Så småningom såg jag mönstret, men först lite tunnelseende. Och kanske lite missbruk.
Det var en dag
det var i går
där var jag
och några som går
.
.
sedan
ute på andra sidan
Kameran fångade in formen på den smältande snön
Strax hittade jag något som såg ut som "en landsväg om våren" för mina ögon.
Jag har en viss förkärlek för bildskönt svängande vägar, som denna, lättare att finna i äldre miljöer där vägarna försiktigt smyger fram i landskapet. Roligt då att hitta det försiktiga smygande, även där urbaniteten breder ut sig.
Ibland undrar jag om förkärleken för de sköna svängarna föddes redan i sandlådan, när man lekte med bilar och gjorde vägar med händerna, och jag var noga med att vägarna skulle gå formskönt (och realistiskt) mellan och över sandbergen. Jag skulle kanske ha blivit Väg- och Vattenbyggare istället? Nu får jag jaga vägarna med kameran istället. Vägar, broar, gångtunnlar, etc. Men de måste ha ett mått av poesi i sig.
Inte långt därifrån hittar jag en ganska ny krök.
Jag spanade efter den, eftersom jag ville ha en modern pendang till byvägens sköna krökande.
Någonstans här började jag skönja mönstret med vänstersvängen.
En isig parkering ned samma svepande rörelse uppåt vänster som i de fyra föregående bilderna.
Och här har jag implementerat en svepande form även på den "nya stadsgatan", men uppåt höger i stället
Missbruket då?
Ja. det är väl vidvinkelns förvrängande påverkan av verkligheten. Utan den hade inte bilderna blivit så här.








Tack Björn, uppskattar ditt gillande.
/J-O
Roligt att du gillar poesi
Tack/J-O
Hälsningar Lena
Glad att jag kan bidra till ordkunskapen ;)
/J-O
Tack Tommy!
En betongkatt?