Banala bortglömda bloggbara bilder eller värdelösa vardagsvyer och vemodiga verandor (och Tintin som opera)

Ja har tydligen promenerat för mycket  med kameran denna sommar, som nu stegvis övergår i höst, för jag hittar rader av bilder jag tagit  och framkallat och sedan bara låtit ligga i en hög i datorn, bortglömda eftersom jag glömmer  snabbt numera, i alla fall det som händer i nutid. Men nu på morgonen grävde jag lite.

Det här bygget har kommit  längre nu, men när jag tog bilden gillade jag nog det blå.

Minns jag rätt var det den gröna romboidliknande ytan som fångade  mitt intresse här. Kryddad  med lite rött.

Jag minns att jag hade någon idé om att det var för många pilar som pekade åt olika håll här.

Till kyrkan eller byggplatsen?

Jag gick några meter åt sidan så fick jag en mer renodlad bild.

Vemodiga verandor?

Ja, detta är dagens "vackra ord", sådana jag brukar citera från Svenskans  (tidningen)tävling om svenskans (språkets) vackraste ord. Ska man kombinera dem kan man ju sitta på verandan och vara "sorgset längtansfull".

En tid som varit.

Och i Belgien har "Castafiores juveler" blivit opera och i England fyller "Pang i bygget" 40 år. Tiden har flytt. Jag har ingen veranda så jag vet inte var jag ska sitta och vara vemodig.

canic 2015-09-19 14:27

Sätt dig på en köksstol och tänk tillbaka på tågresan längs Transsibiriska järnvägen och några andra ovanliga resor du gjort. Sen är det dags för en stärkande kopp kaffe och en fundering över vad mycket du varit med om. Till sist några tankar om hur fantastiskt det är att man får pension när man sitter och tänker...

Må gott J-O!

Besvara

Margareta Cortés 2015-09-20 10:24

Bakåtblickar kan vara bra ibland, även bland bilderna.
En vemodig veranda lät inte så uppiggande, men vem vet även en veranda kan vara vemodig ibland.

Besvara