Reflektioner och upplevelser

fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Återkomst, upprepning eller variation.

Ibland återkommer man till gamla jaktmarker, eller ska jag säga tassemarker, och det kan ge igenkännandets glädje men också förnyelsens förvirring. Men det var inte det återkommandet jag tänkte på, utan det invanda återvändandet, att som fotograf återvända till välkända miljöer.

Det är samma ögon jag använder, men ändå ser jag på olika sätt om jag kommer till välbekanta miljöer eller till helt nya sådana. Som återvändare handlar det kanske om att försöka utvinna något nytt ur det redan välkända och urkramade. (Om man nu inte bara vill upprepa sig, vilket jag förstås gör.)

I går återvände jag.

Jag var till Silvergruvan igen, Sala silvergruva. Välbekant. Innan jag flyttade åter till den stora staden, bodde jag ju i närheten, och gruvområdet ingick i mitt promenadrevir, med och utan kamera. Numera återvänder jag ibland eftersom dottern sommarjobbar där.

Igår försökte jag se med nya ögon (50 mm, 1.4, för att få kort skärpedjup). Jag började med de gamla äppelträden, men egentligen ville jag inte fånga träden, utan gruvmiljön.

 

Ett gammalt hjul som står lutat mot muren.

 

En av de gamla gruvbyggnaderna.

 

 

Ett försök att fånga något, genom att fokusera på något annat än det man vill visa. Eller kanske fånga både och.

 

 

Det växer lärkträd där. Här använder jag dem för att visa besökarnas parkerade bilar.

 

 

Och här har jag fångat Drottning Kristinas Schakt. 

 

 

Jodå, jag tog fler bilder igår,

så "det kommer mera..."

 

Postat 2009-07-31 17:22 | Läst 4262 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sedan fortsatte jag till nästa anhalt
Snurrigt i Sätrabrunn

Efter mitt stopp vid silvergruvan fortsatte jag till Sätrabrunn och "Folkmusik på brunnen".

Avnjöt först en middag på värdshuset och avnjöt sedan (ännu mer) en konsert i kyrkan, med Triakel. Lyssna till dem om du får chansen. Klart hörvärt!

Bytte sedan lokal, och där samlade sig spelmännen för att spela upp till dans.

Söker inspiration?

 

Nu var det inte för att fota spelmän som jag gått dit, utan för dansens skull och efter en lite stund hade musiken fått fart på dansarna.

 

 

Jag har ju försökt med det här förut, att fånga dansens själ - men det tarvar fler försök innan jag blir nöjd.

Stämningen steg och med den farten.

 

Men ska det behövas så många spelmän till så få dansare...

...eller är det kameran som luras?

 

Prövade också med det här perspektivet.

 

Så småningom börjar kropparna lösas upp...

...i ljus...

 

...eller mörker...

 

...och skumma figurer börjar röra sig i lokalen.

 

Varför svartvitt? För att blicken inte skall förvillas av färgerna utan låta rörelse och form tala. Jag upptäckte att jag själv påverkades för mycket av färgen när jag gjorde i ordning bilderna, så jag valde svartvitt, och det var nog så jag tänkte när jag fotograferade. Färgen upptäckte jag inte förrän jag tittade på bilderna efteråt. Och tog bort färgen.

 

Men jag slutar med en ljus sommarnattsbild. I färg.

 

God natt!

 

Postat 2009-07-13 23:50 | Läst 4453 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ett (åter)besök i Sala.
Kanske ett minireportage

I lördags hamnade jag i Sala igen. I alla fall i utkantena, jag var aldrig in i stan. Det var ganska torrt i Stockholm, men strax efter Enköping kom jag ifatt regnet, och i Sala var det blött. Vädret lockade många till silvergruveutflykt och när jag kom dit vid fyra-tiden var kön till kassan lång. Och det hade den varit länge.

Ensam stod hon där, min dotter, och höll fart på rulljangsen.  Alla andra hade hon kommenderat till andra sysslor för att ta hand om besökarna.

 

Sådär, nu blev hon skarp också (eller kanske istället).

 

Kan du ta det där gänget, som står och väntar på att gå ner?

 

 

Nämen titta! Där är du ju, pappa.

Lite trött i blicken är hon, klockan är fyra, och hon har inte hunnit med lunchen än...  Det HAR varit en intensiv dag!

 

Men så småningom är det dags att avrunda arbetsdagen (MED lunch i magen)

Räkna, räkna, räkna. Kassan stämde. Skönt.

 

Samling vid dagens slut. Från alla håll dyker dom upp, gruvguiderna och pratar om dagens händelser.

 

 

Undrar vad dom pratar om här?

 

...och här?

 

Ute var det blött i alla fall.

(nej, det är ingen bra bild, men jag ville ha den som avslutning)

 

Själv fortsatte jag till Sätrabrunn, där annat hände, men det får bli ett annat avsnitt.

 

Postat 2009-07-13 19:47 | Läst 4298 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Digitalis form i digitala former

Jag gillar Digitalis (dvs. fingerborgsblomma), både som blomma och motiv. På samma sätt som jag gillar lupiner och rallarrosor (som lär vara en av de blommor som har flest svenska namn). Men nu var det Digitalis som gällde. Jag visade ju en vit från min uteplats i förra blogginlägget, mennu hamnade jag någon annanstans, där det finns fler, med mer färg, självsådda på en liten bergknalle.

 

 

Somliga är blekare, men sköna ändå.

 

Endast en detalj sticker fram ur oskärpan.

 

 

En mer fragementarisk skildring av blomma och blad.

 

Eller som här, med mer schwung i blommorna.

 

 

Eller en lek med oskärpa och USM, för att få ett annat uttryck.

 

 

Vilket ledde mig vidare till mer experiment.

Sedan slutade jag innan jag spårade ur alldeles.

Postat 2009-07-07 15:26 | Läst 4436 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jag hamnade på en gräsmatta utanför ett hus i Uppsala och fortsatte mitt oskarpa sökande och hur jag blev skarpare hemma

Jag var hos min dotter i Uppsala och hälsade på, en dag när hon var ledig från arbetet i gruvan och det var stekande varmt och gassande sol. Det var dags för fika så vi tog kaffet med oss ut på gräsmattan mellan husen. På gräset fanns inte bara vi utan också massor av små vita blommor (Bellis Perennis) som en del tycker är ogräs och jag gillar.

Skarpa blommor och skarpt solsken. Det lockade mig till oskarpt sökande efter bilder.

Massor av bellis och en rikblommande lilja i bakgrunden. Lite skarpt gräs i nederkanten, för att ha en grund att stå på. Men allt det var mer intuitivt när jag låg där på magen och tittade i sökaren. Vad jag sökte var känslan av sol, ljus, sommar, värme och en skyddad plats att njuta detta. 

Det handlar inte om att skapa identifierbara former, som jag skrev om i ett tidigare inlägg utan att skapa något annat som man som människa kan identifiera sig med eller känna igen.

 

En av många. Mångfalden i form av ett diffust moln av blommor i bakgrunden.

 

Eller så låter man allt bli lite diffust för att lämna mer utrymme åt fantasi och känsla.

 

 

Väl hemma hos mig hittade jag självsådda vita Digitalis (fingerborgsblommor) i springorna på min lilla uteplats.  

Den här gubben har slarvat lite när han rakade sig. Det finns lite strån kvar där på ena sidan.

 

Ett par prästkragar fångade jag också

 

 

Och här är det både prästkragar och fingerborgar.

Det blå i bakgrunden? Det är grannpojkens leksakbil som syns genom springorna i planket.

 

En liten lek med inramning kostar jag också på mig...

(Det är en prästkrage)

 

 

Men just nu är det så stånkigt så jag längtar efter lite svalkande regn.

Och regnet ger bilderna en annan lyster...

 

Sen måste jag ju erkänna att det är lite historieförfalskning i texten ovan. Det var inte när jag kom hem, utan en eller två dagar senare jag plåtade blommorna hemma hos mig. Och jag tänker inte så mycket som det verkar av texten, när jag fotograferar. Det kommer efteråt. Som i morse, när jag satt och åt frukost efter att ha varit i tvättstugan och laddat maskinerna, då kom orden över mig, och sedan var det bara att försöka komma ihåg orden tills jag satte mig framför datorn.

Teknik:

Bellis i Uppsala med 70-200 IS.

Blommor hemma med 100 mm makro.

Samma kamera i båda fallen: Canon 40D.

Och fri hand. Det passar mitt sätt att fotografera. Speciellt när det är så här ljust.

Och fri hand är mycket lekfullare än stativ och jag fotar ju för att det är skoj och föra att jag söker. Med stativ blir allt tråkigare, seriösare och mer prestationsinriktat, och sökandet och känslan försvinner. "Life is too serious to take seriously" har någon vis man sagt (ja, det kanske är fler) och detsamma kan jag säga om mitt fotograferande och bildsökande. Vilken inte handlar om att jag är o-seriös, mer om mitt sätt att vara.

 

Postat 2009-07-04 09:17 | Läst 5736 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa