Typiskt Jan-Olof?

Det här är nog en typisk "Jan-Olof-bild".

Det är också en bild som jag inte hyser minsta tvivel om att den ska bli lyckad när jag tar den (vilket inte alltid gäller ).  Dels är jag välbekant med platsen, från alla gånger jag gått här på vägen till jobbet, dels insåg jag att damen i rött var rätt klädd för bilen och att hon skulle hamna bra i bilden. Dessutom gillar jag bakgrunden med sina linjer

Träden sätter liv i bilden,  det grova gruset fyller ut förgrunden och snön ger en extra krydda. Den typiska JanOlof-bilden är där. Begreppet härstammar från en bildkommentar ett av mina första år på fotosidan, på den tiden det  som hände, hände i bildkritiken, före pooler och blog:

En typisk Jan-Olof-bild, den innehåller så mycket.

Kanske också en typisk Jan-Olof-bild

Om inte annat är den typisk genom att det är min mest fotograferade gångtunnel, som jag passerade nästan dagligen till och från jobbet och fotograferade i all väder i alla ljus och även i mörker, med eller utan människor, hundar, cyklar, barnvagnar, vattenpölar, sopor, klotter, blommor och snusk.

Det är också min mest bloggade tunnel. På gott och ont, motiv kan ju bli utslitna, men det här är slitstarkt.

När jag passerat tunneln sneddade jag in i lekparken där det såg ut att finnas både vår och vinter på en gång

Finns det något här som är typiskt  Jan-olof då? Det ska kanske vara  det gula uppe till vänster då. Ibland gillar jag att klämma in  sådant i bilden i stället för att undvika det eller skära bort det. Det beror på hur renodlad bilden ska vara, men här handlar det inte om minimalism. Tvärtom kanske, stoppa in det som är motiverat.

Blött och slaskigt

Det var ganska blaskigt på gräsytorna och stövlar hade inte varit fel, men jag har ju  långa och kan ta långa kliv. De här båda unga herrarna på väg hem från skolan i den tidiga eftermiddagen snarast jumpade över gräsmattan, snö, vatten och sprickande is.

Tyvärr var de för långt bort så de blev bara som små staffage-figurer som förgyller bakgrunden I förgrunden ett risk-område, halt och blött som bara den. Jag gick runt om.

Vattenpölar med is kan bli fina speglar.

Här är det mer diffust var is och vattenyta övergår i fast mark.

Jag har behållit omgivningen.

För ett antal år sedan hade jag nog gjort såhär...

...försökt göra en tavla av den mer abstrakta delen av  motivet. Då var jag fortfarande nybörjare på det digitala fotandet och gjorde även andra tavlor...

syntax 2015-01-17 11:33

Man ser att det finns vissa kompositionsgrepp i dina bilder. Bland annat då förgrundsbetoning för att få djup i bilderna. Annars är nog dina bilder så vardagligt triviala att dom inte rimligen kan intressera någon annan än dig själv. Kanske du skulle försöka hitta motiv som berättade någonting om någonting - som alltså skulle fånga uppmärksamheten hos en främmande betraktare? Det måste ju ändå vara syftet?

Besvara

Svar från janolof 2015-01-17 13:05

Den vardagliga trivialiteten, det är ju det som det handlar om, det vardagliga och oändliga upprepandet av triviala banaliteter som livet utgör. Kanske bilder om ingenting som inte berättar någonting om något också kan berätta?

Svara

syntax 2015-01-17 13:46

Detta är ju inte en vanlig blogg. På en fotosida får man nog ha lite större krav - allrahelst som man presenterar sina bilder så pretentiöst.

Svara

Svar från janolof 2015-01-17 20:40

Du är fri att som läsare ställa vilka krav som helst och välja vad du läser efter det.

Svara

syntax 2015-01-18 09:37

Ett kommentarsfält är till för - hör och häpna, kommentarer.

Svara

Svar från janolof 2015-01-18 09:59

Föga häpnadsväckande.

Svara

syntax 2015-01-18 10:55

Jan-Olof, du skriver: "Du är fri att som läsare ställa vilka krav som helst och välja vad du läser efter det."
Med andra ord menar du att om jag inte gillar din blogg, skall jag inte läsa den. Jag påpekar då att det är inte avsikten med ett kommentarfält - det är till för en öppen debatt.

Svara

Svar från janolof 2015-01-19 20:03

Nej jag säger att du har valfrihet, du väljer fritt vad du vill läsa och och väljer fritt vad du vill kommentera. och du väljer fritt vad du ska skriva, inom FS allmänna regler .

Svara

Peter-L 2015-01-17 12:23

Ja du J-O, dom är nog typiska dig... Och alla har vi vår stil som så, bra där. Dina bilder visar fint på min oro för att bli gammal. Ska kolla upp om det existerar "Lårbenshalsförsäkringar"... :) Ha en halkfri helg! //Peter

Besvara

Svar från janolof 2015-01-17 13:10

Jag var inte direkt orolig för lårbenshalsarna när jag gick där (och jag tror de ingår i den allmänna sjukvården), men visst var jag rejält ute på hal is några gånger!

Svara

Lena Eriksson 2015-01-17 13:20

Undrar om jag någonsin kommer till det stadiet att låta bli att beskära en sådan bild som din näst sista/sista.... :)
Hmmm betyder det att jag står och stampar i mitt bildseende, mån tro? (Eller är mina minimalistiska rena bilder helt enkelt bara typiska Lenabilder...? Vi har nog våra personliga stilar....)

Jag gillar dina vardagliga betraktelser J-O...både bilder och text...din blogg känns som en skön motvikt till alla bloggar fulla av svindlande vyer från skyskrapestäder eller underbara dimmiga morgnar från myrar...

Må gott J-O!

Besvara

Svar från janolof 2015-01-17 13:32

Dimmiga mornar kan man nog få både vid myrar och i skyskrapor;)
Att komponera från början så man inte behöver göra det efteråt kan också vara en utmaning! Men med tilltagande ålder och glasögon är det skönt att ha den möjligheten. Och visst är det typiska Lena-bilder du gör. Fortsätt med det (beskuret eller obeskuret) så länge det roar dig!

Svara

begust 2015-01-17 18:50

Både bilder och kommentarer till dem är typiskt J-=.
:-)
Ha en skön helg

Besvara

Tovok 2015-01-17 21:09

Jag gillar dina "trivialiteter". Vardagsbetraktelser är helt klart underskattade! Dessutom betraktar vi världen utifrån olika synvinklar. Det är väl helt fantastiskt att vi är olika, t.o.m. som "fotografer"! :) I övrigt håller jag med Lena. /Tommy.

Besvara

Svar från janolof 2015-01-17 21:16

Visst är vardagsbetraktelser underskattade. Jag minns med glädje alla kåsörer som fanns i dagstidningarna när jag växte upp. En glädje att läsa!
Tack!/J-O

Svara