En halvtimme i ett bullrigt rör. orkade inte till Tårtan! Måndagsbilder därifrån i stället. Svartvitt eller färg?
Där som barn jag bott. Och lekt.
Då ett gammalt hus med moderniteter som rinnande kallt vatten i lägenheten så man slapp gå ner på gården att hämta, och lördagsbad i zinkbaljan på köksgolvet med vattnet värmt på vedspisen. Numera K-märkt och renoverat och dyra bostadsrätter.
Samma port och samma exponering, men framkallad lite annorlunda i Lightroom.
Men vad har nu det med Tårtan att göra
Ellens Bageri, numera Tårtan ligger i samma kvarter som vi bodde i, några portar bort, och dit fick jag ibland gå för smärre inköp och jag har svaga minnen av Ellen själv.
Mellan oss och Ellens låg Kockens
Där kunde man köpa Falukorv, ärtsoppa och raketost.
Sortimentet verkar ha ändrat sig med åren. Jag valde att göra bilden svartvit för att färgerna i motivet fullständigt förstörde bilden och dess läsbarhet.
Hornsgatan
Hornsgatan är ju kluven här, puckeln ligger högre än den utgrävda delen, men det finns en trappa.
På väg uppför trappan i färg...
... och mer färglösa figurer på väg upp.
När jag ändå var där gick jag in till Maria Magdalena, kyrkan alltså.
Nysnön i skymningen gjorde sig bäst i svartvitt.
Men utsikten över Hornsgatan, mot Tårtan , var bäst i färg
Det lyser i Ellens/Tårtan-fönstren till höger. Just nu när jag skriver sitter de nog och fikar där.
Det där med färg och svartvitt och färg
Jag har aldrig varit någon utpräglad färg- eller svartvitfotograf. En lång period var det bara färg som gällde, då slapp jag mörkrumsblaskandet som jag aldrig älskade. En period gick jag och bar två kameror på fjällvandringar, en med färg-, en med svartvit film. Den digitala tekniken är der som fått mig tillbaks till svartvitt (men även tillbaks till fotograferingen i allmänhet.
Ibland, ja kanske ganska ofta är jag klar över viket det ska bli när jag är ute och går med kameran och tar mina bilder efter det, men ibland lämnar jag det öppet och gör kanske fler exponerings- och kompositionsalternativ. Inte minst var det så i måndags när jag tog de här bilderna. Vilket ju kan anas i mina föregående tre blogginlägg som var lite av "testbänk", både fotande, framkallning och presentation.
Ett sökande kanske. När det tar slut blir snabbt fotandet tråkigt.
Det bullrande röret då?
Ja, det var en magnetröntgen av skallen. Var trött efteråt.






