Den lilla människan...
Den lilla människan är hon liten för att hon är liten eller för att lanskapet är stort eller för att fotografen är långt ifrån? Det kan man fråga sig.
I det här fallet vet jag svaret. Fotografen stod långt ifrån, för han ville ha små människor i bilderna. Små i kontrast till det stora, men ändå människor som levandegör. Är det då människorna han skildrar, eller landskapet, eller relationen mellan dem. Eller något helt annat?
Ett välbekant motiv för den som följt min blogg, den nya bron i ingenmansland, på gränsen mellan Stockholm och Sollentuna, en solig septembermorgon.
En annan brovinkel, med en annan liten människa, en annan solig septemberdag.
Men här var september dimmigare när den lilla röda människan strävar upp för bron.
Och här kunde jag avvara färgen utan att tappa det jag ville uttrycka med bilden.
Människor gör sig i profil också, här på en bro som inte är ny.
Här finns det inte ens en bro, bara en människa.







jag gillar bild tre, ha det gott! /Thomas
Nä, jag var inte ute efter den lilla lilla människan utan den normalt lilla...
För övrigt är det intressant med den gamla milstolpen mitt i betongen. Jag undrar om den står kvar på sin ursprungliga plats?
Ja, allt är ju relativt, eller hur var det? Är människorna så små, eller är det broarna och husen som är stora, och ibland kanske människorna ska vara knappt synliga. Men vad är rätt och vad är fel? Och tolkningen ligger hos betraktaren, jag tar bilden, andra må uppfatta och tolka.
Milstolpen är inte en milstolpe, det är en gammal länsgräns från den tiden när Stogholms stad var ett eget län. Någon gång när ljuset ligger rätt kanske den fastnar på en bild också.
HA de' bra!//Kurre
Tack Kurre. Roligt att du uppskattar och ser.
Ha det bra du med
/J-O