fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det är märkligt hur det kan bli ibland, med sammanträffanden och så´nt. Nyttan av att promenera med kameran.

Som så ofta, eller kanske ska jag säga som oftast, tog jag igår en promenad med kameran och det blev också några bilder, men även tankar. Många gånger dominerar tankarna när jag går där, andra gångar dominerar nuet. I går fick mycket uppmärksamhet ägnas åt att inte halka omkull.

När jag gick där i går kretsade tankarna  kring fotograferandet och det tillhörande bloggandet (för de tu hör intimt ihop för mig) och den mentala hälsan. Döm då om min förvåning när jag läser Affes blogg nu på morgonen och hittar ett liknande tema där. Ett sammanträffande bland alla andra sammanträffanden, men kanske lite märkligt.

Jag hade redan igår kväll valt ut några bilder från gårdagspromenaden, bilder som kanske inte har så mycket med saken att göra, men som jag ville ha med. Orden hade jag inte tänkt ut ännu, de tar ibland en stund att hitta och forma, speciellt när de känns viktiga och man inte riktigt vet vad man ska säga. Lyckligtvis är mitt korttidsminne så uselt numera, så jag har glömt vad som stod i Affes blogg och vad jag kände igen, kommer mest ihåg igenkännandet, så då känner jag mig friare att skriva.

Kanske är jag ute på hal is, precis som vid gårdagens promenad, när jag ska formulera mig.

Jag har experimenterat en del i mina blogginlägg den senaste tiden, om det har märkts vet jag inte, men för mig har det varit ett sätt att skapa en struktur för en sönderfallande hjärna, att motverka en mental kollaps, helt enkelt att inte ge upp. Jag genomgår ju för närvarande  en omfattade minnesutredning på Danderyds sjukhus  Med facit i hand inser jag att det var helt rätt att sluta jobba i förtid, för knappt två år  sedan. Att fortsätta hade blivit en katastrof! Jag har ju alltid levt på mitt komihåg i mitt arbete, inte på struktur och när minnet fallerar  blir det kaos.

Men fotograferandet ger mig en struktur, fotograferandet plus bloggandet, för vad vore fotograferandet utan bloggen? Ointressant!  Min serie inlägg från en snöig dag i Stockholm tidigare i veckan, skall ses mot den bakgrunden. Strukturskapande och fokusering. Medan jag jobbade spelade den dagliga (nästan) fotobloggen från vägen till och från jobbet samma funktion, även om jag då inte insåg hur viktigt det var.

Struktur?

Också en sorts struktur?

I dag började jag dagen med ett foto.

Inlagt 2015-01-16 10:41 | Läst 1758 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
pic-tor 2015-01-16 12:01
Bilder hjälper till att skapa sammanhang och struktur så jag förstår att ditt sätt att fotografera är till stor hjälp för dig. Så det är väl bara att fortsätta på den inslagna vägen. Det händer märkliga saker i hjärnan när vi tittar på bilder, och det är mycket som kommer fram som länge legat i det fördolda.
Lena Holm 2015-01-16 16:48
Hej J-O,
du har hittat ett sätt som fungerar för dej och då ska du för allt i världen fortsätta med det. Tack för att du berättar, det ger en större förståelse. Jag är ofta inne och tittar på dina bilder och läser (inte så många gånger efter jul erkänner jag direkt), men jag förstår inte alltid vad du vill visa eller säga. Att hjärnan behöver gympa hela tiden är jag dock mycket medveten om.
Hälsningar Lena
Khalad 2015-01-16 17:03
Tack för att du skriver och berättar Jan-Olof. När vi blir äldre klickar ju minnet oftare än tidigare för de flesta av oss men jag gissar att du upplever det starkare eftersom du berättar. Roligt att följa dina promenader, idag får morgonbilden med nymånen mest uppmärksamhet av mig. Hälsningar/ Björn T
Margareta Cortés 2015-01-17 09:12
Minnen är viktiga och att minnas dem också. Dina minnespromenader brukar jag följa, inte alltid kommentera. Men dina ord här ger förståelse för berättelserna i ord och bild.
Bloggen är bra för minnet har även jag märkt. Jag glömmer vad platser heter och när det var då kan jag kolla i bloggen och se hur det var.
alf109 2015-01-17 18:40
Nu har jag läst och tagit del. Tittade mest på bilderna igår. :)
Jo bilder och rutiner kan ge en struktur i tillvaron, som vi alla behöver.
Det är också ett förnämligt sätt att hålla oron stången, oavsett vad denna beror på.
Hoppas att det "tuffar på" trots minnesproblem, som ju kan bero på en mängd olika saker.
-affe