fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag gillar den här platsen, det är väl därför jag återvänder

I går var dessutom ljuset fantastiskt när solen höll på att sänka sig.

Jag satt hemma och hade lite halvtråkigt, såg den klarblå himlen och noterade att aftonljuset nog skulle bli fint och plötsligt flög idén in i mitt huvud: "jag åker dit". Sagt och gjort. Jag rafsade med mig två små kameror och satte mig i bilen och rullade iväg. Ofta när jag får sådana infall, med eller utan bil, blir de halvt misslyckade, men inte den här gången.

Det var fantastiskt, med eller utan kamera.

Luften riktigt bubblade av av vår. Jag stod där länge och lyssnade till jag vet inte allt, fåglar, grodor, svaga människoröster i fjärran som bars långt i aftonluften, kanske något enstaka plan från Arlanda. Men framförallt fåglarna. I tankarna, eller var det fantasin, eller var det något annat, färdades jag långt bort i tid och rum och kände evigheten.

Var verkligheten fantasi eller fantasin verklighet?

Redan första gången jag var här kände jag historiens närvaro starkt, som om ett enda kliv skulle kunna förflytta mig till järnåldern. Kyrkan ligger ju så fantastiskt där också, på sin lilla kulle, omgiven av åkermark. Den här gången var också ljuset mer fantastiskt än vad jag upplevt här förut. Det hade varit en fulländad upplevelse även utan kamera, även om tanken på bilder var det som drog mig hit.