Vattenkrusningar vid den vilda sidan

Jag håller mig kvar i Engelsberg en stund, vädret är så vacket och det är så lugnt och skönt här vid vattnet, som ligger mestadels blankt, när det inte störs av tillfälliga, lätta krusningar.

Den vilda sidan fångar min blick, blå linjer genom luften, böjda och krökta former i sirlig dans. Eller är den vild?

Ett av bidragen till årets skulpturpark, format av Birgitta Muhr.

Den vilda stidan står i vattnet och jag fick idén att lite krusningar på vattnet skulle försköna bilden.

Det var lätt fixat, det var ju grus på marken, där jag stod.

Gick sedan lite längre bort och stod vid vattnet, med sökaren till ögat och spanade in ett möjligt motiv. Inne i skapandet som jag var, såg och märkte jag inte vad som hände runtomkring, och plötsligt rasslade det till bredvid mig och när jag tittade plaskade det till i vattnet.

Andinvasion!

Ändernas lugna simmande skapade nästa sköna krusning på vattnet.

Relationell estetik,  Annika Heed.

Simmande änder skapar naturens egen konst och skönhet, bara att sitta där och njuta.

Samtidigt hände det saker bakom ryggen på mig...

De krusade också ytan när de gled genom vattnet, men här är de fångade i skön vila.

Jag fortsatte att studera himlens sköna spegling i vattnet, som en gammal målning...

... och lugnt gled fåglarna in i motivet.

Fåglar ska man fotografera med 10 mm vidvinkel, eller hur?

Canon 4oD, med lite olika objektiv

2010-07-29 12:41   Margareta Cortés

Längtar ut till landet när jag ser dina bilder. Änder, vatten och lite skog skulle kännas fint nu. Ja visserligen vatten här också fast mest uppifrån då och där simmar inga änder.

Besvara

Svar från janolof 2010-08-02 18:01

Det tar jag som bra beröm, att jag skapat en sådan längtan.

Svara