övernattning), Västervik, Mörtfallet (övernattning) och Oskarshamn (övernattning).

Den 18 september passerade vi Ölandsbron och tillbringade ett par dagar på Alvaret, Sydspetsen och Borgholm. Den 20 september lades kursen om och vi styrde väster ut igen. Delmålet var Falkenberg.

De färgglada lönnlöven har börjat att falla på vårt nya hem "Minisand".

Under tiden som Björn besökte Göteborgs Gatufotofestival på Lindholmen i Göteborg parkerades Minisand längst ut på Insiktsgatan precis invid Göta älv. En hel del nya insikter blev det på fotofestivalen men vad Ulla fick för insikter är oklart.

Gatufotofestivalen genomfördes i den gamla anrika teater och biografbyggnaden Aftonstjärnan. Byggnaden uppfördes 1903 och är nu ett kulturminnesmärke.

Den norra älvstranden i Göteborg har de senaste decennierna genomgått en stor förvandling från hamn- och varvsområde till en modern stadsdel. Bland annat finns Sveriges högsta byggnad Karlatornet där. Även Göteborgs universitet och Chalmers har campus på området.

Efter besök hos barn och barnbarn i Bredaryd slog vi nattläger intill en sjö i Värnamotrakten precis när solen var på väg ner.

Över sjön drog flera sträck med 100-tals fåglar fram vilket påminde oss om att det nu är dags att flytta söder ut. 

Vår färd gick vidare väster ut och i närheten av Vimmerby gjorde vi en avstickare för att titta på den ursvenska landsbygden i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Här ligger dom Norrgården, Mellangården och Sörgården.

Efter Vimmerby gick färden vidare  till Västervik, Mörtfallet och så småningom Oskarshamn. När det gäller Mörtfallet så återkommer vi med ett speciellt blogginlägg om denna intressanta plats. I Oskarshamn fanns ett 20-tal muralmålningar av olika slag. Här är en färgglad ekorre till exempel.

Här är ytterligare en av Oskarshamns muralmålningar.

Efter Oskarshamn tog vi vägen över Kalmarsund på den mäktiga Ölandsbron som är 6 km lång. Den räknas som Sveriges längsta bro. Det tog ca. 5 år att bygga den och den invigdes 1972.

Väl på Öland hittade vi vårt första övernattningsställe vid Skärlövs gamla fiskehamn ute på Alvaret.

Vårt övernattningsställe med typisk Öländsk natur.

Och solen gick ner även denna dag över det Öländska Alvaret.

På Ölands södra udde finns mycket får och fåglar och inte minst fågelskådare. Det var rätt mycket folk på plats och jag tror att vi var de enda som inte hade kikare med oss.

Den klassiska Ölandsfyren Långe Jan ute på sydspetsen.

Nästa övernattning på Öland gjorde vi en bit norr om Borgholm. I appen "Park for Night" hittade vi en parkeringsplats utefter havet där det var tillåtet att stå. Döm om vår förvåning när det plötsligt dök upp en flock på runt 17 kor som var ute på kvällsbete. De gick helt fritt och och brydde sig inte alls om att det stod ett gäng husbilar parkerade på deras betesmarker.

Korna var helt obekymrade om vår närvaro och åt lugnt sin kvällsmat. Sakteliga drog de sedan vidare över fälten. Nästa morgon när vi drog upp gardinerna i husbilen så var de tillbaka och hälsade oss god morgon. En del av dem tyckte att husbilar var bra att klia sig mot. Undrar hur de husbilsresenärer som fortfarande inte hade vaknat tänkte när deras bil skakade till av en kos gnuggande?

Borgholms slottsruin är ett imponerande minnesmärke över svensk stormaktstid och kungliga utsvävningar. Det första tornet på platsen uppfördes på 1100-talet och sedan dess har det byggts till och om otaliga gånger under historien. Gradvis förföll slottet efter flera krig och anfall av bland annat Danskarna. Det illa åtgångna slottet brann sedan år 1806 och har sedan dess stått som en ruin.

Ett mäktigt byggnadsverk.

Ursprungligen bestod byggnaden av flera våningsplan men alla träbalkar och golv har brunnit upp eller murknat bort. Nu finns mest de kraftiga stenväggarna kvar med alla sin fönsteröppningar.