Återkomst, upprepning eller variation.

Ibland återkommer man till gamla jaktmarker, eller ska jag säga tassemarker, och det kan ge igenkännandets glädje men också förnyelsens förvirring. Men det var inte det återkommandet jag tänkte på, utan det invanda återvändandet, att som fotograf återvända till välkända miljöer.

Det är samma ögon jag använder, men ändå ser jag på olika sätt om jag kommer till välbekanta miljöer eller till helt nya sådana. Som återvändare handlar det kanske om att försöka utvinna något nytt ur det redan välkända och urkramade. (Om man nu inte bara vill upprepa sig, vilket jag förstås gör.)

I går återvände jag.

Jag var till Silvergruvan igen, Sala silvergruva. Välbekant. Innan jag flyttade åter till den stora staden, bodde jag ju i närheten, och gruvområdet ingick i mitt promenadrevir, med och utan kamera. Numera återvänder jag ibland eftersom dottern sommarjobbar där.

Igår försökte jag se med nya ögon (50 mm, 1.4, för att få kort skärpedjup). Jag började med de gamla äppelträden, men egentligen ville jag inte fånga träden, utan gruvmiljön.

Ett gammalt hjul som står lutat mot muren.

En av de gamla gruvbyggnaderna.

Ett försök att fånga något, genom att fokusera på något annat än det man vill visa. Eller kanske fånga både och.

Det växer lärkträd där. Här använder jag dem för att visa besökarnas parkerade bilar.

Och här har jag fångat Drottning Kristinas Schakt. 

Jodå, jag tog fler bilder igår,

så "det kommer mera..."