Jag går och jag går och jag ser folk som går och då går det som det går, jag tar en bild då och då

En man som går, han finns där i bilden för att  ge bilden lite liv, inte för att jag fotograferar honom. Han är lite undangömd, man ser honom kanske inte på en gång.

Men det var inte människorna i sig jag var ute efter där jag gick i staden, det var ljuset, det var solen, det var våren som intresserade mig och fångade blicken. Utan liv blir även bilderna döda.

.

Ibland kan man undra om det är inte är skuggorna som sätter liv i bilden, att det är de som framhäver  det sköna vårljuset.

n.

En som går åt andra hållet (i en stad i omvandling bakom  alla dessa skynken).

Arbetar medan han går och pratar så högt i telefonen att alla hör.

Vårblommorna såg han nog inte.

Sedan lämnade jag verkligheten.

Vad ni ser är bara människor som går  i en spegelbild. Någonstans fanns det nog  verkliga förebilder.

.

Det  är skoj att promenera i vårljuset!