fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det lokala fiket, det är där det händer. Redigera poesi var en ny erfarenhet.

Det  händer så mycket på fiket, och det är människorna som går dit,möts och trivs som gör det. Hon som gick i parallellklassen på gymnasiet, han som har  metallskrot  i ryggraden från  kriget i  Libanon,  rättshaveristen, polsk-amerikanskan  som är född i  Venezuela, den pratsamme göteborgaren, den gamle journalisten, ja jag kan inte räkna upp dem alla.

Häromdagen dök hon upp , rumänskan som bott här ett bra tag, men fortfarande har svårigheter  med  svenska språket. Hon är med i en lokal författarförening, och hon  var sen med sitt bidrag till årets antologi och  behövde hjälp med språket. "jan -Olof  är ju här" sa någon, " han  är bra på svenska".

Så  gick det  som det gick, dagen  efter satt vi i tre timmar  och redigerade  ett dussin textrader. Vilket svensk poetiskt ord  kunde passa för att stämma med den rumänska känslan. Hon hade skrivit   på  rumänska, för det är  ju känslornas språk för henne, och sedan översatt till svenska, en svenska som  tappat  mycket av poesi och nyanser, så det gällde att hitta nya ord. En del ord  kunde ta 10-15 minuter innan jag  hade fångat in vad hon egentligen  avsåg.

Och jag fick en i insikt hur det  är att översätta skönlitteratur.

Bilden  är förstås från  fiket.

Inlagt 2016-04-22 12:12 | Läst 2109 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Fint gjort och en fin berättelse om det lokala fiket. :)
/Affe
Svar från janolof 2016-04-22 17:56
Tack Affe,, roligt att du uppskattade min lilla betraktelse./J-O
Instämmer fullständigt med Affe! / Björn T
Svar från janolof 2016-04-22 17:58
Då upprepar jag min egen uppskattning av vad han skrev
Tack Björn!/J-O
Det var en härlig och levande berättelse från det lokala fiket, i gammal Jan-Olof-stil! Trevligt att också få ta del av annat i ditt liv än dina fotopromenader....
Gillas, gillas, gillas!!!!
Svar från janolof 2016-04-22 20:16
Ja, för en gångs skull hände det något annat än att jag promenerade...
Tack!
Vilken underbar blogg om
Det du gjorde för en medmänniska som
Behövde dig.
Beundransvärt.
Gun-Inger