Skit, shit eller bara onödiga intryck?

Ja, det kan man fråga sig, varför tar man alla dessa onödiga bilder, bara för att det är kul eller för att det är nödvändigt? Och varför skriver man alla dessa onödiga ord. För mig är det ibland så att orden bara väller över mig och någonstans måste jag göra av dem, och att skriva ner dem är ett sätt. Sedan är jag av med dem, och de slipper ligga där och kalla  på uppmärksamhet.

Inte minst rinner orden till när jag går, precis som fallet är med alla små vardagliga, meningslösa små synintryck som också pockar på uppmärksamhet. Som när jag går hem från jobbet, till exempel. Idag hade jag kameran i fickan när jag gick hem, mörkret till trots. Fri hand, 1/20, 2,8 och ISO 800 var det som gällde. Så nu har jag testat det.

Har ju funderat flera gånger på hur jag skulle kunna fånga hotellbygget som jag går förbi ganska ofta, men hittills har det inte blivit något försök. Att jag inte haft kamera med mig kan ju vara ett skäl. Och att jag inte haft kamera med mig kan i sin tur bero på att jag inte haft någon lust att ta hand om bilderna när jag kommer hem. Men ett skäl  är ju också att bygget har vuxit sig stort och svårfångat.

Inte precis något litet synintryck.  Strävar efter att  bli högst i Kista.

Men idag flög alltså något i mig, när jag passerade det växande tornet, och jag slängde iväg några snapshot när jag passerade. På vinst och förlust. På något sätt gjorde mörkret det enklare, det dolde en massa detaljer, virrvarr och andra störande inslag.

Det blev ett skott till när jag kom närmare.

Nä jag passerat tornet viker jag in på lugnare gator, utan den stora folkstormen på väg till eller ifrån pendeltåget som ofta rör sig runt tornets fötter, och som gör att man löper risk att bli nertrampad om man stannar upp ett tag. Lika farligt som i Pamplona känns det ibland.

Men här är det lugnare. Enstaka dubbdäckscyklister som rasslar förbi är det enda som stör friden, i alla fall om man filtrerar bort bruset från motorvägen som går intill. Men eftersom jag bara pratar med mig själv när jag går där generas jag inte av ljudnivån. Anpassad till storstaden?

Varför tar jag sådana här bilder, när det finns andra som gör det mycket bättre, med stativ, storformat, tid och tålamod. Men jag vill inte konkurera med dem.. Visserligen är det roligt när resultatet blir lyckat, men för mig är det vägen dit som är roligast, och då i första hand själva fotograferandet, att gå med kameran, söka, hitta, pröva, misslyckas, och lyckas ibland.

Det är med bilderna som med orden i bloggen, en rad med spontana intryck som jag formulerar innan de bleknat så mycket så inte ens jag själv tycker att de är intressanta, tankar och bilder i nuet.

Skriver jag till bilderna, eller tar jag bilder som passar tankarna, eller är allt bara skit?

Men det roar mig!

Och i svartvitt slipper man alla besvär med vitbalans och färgstick!

Nu tog orden slut, så då blir det i all stillhet en bild av min mest fotograferade gångtunnel.

Och när jag kom hem lyste det i husen mittemot.

God natt!

All bilder tagna idag, med Olympus EP-1 och 17mm/2.8.

Den rymms i jackfickan.

Och rubriken? Ja, den bara anföll mig i morse, när jag gick till jobbet. Så då fick jag ju se till att leva upp till den.

2011-02-07 21:54   Tomasz

Så du pratar med dig själv när du promenerar:-) I och för sig inte uppseeendeväckande nuförtiden när alla går och pratar högt, fast de har väl en telefon vid örat då.

Intressanta samtal verkar du föra i alla fall, jag fick lite svar på de funderingar jag hade i min blogg igår. (http://bluepen.se) Tack för det, och:

Ha det gott! /Thomas

PS Den näst sista bilden är nog den bästa jag sett på din gångtunnel, riktigt läcker!

Besvara

Svar från janolof 2011-02-07 22:23

Pratat med mig själv har jag nog gjort länge, så länge jag kan minnas, men framförallt när jag gått. Och utan telefon, för det fanns inte då, annat än bundna med ett svart koppel.

knäfoto, hm det har jag inte prövat (Jo stående på knä, men det är något annat).

Tack! Tänk att det fortfarande går att klämma något nytt ur denna tunnel.

Svara

2011-02-07 23:38   Lena Eriksson

Hej vad roligt! Flera tycks vi vara som funderar på det här med fotograferandet just nu...
och det här med att skriva...ooo det är ju sååå roligt!
Jag har också bokstäver som bara måste sättas på pränt...annars vet jag inte vad som kan hända... :-)
Tack för trevligt blogginlägg, och fina bilder förstås! / Lena

Besvara

2011-02-08 04:34   EGW

Riktigt stämningsfulla och välkomponerade nattbilder!

Det är bra att ha en liten kamera med sig överallt. Har man inte det så blir det så många otagna bilder. Det enda sättet att utvecklas som fotograf är att fotografera.

Jag antar att vi alla pratar med oss själva ganska oavbrutet. På gott och ont. Det gäller att se upp med vad man egentligen säger till sig själv, för hur man mår kan bero mycket på innehållet i det där inre pratandet.

Besvara