Skepnad

Form och gestalt

Lägga vantarna på...en Rolleiflex

Sugen på en Rolleiflex igen.

 


Tagen med Rolleiflex från 50-talet.  2011

Mitt i den digitala revolutionen för 9 år sedan ville jag pröva hur det vara att plåta med en Rolleiflex.
Lars i Vansbro hade en 50-talare med Tessar 3.5 som inhandlades. Det var kul och bilderna blev bra, lite över förväntan och digitaliserade negativ blev till fina alster i datorn. Av någon anledning som jag inte minns så tröttnade jag på experimentet och utvecklingen inom det digitala rusade framåt för 9 år sedan. Rollein byttes ut mot något annat vad det nu var, förmodligen ett objektiv. Då glömdes det analoga bort men är nu tillbaks på banan igen.
När jag nu blir sugen på analogt 6x6 igen så har priserna och efterfrågan ökat dramatiskt senaste åren. Tillgången hänger inte med. Jag är lite återhållsam och vill inte köpa någon buske på Tradera av en säljare som inte vet vad han lägger ut för något.

 


Fiskehamn, med Rolleiflex. 2011
Jag tycker att det verkar som bilden var tagen på 50-talet när kameran såg dagens ljus.

Yashica gjorde bra kopior av Rolleiflex och deras sista modeller blev väldigt populära.
Nu har jag precis ropat in en tidig kopia Yashica MAT på Tradera, det ska bli kul att se vad den går för.

/Janne

Postat 2020-05-31 16:09 | Läst 836 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Traditionell film och framkallning. HP5 och D76 hör ihop.

Ilford HP5 plus tycker jag ska framkallas i Kodak D76 (samma som Ilford ID 11)
D76 kom redan 1927 och håller fortfarande ställningarna.


"Gitarrist". Yashica Electro 35 1,7/45mm f2. Ilford HP5+
Kameran kom 1970

D76 i brukslösning ger mycket fin gradiation, fint korn och bra skärpa.
Många använder D76 1+1 eller ytterligare spädning. Detta ger längre framkallningstid, större korn, mer skärpa och mer teckning i skuggpartier.
Det är väl en smaksak vad man väljer för koncentration, jag föredrar brukslösningen men skillnaderna är små.

 

"Janne" Canon EOS med Sigma ART 50mm och grönt filter. Foto Rohny Gustavsson.
Skärpa i bilden gör att kornigheten knappast märks.  

Silverkornen i traditionell svartvit film är som byggstenar i bilden fotografens bästa vän .
T-korns film är mer finkornig än traditionell film och därmed skarpare, men det sker på bekostnad av förmågan att samla ljus.
T-kornsfilm har sämre egenskaper i de mörka partierna av bilden och kräver speciella T-kornsframkallare för bästa resultat.

 

Det är viktigt att välja rätt framkallare till sin film. Här går åsikterna och tyckandet isär. Man får helt enkelt prova sig fram som i all övrig fotografi för att hitta vad som passar en själv enligt tycke och smak.
Grundprincipen är traditionell framkallare till traditionell film som TRI-X, HP5 , FP4, Fomapan m.fl.
T-kornsframkallare till TMAX och Ilford Delta.
För att undvika störande kornighet bör man framkalla kort tid och kanske välja finkornsframkallare.

Det är lätt som "nybörjare" att förväxla kornighet med allmän dålig skärpa och kontrast i bilden.
En bild som saknar detaljer och ordentlig kontrast blir genast kornig och får inget som helst skärpeintryck.
Då ska man inte gå i fällan och skylla på själva kornen när det egentligen är bildens övriga svagheter det handlar om.
Däremot ger en kontrastrik bild med bra gradiation och skärpa på rätta stället ett bra intryck och eventuell kornighet stör inte alls utan kan snarare ge karaktär.

Det finstilta: T-korn står för tabular-grain, silverkristallerna är relativt små och flata. Till skillnad mot traditionella eller kub-formade silverkristaller som är klumpigare och kräver tjockare filmemulsion. T-korn används framförallt i negativ färgfilm som består av flera olika skikt i emulsionen.
Kornigheten man ser i en bild är kluster eller ansamlingar av kristaller som i sig själva är mikroskopiskt små.
Ett bra sätt att undvika ful kornighet är att undvika överframkallning och överexponering som ger upphov till "pancro-sjuka" där ljusa partier saknar teckning och blir störande. Ansamlingarna av korn har då bakats ihop till större kakor. Det påminner om utfrätta partier i en digitalbild fast fulare ändå.


Vit hund överexponerad. Negativet till vänster. Pancro-sjuka

Alla bilderna är från samma HP5 plus-rulle och framkallad i D76 brukslösning.

Om intresse så läs vidare om svartvitt i andra inlägg i bloggen.
Hälsar Janne

Postat 2020-05-28 14:48 | Läst 2623 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Att vara eller icke vara svartvit, det är frågan

Färg är fantastiskt men ibland så säger svartvitt mer.
I vilket fall som helst är det kul att mixtra med färger och gråtoner i bildbehandlaren.


Färger i motsats till gråtoner. Volvo Bolinder-Munktell.

 


Traktorn med teleobjektiv och kort skärpedjup. Först i färg utan krusidull.

 
Konverterad till svartvitt. Dragit en del i spakarna framförallt i röda toner och lagt på kornighet.

Det som är bra när man konverterar till svartvitt från färg är att man kan ändra varje färg individuellt.
T.ex om en röd traktor och grön bakgrund återges med samma gråton i en vanlig svartvit bild så blir det ofta kontrastlöst och tråkigt. Med en färgbild i botten så kan man i stället göra det röda mörkare och det gröna ljusare för att få effekt i bilden.


Variant med de röda tonerna ljusare för att illustrera skillnad vid konverteringen.

Vid analog fotografering med svartvit film så får man styra kontrasten med olika färgade filter.
Gult filter kan nästan sitta på för jämnan vid landskap, det mörkar ned blå himmel och ger behaglig kontrast.
Orange och rött ökar kontrasten ytterliggare för t.ex ökad dramatik i landskap.
För porträtt kan ett grönt filter framhäva hudtoner som är rödaktiga.

Vid nästa fotografering av gårdens gamla traktorer sitter det förmodligen en svartvit rulle i kameran i stället för en digital sensor.
Silverkorn det är grejor det.

/Janne

Postat 2020-05-23 20:49 | Läst 870 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fågelskrämman

"Jag får nu tjäna som fågelskrämmare på åkrarna när nya moderna maskiner tar över verksamheten på gården"
Volvo B-M


Volvo Bolinder-Munktell. EOS R med EF 135/2 L

 


Hur kan något så gammalt, fult och ärgat bli så vackert? EF 135/2 L och EF 24-70/2,8 L

 


Ingen AC men ergonomisk stol. EF 135/2 L och EF 24-70/2,8 L

 


Som en groda ser mig. EF 24-70/2,8 L

 

Den gamla traktorn och hans kompis en Ferguson har varit försvunna från gården några dagar och jag var orolig för att de vart borta för gott. Men det visade sig att de stod ute på en åker för att skrämma bort fåglar. Så nu kan jag fortsätta att ta bilder på dem.

De gör sig givetvis väldigt bra i analogt svartvit foto klassisk stil också, men det får jag återkomma till.
/Janne

Postat 2020-05-23 09:17 | Läst 910 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Avskalat med den gamla traktorn

Senaste dagarna har jag saknat gårdens två gamla traktorer. De är några av mina favoritmotiv när det killar i Nervus Creativus.
Svartvitt med avskalade detaljer och toner i minimalistisk anda.


Jo, det är luftfiltret som sticker upp. Canon EF 24-105 L IS.

Bilderna är inte analoga utan konverterade digitala färgbilder till svartvitt.


Traktorn står i en öppen lada typ "carport" så motljuset blir härligt kraftigt. Bort med störande bakgrund.

De digitala bilderna blir kliniskt rena jämfört med analoga bilder från film som får patina.


Huven med ett rejält och rostigt lock mer framifrån än bilden ovan.

 

Ibland funderar jag på att lägga på kornighet med något filter i photoshop. Eller använda något instick som simulerar vald analog filmemulsion. Men, jag sk*ter nog i det i alla fall.

Nu hoppas jag att de två gamla ärrade profilerna kommet tillbaks till ladan, det är tomt utan dem.

/Janne

Postat 2020-05-20 16:52 | Läst 828 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa