Det såg ut att vara dåligt väder nu på förmiddagen, så jag gick ut.

Vad ska det vara bra för, att gå ut när det snöar och blåser och allt ser allmänt otrevligt ut, när man tittar ut genom fönstret?  Outgrundligt kan ju människans beteende te sig, så jag gick ut. Något drog, möjligheten att fotografera och förstås promenaden den nyttiga.

Hur var vädret,då? Tillräckligt snöigt och blött för att jag skulle vara glad för att kameran  är vädertätad.

Fyra rektangulära utsnitt från en snöig omgivning

Jag började redan hemmavid med att spana in den första rektangeln, eller rättare sagt, det var där jag fick idén när jag såg det gula huset i en lätt slöja av fallande snö. Påpassligt kom även två staffage-figurer spatserande och fulländade motivet. Klick, en bild

andra bilden

En huslänga som fascinerat mig ett tag, inte för sin arkitektur eller skönhet, utan bara för att den finns där och den går att fotografera, här med ett"naturens fallande snö-filter" som en lätt slöja. Någon sorts fulhetens charm och behag? Kanske står huset där för att jag ska ha något att plåta. Klick, bild 2

tredje bilden

Snö, träd och det värmande gulorange ljuset, kontrasten mellan ute och inne, mellan kallt och varmt. Åter fanns motivet där och bara väntade på mig och kameran. Redan här började kameran bli blöt och snöig, men objektivet skyddades av min kupade hand när jag inte tog en bild.

Men här, bild 3, klick.

fjärde bilden

Här blev det inte en sammanhållen byggnad som fick fylla den rektangulära formen, utan ett gathörn, med kontrasten mellan den glesa och spretiga vänstersidan och den kompakta högersidan. En sorts upplösning av den kompakta formen, eller bara ett tecken på min oförmåga att hålla mig till saken? Men å andra sidan har exakthet och stringens präglat mitt arbetsliv, så det kanske  är ytterligare ett bevis för frihet och frigörelse. Klick, bild 4

Formernas upplösning

Klick, en bonusbild