Vägen dit

Alltså, innan jag  kom  till det jag redan bloggat  om, måste jag  ju  komma dit (om det inte är så att jag  alltid varit där, men det är  föga troligt). Men  man  brukar  ju ibland säga att det är vägen som  är  målet, eller  mödan  värd. Lite så var det kanske  igår.

Jag tänkte kanske  fel, eller så var jag oupplyst  eller glömsk. Jag klev  i alla fall av tunnelbanan här, jag  och den  nya telezoomen, för att se  om vi passade i stan.

Några av  stadens  innevånare.

Någonstans här hade  jag en  lekkompis en gång tiden, men sedan dess har det gått  mer än ett halvsekel. Usch  vad  länge sedan.

Och den stackars gamle bågspännaren, har fortfarande  inte  orkat spänna  bågen!

Sedan tog det stopp (För mig i nutid).

Någon  hade spänt ett snöre över  min väg. Triatlon-jppo i stan. Det  hade jag  missat. Men här  blev  jag  varse.

Med  lite kvarvarande lokalkännedom trasslade jag  mig  vidare och såg andra lördagsnöjen..

Jag  började  ana  att jag närmade  mig målet.

Och där vimlade det av  fotografer.

2017-08-27 14:05   Vibybo

Flera fina bilder, fastnade för nr 1, där det finns en väg tillbaka i skuggan, en väg till höger som ser varm och inbjudande ut, samt en väg rakt fram med en livboj.

Besvara

Svar från janolof 2017-08-27 17:25

Tack för din tolkning av den första bilden.

Svara