fotografering (och annat?) med ddarriga händer

När man ändå var på Ellens och fikade en stund, kan man ju lika gärna leka med kameran också

Jag kom senare igår till fikat på Ellens och alla var redan djupt försjunkna i kaffe, kameror och diskussioner, men jag lyckades tränga mig ner i ett hörn.

Staffan hade med sig en gammal storformatare som var tilt-, skift- , vik-  och fällbar på alla tänkbara ledder.

Mats hade hämtat nyframkallad film på labbet.

Negativ färgfilm, men det syns inte på bilden.

Sedan övergick snacket vid min bordshörna till skärpedjup...

...så då blev det en skärpedjupsbild.  Kaffet är slut.  Olympus PEN, 17 mm, bl 2.8

Åsså en till...

... skeden skulle ju vara med.

Mats testar också, med sin nya NX10.

Samtalen fortsätter.

"...och då förstår ni att..."

Och Bengt pratar om måndagens hängning.

Måndagen som kommer alltså, då det ska hängas bilder på Ellens.

Tack för idag, slut för idag

Inlagt 2011-05-05 09:04 | Läst 1306 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det är något visst med de där gamla storformatskamerorna! På deras tid var det ett projekt att ta en bild. För att inte tala om att framkalla, kopiera/förstora etc. Den fotograf som verkligen behärskade alla leden kunde känna berättigad yrkesstolthet, och även en speciell tillfredsställelse med resultatet. Våra dagars analognördar gör sitt bästa för att återskapa denna känsla. Men när man vet att det på sätt och viss är mest ett spel, så blir det inte riktigt samma sak.