När solen lyser skarpt
och skuggorna förstör bilden
kanske det är skuggorna som är bilden
Tre farbröder står så fint i allén, tätt ihop, konfererande, funderande eller spekulerande. En given bild, men det är motljus och skuggorna förstör och till råga på allt är farbröderna svarta. Men vänd då på steken och gör fienden till din vän och utnyttja skuggorna. Farbröderna och skuggorna får bli svarta och trädens skuggsidor nästan svarta. (Farbröder förresten, det är bara en av dem som är äldre än mig.)
Tre farbröder kastar skuggor i kapp med träden.
Men när ändå bilden är så mycket kontrast, varför inte ta bort färgen.
Fortfarande tre svarta farbröder, men skuggorna har mer nyanser. Samma bild, men ändå inte.
Ett annat träd, men inga farbröder.
Den här bilden hade jag aldrig funderat på utan skuggan. Den är så att säga trädets förlängning och ger struktur, komposition och bild.
På något sätt är det detta med form, struktur och komposition som är stommen (eller ska jag säga drivkraften) i mitt fotograferande just nu. Jag har ju alltid varit en sökare i mitt fotograferande, och fotograferar det jag ser, och just nu är det former jag ser.
En skuggbild till. Här är det grus som är motivet, förutom skuggorna.
En på-vägen-till-jobbet-bild, som fick användning nu när skuggor blev aktuellt.
Sens moral? Det ska väl då vara: Låt inte skuggorna förstöra för dig. Använd dem!
Olympus PEN + 17 mm





Ja, i de här fallen är det så. Men det är ingen evig sanning. Men skuggor i färg är ofta bra om de är svarta, men ofta tråkiga när de är grå.
I de har bilderna tillfor dom verkligen//Leffe
HA de' bra!//Kurre
Jodå, om man plåtar med ljusets hastighet, så svartnar det för ögonen och då är skuggan kvar...