Vi sökte oss fram på stadens gator och torg och undrade vilka sevärdheter vi skulle bry oss om

Skulle vi bara ta oss fram  lite slumpmässigt,   skulle vi  gå på någon sorts instinkt, eller skulle vi tjuvtitta i guideboken?  Det blev  nog en salig blandning, kryddad av spontana infall. Sådär som det brukar bli bäst.

Och ibland kliver fotografen åt sidan för att han ser något han vill fotografera.

...och ibland kan  man kanske undra varför.

.

Det  kan ibland bli en antydan till ett självporträtt, även om bara hatten syns.

De här  svarda smiderierna tycker  jag  är fina och de gör sig bra i hårt  motljus.

Mera smiderier.

Plötsligt dök ett salutorg upp. Dottern står där  och avvaktar, för att förgrunden ska fyllas ut lite.

Den häftiga himlen uppstod i  efterhand, när jag drog i  Lightrooms spakar. Bilden blev  mer levande så, och  mer  som jag  minns  verkligheten. Eller som jag vill minnas den.

Samma  torg, samma kyrka, men en annan  effektförstärkande bildmisshandel.

När jag  ändå var i farten fick järnvägsstationen en förstärkt himmel.

En mer verklighetstrogen station, tagen vid samma tillfälle.

Kanske också ett  mer verklighetstroget  torg.

Sedan gick vi upp till borgen, uppe på berget. Ja det fanns en sådan även här, och därifrån kunde vi titta ut över en annan del avBrno.